Amerikaanalys.se

För en breddad analys av amerikansk politik

Richard Nixon och Donald Trump – lika, men också olika

En ung Donald Trump med sin idol Richard Nixon (Houston Chronicle).

Riksrätt är ordet för dagen i Washington. Efter Muellerutredningen har ropen på riksrätt mot Donald Trump ökat lavinartat bland demokraternas aktivister, och på sistone även bland partiets folkvalda representanter. I nuläget har närmare ett 60-tal demokrater i kongressen uttalat sig för att inleda en riksrättsprocess, något som partiledningen med Nancy Pelosi i spetsen hittills motsatt sig. Frågan är hur länge den kan stå emot kraven.

Problemet är att bara en enda republikan hittills har uttalat sig för riksrätt, den okände Justin Amash från Michigan.

Amash är en rar ärta i dagens GOP genom att han kombinerar traditionellt konservativa ståndpunkter med en ovilja att acceptera en president som, oavsett partitillhörighet, beter sig som Trump har gjort under sin presidenttid. De allra flesta av kongressens republikaner har slängt sina gamla åsikter överbord och verkar acceptera, eller åtminstone tolerera, vad än Trump säger och gör. I fråga om Rysslandsutredningen tycks de ha gjort presidentrådgivaren Rudy Giulianis syn till sin (”There’s nothing wrong with taking information from Russians”).

Nästan dagligen gör nu amerikanska medier referenser till Watergateaffären och (den aldrig fullbordade) riksrättsprocessen mot Richard Nixon 1974. Men den skandalen skilde sig på flera sätt från Rysslandshärvan, som Robert Mueller utredde. Mer relevant är att jämföra Nixon och Trump som politiker, deras bakgrund och karriärer. Det finns stora olikheter mellan dem, men också en del slående likheter.

Olikheter

Nixon och Trump kom från två vitt skilda miljöer och gjorde karriär inom två helt olika professioner. Nixon växte upp i sömniga Yorba Linda, en småstad i konservativa Orange County på den amerikanska västkusten. Föräldrarna var aktiva kväkare och familjen klarade försörjningen hjälpligt, men inte mer, genom faderns affärsrörelse. Trump däremot tillbringade sina uppväxtår i bullriga New York under materiellt mycket gynnsamma förhållanden. Fred Trump var redan vid sonens födelse en förmögen man, och vid faderns bortgång fick sonen ärva över 400 miljoner dollar.

Nixon fick goda betyg i skolan, men tvingades tacka nej till ett stipendium från Harvard eftersom det inte var stort nog för att täcka utgifterna. Det grundlade en livslång aversion mot intellektuella östkusteliter. Unge Donald var en strulpelle som i 12-årsåldern placerades i en strikt hierarkisk, helmanlig militärakademi. Där trivdes han utmärkt och fann en ny mentor, tränaren för skolans basebollag, som var mer hårdför och krävande än till och med fadern.

Under andra världskriget tjänstgjorde Nixon i USA:s flotta i Stilla havet. Han var republikan livet igenom, och vann sitt första val till representanthuset 1946. Trump däremot klarade sig undan flera inkallelser till Vietnamkriget genom att fejka en skada (hälsporre). År 1971 tog han som 25-åring över familjeföretaget och startade en affärskarriär som är en av de mest omskrivna, och ekonomiskt mest misslyckade, i modern amerikansk historia. Politik var länge ett sidointresse, och till skillnad från Nixon bytte Trump partitillhörighet ett flertal gånger (så sent som 2009 var han registrerad som demokrat).

Likheter

Trump har flera gånger uttalat sig positivt om Nixon, och det är inte svårt att, trots deras personliga och professionella olikheter, förstå varför. Det finns nämligen också flera uppenbara likheter mellan dem (nedan växlar jag mellan presens och imperfekt, väl medveten om att Nixon avled 1994):

  • Båda är auktoritära och gillar att omge sig med starka män. Nixons favoritfilm var Patton, den tuffe armégeneralen som han djupt beundrade. Många av Trumps utnämningar har varit imposanta män med ledande befattningar inom militären och näringslivet.
  • Båda är hänsynslösa mot sina motståndare, men låter andra göra det smutsiga jobbet. Nixon skyggade inför personliga konfrontationer och detsamma gäller för Trump, som gärna vill framstå som macho men skickade en medarbetare för att överlämna avskedsbrevet till FBI-chefen James Comey (inte ens ett telefonsamtal kunde presidenten kosta på sig).
  • Nixon hade sin berömda ”fiendelista” med personer han avskydde, huvudsakligen bestående av kritiska journalister och akademiker. Mindre känt är att Trump håller sig med en motsvarande lista, vilket inte bör förvåna någon som har följt hans uttalanden och twittrande sedan valkampanjen 2015-16.
  • Båda ser medierna som den stora fienden – ”The press is the enemy” brukade Nixon säga, vilket Trump har förstärkt med tillägget: ”The press is the enemy of the people”. Skillnaden – och den är inte oväsentlig – är att Trump yttrat frasen otaliga gånger offentligt, medan Nixon använde den internt för att avreagera sig och visa omgivningen sitt raseri.
  • Båda misstror den federala byråkratin och tunga institutioner som UD, CIA och FBI. Här är skillnaden återigen att Nixon sällan visade sitt missnöje utåt, medan Trumps twittertirader inte lämnar någon i ovisshet om hans antipatier. Förändringen speglar hur djup polariseringen har blivit i USA sedan Nixons tid.
  • Båda gav order om hemliga penningutbetalningar för att skyla skandaler – Nixon till de personer som gjorde inbrottet i Watergatebyggnaden 1972, Trump till de kvinnor han haft affärer med, inklusive porrskådisen ”Stormy Daniels”.

