President Trump var på gott humör när han välkomnade framgångsrika ishockeylaget Washington Capitals – med svensken Nicklas Bäckström – till Ovala rummet. Foto: Alex Wong

WASHINGTON En gammal sanning är ju att USA har fler advokater än något annat land, hela 1,1 miljoner. Det märks särskilt tydligt i huvudstaden – kongresspolitikerna är ofta jurister, kommentatorerna är ofta jurister, journalisterna är ofta jurister, lobbyisterna är ofta jurister…

Just nu är de allihop sysselsatta med specialåklagaren Roberts Muellers rapport.

Några punkter: Varför fattade inte Mueller själv beslut om president Trump hindrade rättvisans gång? Hur motiverar justitieminister William Barr slutsatsen att åtal inte är aktuellt? Borde Mueller ha kallat Trump till förhör?

Än så länge är det endast en liten krets som vet vad som faktiskt står i rapporten, d.v.s. Robert Mueller och hans medhjälpare, William Barr och biträdande justitieministern Rod Rosenstein. Det förefaller inte som om Donald Trumps egna advokater fått ta del av materialet.

Vi publicerade Barrs brev där han sammanfattade innehållet här på bloggen. Mueller kom efter nära två års arbete fram till att Trumpkampanjen inte samarbetade med ryska intressen under valrörelsen och att Trump inte kunde frikännas helt när det gällde anklagelser om hindrande av rättvisan (obstruction of justice).

Trump – och säkert de flesta i hans bas – konstaterar att han är totalt frikänd. ”No collusion, no obstruction, no nothing” som han sagt flera gånger. Rapporten kunde inte ha varit bättre tillade han, men fortsatte hackandet på medierna och återupprepade attackerna på tjänstemän (i FBI och Barack Obamas justitiedepartement) som först beslöt att titta närmare på misstankar om rysk inblandning och den s.k. Steele-mappen:

”I think it went very high up.  I think what happened is a disgrace.  I don’t believe our country should allow this ever to happen again.  This will never happen again.  We cannot let it ever happen again.  It went very high up, and it started fairly low, but with instructions from the high up.  This should never happen to a President again.  We can’t allow that to take place.”

Trumps 2020-kampanj skickade brev, här, till cheferna på kända medieföretag med krav om att ett antal lögnaktiga personer aldrig mer borde bjudas in – däribland förre CIA-chefen och ett par demokratiska kongressledamöter.

Den vanligaste invändningen från såväl jurister som demokratiska politiker är att det enda som lagts fram hittills är Barrs slutsatser. Dessutom påpekar de att Trump handplockat honom till ministerposten och att han förra året skrev en pm, här, där han underkände teorin bakom att Trump skulle ha hindrat rättvisan.

Ordförandena i flera utskott i det demokratiskt styrda representanthuset har begärt att Barr överlämnar hela rapporten senast den 2 april. Jerry Nadler i justitieutskottet uppger att han tänker kalla Barr till förhör. ”…departementet är skyldigt att ge allmänheten mer än en kortfattad synopsis” tweetade han.

o

Ett par tänkvärda inlägg i flödet de senaste dagarna med funderingar kring sådant som ”underliggande brott”, bevisbördor och eventuell avsikt:

analysen av Barrs brev på bloggen Lawfare.

tänkbara scenarios över vad som kan hända härnäst på Real Clear Politics.

svar på frågan ”Är du förvånad över Muellerrapporten?” på Politico från tre juridiska experter.

slutsatsen i en artikel av New York Times Peter Baker om att Trump nu utökat presidentmakten i och med att Barr samtyckte om att det var i sin ordning att avskeda en FBI-chef som utredde presidentens göranden.

o

En del är självförvållat av Trump – om han inte hade pockat ryssarna att leta efter Hillary Clintons utraderade mejl, om han hade uppvisat mer ilska över den ryska infiltrationen i valrörelsen, om han inte hade utsett vissa personer till toppjobb, om han inte hade avskedat FBI-chefen James Comey… så kanske det aldrig hade blivit någon specialåklagare.

I en parallell med basketbollens March Madness försöker New York Post reda ut vem som hade mest fel om Russiagate.

Medierna för sin del uppvisar ingen ånger. Chefredaktörerna för drakarna New York Times och Washington Post uppger att de är stolta över sina grävande journalister som dragit fram så mycket – och mer kan komma – i ljuset. Undantag är Glenn Greenwald i The Intercept och Matt Taibbi i The Rolling Stone, den senare jämställde här de vildsinta Rysslandsspekulationerna med de falska uppgifterna före Irakkriget.

Det är tveksamt om lugnet kommer att infinna sig. Få lär ha ändrat inställning till Trump efter detta. Och granskningarna fortsätter både i kongressen och i åklagarämbetet i New York. Enkäter tyder på att folk ute i landet inte var särskilt intresserade av hela historien – alltså kan just detta vara bortglömt inom några månader.

Dramatiken avtar inte. Till exempel det senaste draget från justitiedepartementet, d.v.s. samma justitiedepartement, som instämt i en federal domares slutsats att Obamacare är olagligt. Flera miljoner amerikaner riskerar att bli utan vård och det gäller för Trump att infria sin tweet om att GOP nu ska bli ”sjukvårdspartiet”. Och så demokraternas oförmåga att se till att pengar som avsetts för Pentagon inte går till något murbygge och så nya frågetecken kring översynen av flygplansjätten Boeing.

KARIN HENRIKSSON

Om någon vill roa sig med att fylla i New York Posts illustration…

 

 

Dela denna bloggpost