Vicepresident Lyndon B. Johnson svär presidenteden ombord på Air Force One efter mordet på John F. Kennedy i november 1963.

WASHINGTON Hur många i regeringen skulle ställa upp på att försöka få Donald Trump avsatt?

Om det rörde sig om galghumoristiskt skoj, lösa spekulationer eller blodigt allvar kanske aldrig kommer att klarläggas, men den biträdande justitieministern Rod Rosenstein ska ha tagit upp det 25:e författningstillägget i interna diskussioner våren 2017 när Trump sparkat FBI-chefen James Comey.

Det finns två sätt att avsätta en president: riksrätt eller om en majoritet i kabinettet intygar att presidenten inte är kapabel att sköta sitt jobb. Ingetdera ter sig sannolikt trots #Nevertrumpers önskedrömmar i den vägen.

Veckans snackis fram till fredagens besked från Donald Trump om nationellt nödläge – och de juridiska turer som väntar – var intervjun med Andrew McCabe i tv-magasinet 60 Minutes. Trump avskedade McCabe från FBI ett drygt dygn innan denne hade planerat att gå i pension.

Nu har McCabe utkommit med en ny bok, The Threat, om tumultet kring Comey, den sedermera sparkade justitieminister Jeff Sessions, specialutredaren Robert Mueller och förstås Trump. Boken innehåller inte godbitarna om 25:e tillägget och Rosensteins påstådda villighet att ta på sig hemlig inspelningsutrustning i möten med presidenten, men däremot mycket annat om FBI:s arbete och om Trumps ledarskap (bekräftar andras bild av kaos, översitteri och okunnighet). New York Times recensent (här) är positivare än Washington Posts (här) men båda framhåller att porträttet av Sessions som rasistisk odugling är mycket oroväckande och båda påpekar att McCabe instämmer i kritiken mot Comeys hantering av kandidaten Hillary Clintons epostserver. McCabe som f.ö. själv ertappades med att ljuga om sina kontakter med medierna drar slutsatsen:

“As a matter of policy, the F.B.I. does everything possible not to influence elections. In 2016, it seems we did.”

Men, nu skulle detta handla om det 25:e författningstillägget. Det skrevs på 1960-talet efter mordet på John F. Kennedy när man insåg att procedurerna för att utse en efterträdare var oklara. Det mest aktuella avsnittet är den fjärde paragrafen – som aldrig tillämpats.

Författningsexperter, statsvetare och politiska kommentatorer väger varje ord på guldvåg och konstaterar att det skulle vara svårt att ta till det. Först och främst måste vicepresidenten och ett antal ministrar vara eniga, men det finns också möjligheter för presidenten att invända mot deras bedömning. Allt detta, och mer, beskrivs i en artikel (här) på sajten Fivethirtyeight av Julia Azari som bl.a. hänvisar till juridikprofessorn Brian Kalts bok Constitutional Cliffhangers:
”Many parts of the Constitution are vague, but this one sets the country up for a pretty wild ride. Constitutional scholar Brian Kalt points this out: “Section 4 is drafted less than perfectly. The best reading of Section 4’s text — and the clear message from its drafting history — is that when the president declares he is able, he does not retake power until either (1) four days pass without the vice-president and Cabinet disagreeing; or (2) he, the president, wins the vote in Congress. But the text is ambiguous on this point and commentators have frequently misread it as allowing the president to retake power immediately upon his declaration of ability.”

Trump följer tydligen debatten, som förstås också väcker frågetecken om en möjlig statskupp. I en tweet nyligen tackade han Fox News Tucker Carlson som bjudit in juristen Alan Dershowitz till sin show:

”Trying to use the 25th Amendment to try and circumvent the Election is a despicable act of unconstitutional power grabbing…which happens in third world countries. You have to obey the law. This is an attack on our system & Constitution.” Alan Dershowitz. @TuckerCarlson

o

Det 25:e tillägget lyder så här i sin helhet (ur min översättning, Vi, folket…):

TILLÄGG XXV

1967

Paragraf 1. I fall där Presidenten avlägsnats från ämbetet eller efter hans död eller avgång skall Vicepresidenten bli President.

Paragraf 2. Närhelst en vakans uppstår i ämbetet som Vicepresident skall Presidenten nominera en Vicepresident som skall tillträda efter bekräftelse av en majoritet i omröstning i Kongressens båda kamrar.

Paragraf 3. Närhelst Presidenten meddelar Senatens ordförande pro tempore och Talmannen i Representanthuset i en skriftlig deklaration att han är oförmögen att fullgöra befogenheterna och plikterna som följer med ämbetet, och fram till dess att han meddelar motsatsen i en skriftlig deklaration, skall befogenheterna och plikterna fullgöras av Vicepresidenten.

Paragraf 4. Närhelst Vicepresidenten och en majoritet av antingen de högsta tjänstemännen i departementet eller i annan inrättning som Kongressen kan föreskriva i lag, i en skriftlig deklaration till Senatens ordförande pro tempore och Talmannen i Representanthuset meddelar att Presidenten är oförmögen att fullgöra befogenheterna och plikterna i sitt ämbete, skall Vicepresidenten omedelbart ta på sig befogenheterna och plikterna i ämbetet som tillförordnad President.

Därefter, när Presidenten överför till Senatens ordförande pro tempore och Talmannen i Representanthuset sin skriftliga deklaration att någon sådan oförmåga inte längre föreligger, skall han återuppta sitt ämbete försåvitt inte Vicepresidenten och en majoritet av antingen de högsta tjänstemännen i departementen eller i annan inrättning som Kongressen kan föreskriva i lag, inom fyra dagar meddelar i en skriftlig deklaration till Senatens ordförande pro tempore och Talmannen i Representanthuset att Presidenten är oförmögen att fullgöra befogenheterna och plikterna i sitt ämbete. Därpå skall Kongressen avgöra frågan, efter inställelse i detta syfte inom fyrtioåtta timmar om den är ajournerad. Om Kongressen inom tjugoen dagar efter mottagandet av den senare skriftiga deklarationen, eller, om Kongressen inte är samlad, inom tjugoen dagar efter det att Kongressen är nödgad att samlas, beslutar med två tredjedelars majoritet i båda kamrarna att Presidenten är oförmögen att fullgöra befogenheterna och plikterna i sitt ämbete, att Vicepresidenten skall fortsätta att sköta desamma som tillförordnad President; annars, skall Presidenten återuppta befogenheterna och plikterna i sitt ämbete.

o

Den som vill ha mer bakgrund och förklaringar till vad varje paragraf innebär kan läsa vidare, här, på Constitution Center.

Eller mer överskådligt, i två spalter här, med tolkningar intill texten på senatens sajt.

KARIN HENRIKSSON

Dela denna bloggpost