En ytterligare olikhet är att Nixon var en ivrig läsare av de promemorior som staben levererade, medan Trump skyr den typen av dokument som pesten. Ju kortare skrivelser, desto bättre. Helst inga alls, muntliga redogörelser befalls. Ännu en skillnad är de många sociala och ekonomiska reformer som genomfördes under Nixons tid som tillkomsten av miljödepartementet EPA och OSHA (Occupational Safety and Health Administration), vattenlagen (Clean Water Act), regler om positiv särbehandling av minoriteter, mer likvärdiga förmåner för kvinnliga och manliga löntagare (Equal Credit Opportunity Act), en i många stycken keynesiansk ekonomisk politik och mycket annat. Trump-administrationens politik på dessa och andra områden har gått i precis motsatt riktning.

Så slutade det för Richard Nixon.

Riksrätt?

Den ultimata likheten vore förstås om Trump liksom Nixon skulle ställas inför riksrätt. Jag har tidigare betvivlat att det kan komma att ske, främst beroende på det faktum att republikanerna i senaten inte vill fälla sin egen president. Dagens republikaner skulle troligen inte gå emot Trump ens om han begick förseelser av Watergateformat. Men kanske blir det sammanlagda trycket från demokraternas gräsrötter och representanter i kongressen till sist så stort att en riksrättsprocess blir oundviklig, oavsett utsikterna att få ett fällande utslag. Minns republikanerna 1998, som insisterade på att starta riksrätten mot Bill Clinton trots att de måste ha insett att det skulle misslyckas. Hatet mot Clinton var större än oron för konsekvenserna.

Och konsekvenser blev det. I mellanårsvalet 1998 ökade demokraterna till allmän förvåning ett par platser i kongressen. För första gången sedan 1934 gick det parti som kontrollerade Vita huset framåt i ett mellanårsval. Kanske når vi snart på nytt en punkt, där avskyn mot antagonisten övertrumfar de taktiska övervägandena.

Erik Åsard

Dela denna bloggpost

5 kommentarer

  1. 1. Vad i Robert Muellers utredning är det som kan bilda underlag för ett riksrättsåtal, enligt din mening?
    2. Mueller utgår från att det var ryssarna som stal information från dataservrar som tillhörde personer inom det demokratiska partiet. En del av informationen överlämnades sedan till WikiLeaks. I intervjun med Giuliani som du hänvisar till får han frågan om han tycker det är OK att en politisk kampanj utnyttjar material som stulits av en främmande makt. ”Det beror på det stulna materialet”, svarar Giuliani.
    Vad är din bedömning av hur de stulna eller hackade mailen påverkade det amerikanska presidentvalet 2016?

    • Erik Åsard

      9 juni 2019 at 21.27

      1. Om det blir ett riksrättsåtal, vilket ännu är osäkert, kommer det säkert att handla om hindrande av rättvisan (obstruction of justice) och bygga på några av det tiotal exempel som Mueller redovisar, t ex avskedandet av James Comey och Trumps order till Don McGahn att avskeda Mueller.
      2. Jag tror att det stulna/hackade materialet, tillsammans med hela den ryska påverkansoperationen i de sociala medierna under valkampanjen, hjälpte Trump att vinna valet. Det är också tesen i Kathleen Hall Jamiesons bok Cyberwar. Exakt hur viktigt det var går inte att säga, men utan den ryska inblandningen och Comeys utspel om Hillary Clintons e-mail kort före valet tror jag att hon skulle ha vunnit också i elektorskollegiet.

  2. Erika Lunding

    10 juni 2019 at 07.18

    Tack för alla intressanta analyser och info.

    Angående åtal mot presidennten:
    Kan det vara så att Mueller inte bara refererar till riksrätt, utan även hänvisar till lagbrott som kan komma att åtalas i framtida rättegångar? Vad jag förstår pågår utredningar som kan leda till att Trump åtalas efter presidentperioden.

    • Erik Åsard

      10 juni 2019 at 09.32

      Tack, Erika. Ja, det pågår ett dussintal utredningar av åklagare vid olika domstolar, fall som Mueller har hänfört dit och som inte har direkt relevans för Rysslandsutredningen. Vidare spekuleras det mycket om vilken Mueller riktar sig till med sin långa lista med anklagelsepunkter. Han är mycket tydlig med att han måste följa justitiedepartementets regler att en sittande president inte kan åtalas. Men vill han att kongressen ska använda sig av hans utredning i en riksrättsprocess, eller att åklagare ska göra det efter att Trumps mandatperiod är över? Det är mer oklart, men förhoppningsvis får vi veta det i den fortsatta processen framöver.

      • Erika Lunding

        10 juni 2019 at 10.13

        Tack för svar, jag följer processen med stort intresse. Mueller slår mig som en person som uttrycker sig mycket exakt: kanske bäst att tolka honom så. De som inte tycker att det räcker verkar sakna övertydlighet i hans uttalanden. Ser fram emot en värld med mer nyanserat språkbruk.

Kommentarer inaktiverade.

© 2019 Amerikaanalys.se

Tema av Anders NorenUpp ↑