Amerikaanalys.se

För en breddad analys av amerikansk politik

Ryssland förbereder redan inblandning i valet 2020

En av tusentals bilder som ryska nättroll spred under valkampanjen 2016 (National Post).

Så har den då äntligen kommit efter nära två års utredande, den 448-sidiga rapporten av Robert Mueller och hans team. Granskningens huvudresultat är 1) att ryssarna på ett systematiskt och genomgripande vis framgångsrikt intervenerade i presidentvalet 2016, 2) att utredarna inte funnit något som uppfyller de juridiska kraven på en konspiration mellan Trumps valkampanj och Ryssland, men 3) att de samtidigt inte kan frikänna presidenten eller hans kampanjmedarbetare från anklagelser om att de försökte hindra rättvisan (obstruction of justice).

Ett tiotal tillfällen beskrivs där Trump gjorde uppenbara försök att obstruera eller avsluta utredningen, däribland avskedandet av FBI-chefen James Comey och flera direkta order att avskeda Robert Mueller, vilka avstyrdes av den juridiske rådgivaren Don McGahn. Trots mängden av bevis avstår Mueller från att ta ställning i obstruktionsfrågan, uppenbarligen därför att justitiedepartementets regler säger att det inte går att åtala en sittande president. Att inga åtal föreslås kan i snäv juridisk mening ses som en seger för Trump, men politiskt är dokumentet en svidande vidräkning med en president vars systematiska ljugande genomsyrar hela administrationen.

John Dean, advokaten som genom sitt vittnesmål bidrog till att få Richard Nixon på fall, menade i en kommentar att rapporten är mer förödande för Trump än avslöjandena i Watergateutredningen. Den som tar sig tid att läsa den täta texten har svårt för att invända. Rapporten avslöjar otaliga kontakter mellan Trumps nära medarbetare och ryska operatörer under valkampanjen. Bland annat delgav kampanjchefen Paul Manafort ryssarna interna opinionsmätningar över ställningen i några jämna delstater, där utgången mellan Clinton och Trump var oviss. Ett sådant möte mellan Manafort och män med kopplingar till den militära underrättelsetjänsten GRU är känt sedan tidigare, men nu visar det sig att Manafort fortsatte att ge ryssarna opinionsdata vid flera hemliga möten. Det var extremt nyttig information, som ryssarna effektivt utnyttjade.

Även om inte de frekventa kontakterna med ryssarna var frukten av en utstuderad plan, råder det inget tvivel om a) att ryssarna trodde de skulle gynnas av att Trump vann valet, och b) att Trumpmedarbetarna varmt välkomnade deras inblandning i tron att den skulle vara till fördel för deras kandidat. Bevisen för att presidenten upprepade gånger försökte sabotera utredningen är än mer omfattande, och om det hade gällt en vanlig medborgare hade saken varit klar om målet dragits inför en domstol. Som någon sade efter publiceringen: om inte avskedandet av Comey och försöken att avskeda Mueller utgör hindrande av rättvisan, vad innebär då ”obstruction of justice”?

Omfattande rysk inblandning

Rapporten redovisar även i detalj hur omfattande den ryska inblandningen var i valet 2016. Den skedde dels via en vittgående desinformationskampanj i sociala medier som Facebook, Instagram, YouTube och Twitter (varom mer nedan), dels genom att en mängd datorer hackades på central och lokal nivå. Till de som hackades hörde DNC (Democratic National Committee), Hillary Clinton och hennes kampanjchef John Podesta plus valnämnderna i en rad delstater. GRU spred sedan materialet via den konstruerade personen ”Guccifer 2.0” och Wikileaks, den tredje aktiva parten i dramat. I mycket bekräftar Mueller här vad den amerikanska säkerhetstjänsten tidigare har funnit.

