Robertsdomstolen i november 2018: sittande i nedre raden fr.v. Stephen G. Breyer, Clarence Thomas, John G. Roberts, Jr., Ruth Bader Ginsburg och Samuel A. Alito. Stående i övre raden fr.v.: Neil M. Gorsuch, Sonia Sotomayor, Elena Kagan och Brett M. Kavanaugh.

WASHINGTON De nio ledamöterna i USA:s Högsta domstol åtnjuter egentligen sin tre månader långa årliga ledighet – men det betyder inte att arbetet ligger nere.

Nyligen avkunnades ett beslut som var en stor seger för president Donald Trump. Nämligen godkännande av att medel som kongressen öronmärkt för militären kan dirigeras om till bygge av en mur längs gränsen till Mexiko.

När arbetsåret 2018/19 nådde slutet för några veckor sedan konstaterades att den konservativa majoriteten härskar men också att det skedde överraskande avhopp både därifrån och från den liberala minoriteten.

Precis före uppehållet passade de nio på att flagga för ett mål som de tänker höra när domstolen samlas igen i början av oktober. Då ska de pröva ifall Trumpadministrationen kunde riva upp president Barack Obamas direktiv som kallas DACA (Deferred Action for Childhood Arrivals) och gav runt 700000 ungdomar som fördes in i USA som minderåriga en möjlighet att studera och stanna i landet.

I vanlig ordning hade HD dröjt med avgöranden i de mest omstridda målen till allra sist. I slutet av juni fastslogs dels att Trumpadministrationen inte tillräckligt tydligt förklarat varför man ville ha med en fråga om medborgarskap i nästa folkräkning (se inlägg på bloggen, här), dels att domstolen inte ansåg sig kunna ingripa i så kallad gerrymandering eller gränsdragningar av valkretsar som gynnar ett parti.

Chefsdomaren John Roberts skrev i utslaget:

“Excessive partisanship in districting leads to results that reasonably seem unjust. But the fact that such gerrymandering is ‘incompatible with democratic principles’ does not mean that the solution lies with the federal judiciary. We conclude that partisan gerrymandering claims present political questions beyond the reach of the federal courts.”

Förklaringen att lösningen inte kan sökas hos det federala domstolsväsendet avfärdades ilsket från medborgarrättsorganisationer, dock med tillägget att det visserligen är republikaner som dominerar delstatsparlamenten idag – och alltså att det i framtiden skulle kunna bli demokrater som ritar nya gränser. I sin skriftliga inlaga mot 5-4-beslutet menade domaren Elena Kagan att HD därmed hade berövat medborgare ”rätten att på lika grunder delta i val” och hon påpekade att det finns databaserade metoder som kan användas vid de här gränsdragningarna.

Den nyaste ledamoten Brett Kavanaugh, som med minimal majoritet godkändes av senaten efter sextrakasserianklagelser, deltog visserligen i arbetet nästan hela året men det är för tidigt att definitivt placera honom i ett fack. Han sällade sig till det liberala blocket i ett antitrustfall mot Apple och han, och två av de övriga konservativa ledamöterna, instämde i de fyra liberalernas bedömning att en åklagare i Mississippi gjort sig skyldig till rasdiskriminering.

David Cole, högste juristen i medborgarrättsgruppen ACLU, svarar för en omfattande analys av HD:s senaste arbetsår i New York Review of Books, länk. Han framhåller där att det var mycket vanligt med hopp mellan blocken, ”nästan så att domstolen tycks anstränga sig för att försäkra oss om att den är opolitisk”. Senare anmärker Cole att domstolen tagit sig an färre kontroversiella mål och därmed kan framstå som neutral. Bland ämnena som undveks det gångna året märks abort och gemensamma omklädningsrum. I en annan genomgång, länk, i Wall Street Journal, dras slutsatsen att HD under det gångna året var mer konservativ på flera sätt, men också mindre förutsägbar.

Ögonen riktas i synnerhet mot John Roberts som lett domstolen sedan 2005. Han är förvisso konservativ men har upprepade gånger tagit på sig rollen som vågmästare (efter Anthony Kennedy som gick i pension förra året), inte minst för att han är mån om att värna det federala domstolsväsendet som institution. När Donald Trump klagade på utslag från en ”Obamadomare” sa Roberts bestämt att det inte finns några ”Obamadomare eller Trumpdomare, Bushdomare eller Clintondomare”. Något som inte alla håller med om, kanske inte ens alla väljare som uppger att HD är en av de viktigaste sakfrågorna. För första gången i HD:s historia stämmer ledamöternas ideologiska hemvist överens med presidenternas som nominerat dem (sedan 2010 när Kagan efterträdde John Paul Stevens), enligt Cole som fortsätter att utslagen inte nödvändigtvis illustrerar detta. Men den tilltagande polariseringen där allt betraktas genom demokratiska eller republikanska glasögon gör att domstolen färgas alltmer, menar Cole m.fl. Förr var det vanligt att HD-kandidater godkändes mer eller mindre enhälligt, så icke längre, beträffande Kagan motsatte sig alla utom fem republikaner hennes namn.

Utöver DACA kommer HD nästa år att ta upp vapenägande, anställningsskydd, licensintrång, det politiska dramat i New Jersey som döptes till Bridgegate, samt troligen både abort och nya invändningar mot Obamas vårdreform. Allt tyder därmed på att HD hamnar i fokus under presidentvalåret med utslag strax före sommarens bägge partikonvent (mer detaljer om fall och tidtabell här).

Minnesgoda erinrar sig förmodligen att den republikanske majoritetsledaren i senaten Mitch McConnell vägrade att låta Barack Obama fylla en vakans i HD våren 2016. Nu har han ändrat sig. På en direkt fråga om en eventuell lucka under 2020 svarade han ”Oh, we’d fill it”. Och Donald Trump kan i så fall plocka fram sin lista över tänkbara domare med rätta pro-life- och pro-businessprofilen.

Utan tvekan bidrog frågan om HD:s sammansättning till Trumps valseger, men än så länge lyfter de många demokratiska presidentkandidaterna inte fram HD. Det kan förstås ändras när själva valet närmar sig, i synnerhet om någon av ledamöterna avgår eller avlider. Och under tiden lär många kvinnor som räds inskränkningar i aborträtten införliva Ruth Bader Ginsburg, fyllda 86, i sina aftonböner. Ginsburg är lika aktiv som alltid med flera framträdanden nu i sommar, bl.a. en längre intervju om både privatlivet och domarjobbet med radiokanalen NPR:s juridiska expert Nina Totenberg, länk, där Ginsburg sa ”I’m very much alive”. Apropå Totenberg sammanfattade hon domstolsåret tillsammans med Scotusblogs Tom Goldstein, länk. En annan domstolsreporter, Joan Biskupic, utkom för ett tag sedan med en biografi över John Roberts.

Den förre HD-domaren John Paul Stevens avled för ett par veckor sedan i en ålder av 99 år. Han hade utnämnts av en republikansk president och framstod senare som ankare i det liberala blocket. Juristen Jonathan Turley skrev om Stevens, som satt i HD längre än någon annan, i mycket uppskattande ordalag i tidningen USA Today, länk.                                                           

KARIN HENRIKSSON

Dela denna bloggpost