Amerikaanalys.se

För en breddad analys av amerikansk politik

Om tribalism och starka män

Indiens premiärminister Narendra Modi och Donald Trump (India Today).

När ledande amerikanska politiker talar om sitt eget land använder de ofta och gärna uttryck som ”the world’s greatest democracy”. Men om vi ser till valens omfattning och antalet väljare slår Indien USA med hästlängder. I det indiska valet nyligen var inte mindre än cirka 900 miljoner indier röstberättigade i en valprocess som sträckte sig över sex veckor. Det är något av ett mirakel att organisatörerna lyckades meddela resultaten bara något dygn efter att vallokalerna hade stängt.

Alla olikheter till trots finns det en intressant parallell mellan Indien och USA som gäller förekomsten av tribalism (grupplojalitet) och starka politiska ledare. CNN-journalisten Fareed Zakaria, som själv har indisk bakgrund, berättade nyligen i sitt veckoprogram GPS (Global Public Square 19/5) att hela 19 procent av kandidaterna i det indiska valet stod under åtal för grova brott som mord, kidnapping och liknande. Han redogjorde för en studie som visar att i de tre senaste nationella valen i Indien har kandidater som blivit anklagade för brott haft nära tre gånger större chans att vinna. ”India has long had a tradition of mixing crime and politics”, påpekade Zakaria.

En orsak är att människor som tillhör de lägst stående kasterna under senare decennier har fått ett växande inflytande, vilket lett till ökade etniska motsättningar i Indiens olika delstater. Väljare som bor i oroliga områden och känner sig hotade eller utsatta har blivit mer benägna att stödja kandidater från sin egen grupp, även om (i vissa fall särskilt om) de varit kriminella eller står under åtal. Ofta handlar det om män som gruppen upplever som starka och beslutsfähiga. Han må vara en buffel, men han är i alla fall vår buffel, tycks de resonera.

Det var då det – Anastasio Somoza besöker Franklin Roosevelt 1939.

Vilket får mig att tänka på president Franklin Roosevelt, som lär ha sagt om Anastasio Somoza, Nicaraguas mångårige diktator: ”Somoza may be a son of a bitch, but he’s our son of a bitch.” Parallellen kan föras fram till nutiden. Enligt en majundersökning av opinionsföretaget Quinnipiac, också redovisad i Zakarias program, tror en majoritet av amerikanerna att Donald Trump begick något brott innan han blev president. Det anser nästan alla demokrater och 17 procent av de intervjuade republikanerna i undersökningen. En annan mätning visar att 58 procent av amerikanerna tror att Trump ljög om de frågor som granskades av Robert Muellers Rysslandsutredning. Men även här var klyftan mellan partierna enorm – 90 procent av demokraterna trodde det mot bara 19 procent av republikanerna. (Bland oberoende väljare var det 61 procent som trodde att Trump for med osanning.)

Samtidigt visar undersökningarna att huvuddelen av de republikaner som är kritiska fortsätter att stödja Trump. Hur ska man förklara det? Ett skäl kan vara det slags tribalism som vi mötte i det indiska fallet, att aversionen mot motståndarna och identifikationen med den egna gruppen övertrumfar deras känsla för vad som är rätt och fel. En stor del av Trumps väljare ser honom som sin företrädare gentemot en ondsint omvärld, och om han säger och gör något dumt eller till och med brottsligt så gör han det ändå för deras skull. Hans giftpilar är våra giftpilar, tänker de, och den som inte kan ta en smocka ska inte ge sig in i leken!

Det sorgliga med denna utveckling är att rättssamhällets normer sakta men säkert urgröps i takt med att beteenden som tidigare varit otänkbara blir alltmer normaliserade.

Erik Åsard

Dela denna bloggpost

2 kommentarer

  1. Lars Dahlberg

    25 maj 2019 at 20.40

    Jag har intrycket att många amerikaner med ”the geatest democracy” menar den mest utvecklade och bäst fungerande. Det är ett anspråk som jag inte tycker att de lever upp till. I mina ögon är USA en i många avseende dåligt fungerande demokrati. Om man ska leta ideal, får man nog göra det på annat håll.

    • Erik Åsard

      26 maj 2019 at 17.03

      Detta finns det väldigt olika åsikter om, beroende på uttolkarens politiska hemvist. Bristerna i den amerikanska demokratin är väl kända från det låga valdeltagandet, åtgärderna för att försvåra röstningen (i dag främst i republikanska delstater), pengarnas stora roll i politiken osv. Men det finns också en vitalitet i USA-politiken som jag ibland kan sakna här, som när ofta unga aktivister finner en inspirerande kandidat som får dem att gå ut i stora skaror på gator och torg. Tänk på Barack Obama 2008, Bernie Sanders 2016 och, på den andra kanten, Donald Trump samma år (som aktiverade många som inte röstat tidigare). Synd bara att så relativt få faktiskt röstar, särskilt bland låginkomsttagare och minoriteter som alltför ofta inte har tid eller råd att rösta eftersom valdagen vanligen infaller på en vanlig arbetsdag (tisdag).

Kommentarer inaktiverade.

© 2019 Amerikaanalys.se

Tema av Anders NorenUpp ↑