Resultaten vidimerar också slutsatserna i den tyngsta akademiska studie som publicerats om frågan, Kathleen Hall Jamiesons Cyberwar: How Russian Hackers and Trolls Helped Elect a President (2018). Om man växelvis läser hennes bok och Muellers rapport får man en heltäckande bild av den ryska påverkansoperationen och dess verkningar. Det tog lång tid innan de stora teknikjättarna erkände i vilken omfattning deras plattformar hade utnyttjats, men i november 2017 brast bubblan. Jamieson sammanfattar (s. 69):

”At the 2017 [congressional] hearings, Twitter initially reported that 1.4 million automated, election-related tweets were generated by Russian operatives reaching approximately 288 million Twitter users. Importantly, US news organizations shared links to Russian-generated tweeted content. Moreover, nearly 150 million American Facebook and Instagram users were exposed to Russian-generated content, which consisted of paid ads, free posts, and event notices. The more than three thousand ads purchased by the Russian Internet Research Agency (IRA)-tied accounts were ‘seen by 11.4 million people’… Kremlin-tied messengers loaded over one thousand videos to Google’s YouTube.”

Alltså: inte nog med att ryssarna använde de amerikanska plattformarna för att nå ut med sina budskap, som vanligen innehöll förtal av Clinton och hyllningar av Trump. De fick också god hjälp av miljontals amerikanska medier och användare, som glatt vidarebefordrade bilderna och texterna till släktingar och vänner. Konservativa hemsidor som de på Fox News och Daily Caller var särskilt mottagliga för propagandan. Jamieson fortsätter (s. 123): ”Facebook’s data indicate that the 29 million Americans who directly received the Facebook troll posts transformed them into signals of communal identity as they diffused them to the newsfeeds of about 97 million others for a total reach of Russian Facebook content (including ads) of 126 million. That figure translates to nearly one out of four in the total US population, or roughly half of the adults.”

Halva den vuxna befolkningen, alltså. Ett tecken på den sofistikerade påverkansoperationen är uppgiften att åtminstone 60 rallies och protestmarscher publicerades och finansierade av åtta rysk-initierade Facebook-konton från Los Angeles till Washington DC. Sittande i sitt högkvarter på Savushkina-gatan 55 i Sankt Petersburg kunde de ryska trollen ordna valmöten och rigga demonstrationer av önskat slag på amerikansk mark. Utan att behöva avlossa ett enda skott lyckades de hacka juvelen i kronan, USA:s presidentval, och dessutom väsentligt öka motsättningarna mellan olika grupper i det amerikanska samhället. Inte ens i sin vildaste fantasi skulle de gamla Sovjetledarna ha kunnat drömma om att åstadkomma något liknande.

Ett annat tecken på effektiviteten är att ryssarna, väl medvetna om var de skulle sätta in stötarna, satsade extra mycket i delstater som Michigan, Pennsylvania och Wisconsin, inte bara mot Clinton utan även till stöd för olika tredjepartikandidater som de slugt räknade med skulle ta röster från demokraternas kandidat, vilket också skedde (se bild nedan). Här var opinionssiffrorna som Manafort hade försett dem med hårdvaluta. Trumps segermarginal i dessa delstater var mindre än en procentenhet. Om 78 000 väljare i Mellanvästern hade röstat annorlunda skulle Clinton inte bara ha vunnit i antalet röster – dem vann hon med 2,9 miljoner rösters marginal – utan också en majoritet av Elektorskollegiet. Att det inte blev så hade flera orsaker, men en av dem var otvetydigt den ryska inblandningen.

Den slutsatsen drar även Kathleen Hall Jamieson som skriver att även om man inte med säkerhet kan veta är det ”troligt” (probable) att ryssarna verksamt hjälpte Donald Trump att bli USA:s 45:e president. Mycken trycksvärta ägnas i dessa dagar åt Muellerrapportens efterspel, vilka effekterna kan bli och vad kongressen, som Mueller i realiteten hänskjutit ärendet till, ska göra. Vad vi inte får glömma är att rapporten genom sin detaljrikedom är en guldgruva för Vladimir Putin och de ryska nättrollen. De kan nu använda all information om namn, adresser, individer, strategier och tillvägagångssätt när de planerar sitt agerande i det kommande valet. Med en president som envist fortsätter att förneka den ryska inblandningen har anfallarna öppet mål.

2000 jämfört med 2016

Inför en av valdebatterna 2000 mellan Al Gore och George W. Bush skickade en av Bushs medarbetare hemligt förberedelsematerial till Gores kampanjhögkvarter. Demokraterna lämnade i sin tur över det till FBI. Under valkampanjen 2016 fick Donald Trump junior ett e-postmeddelande med information om att ryssarna ville ha ett möte för att avslöja ”dirt on Clinton” och att saken gällde ”a Russian effort to aid the [Trump] campaign”. Trump junior gick inte till FBI, trots att initiativet kom från en främmande makt. I stället svarade han entusiastiskt: [I]f it’s what you say, I love it!” Den repliken säger mycket om hur den amerikanska politiken har förändrats på mindre är två decennier.

Erik Åsard

Dela denna bloggpost

5 kommentarer

  1. Johnny Andersson

    22 april 2019 at 12.28

    Vad jag vet så finns det inga bevis. Det är bevisat att Demokraternas server inte hackades utan informationen läcktes av en insider.
    Hur som helst, Ryssland har inte tjänat något speciellt på Trumps politik som följer tidigare geopolitiska målsättningar. USA använder sanktioner, sabotage, terror proffs och krig för att förhindra att kol, olja, gas från konkurrentländer som Iran, Venzuela, Syrien och Rysslan inte kan exporteras till världsmarknaden för att hålla priser höga för att vinstmaximera.

    • Erik Åsard

      22 april 2019 at 15.06

      ”Vad jag vet”, skriver du – jag vill rekommendera Muellerrapporten volym I samt Kathleen Hall Jamiesons studie Cyberwar, som jag citerar i inlägget, till läsning, där hittar du åtskilligt med bevis.

  2. Peter Svensson

    22 april 2019 at 18.23

    Intressant inlägg som exakt stämmer med rysk propaganda.
    Johnny är du ett ryskt troll?

  3. Johan Hårsta

    5 maj 2019 at 14.40

    Du skriver ”Med en president som envist fortsätter att förneka den ryska inblandningen..”.
    Hmm, enligt NYT sa Trump redan i januari 2017 att Ryssland visst hade försökt påverka valet. Trump: “As far as hacking, I think it was Russia”

    Men det Trump alltid hävdat, och det som Mueller nu bekräftat, är att det inte har funnits nåt samarbete/konspiration/collusion mellan Trumpkampanjen och Ryssland/Putin.

    Eller hur?

    • Erik Åsard

      7 maj 2019 at 17.08

      Det stämmer att Trump några gånger har erkänt, vanligen halvhjärtat, den massiva ryska inblandningen, ofta efter tryck från medarbetare eller medier. Men för varje sådant uttalande finns det hundratals där han förnekar samma inblandning – prova att googla ”Trump + Russia hoax” så ser du hur ofta han avfärdat det hela i upprepade twitterkaskader. Tydligast var detta när han mötte Putin i Helsingfors och på presskonferensen fick frågan om han litade på sina säkerhetstjänster som presenterat övertygande belägg för påverkansoperationen. Jodå, sa han inför alla journalister och tv-tittare, han hade hört det från Dan Coates och andra säkerhetsrådgivare men nu hade han fått Putins ord på att det inte hade förekommit något otillbörligt. ”I don’t see any reason why it would be Russia”, hette det inför ett häpet pressuppbåd. När medarbetarna förstod vilken katastrof presskonferensen var bad de Trump läsa upp ett klargörande efter hemkomsten. ”Would” i den citerade meningen skulle ha varit ”wouldn’t”, läste han ur papperet med skruvad min. Bara för att i en efterföljande tweet kalla hela saken igen för ”a big hoax”.

Kommentarer inaktiverade.

© 2019 Amerikaanalys.se

Tema av Anders NorenUpp ↑