Ständigt i centrum – AOC presenterar ”den nya gröna given”, t h senator Ed Markey (MSN.com).

Alexandria Ocasio-Cortez, populärt kallad AOC, chockade det politiska etablissemanget när hon besegrade kongressledamoten Joe Crowley i demokraternas primärval i New York i juni 2018. Crowley hade vunnit tio val i rad och var partiets fjärde högste företrädare i representanthuset. Vissa såg honom som en trolig framtida talman. Han var också en av de mer liberala ledamöterna och kämpade för allmän sjukvård, progressiv beskattning och samkönade äktenskap.

Det hjälpte inte mot AOC, som fångade upp ett latent missnöje i valkretsen med erfarna representanter som inte anses ha opponerat tillräckligt kraftfullt mot president Trump. Väljarna i Bronx och Queens föredrog ungt framför medelålders, kvinnligt framför manligt och förändring framför status quo. I november blev hon vid 29 års ålder den yngsta kvinnan någonsin som invalts i kongressen.

Sedan tillträdet i januari har AOC synts precis överallt – i kongressförhör, i medierna (traditionella och sociala), i demonstrationer och protestaktioner, i möten med aktivistgrupper, vid presskonferenser osv. Jag kan inte erinra mig en nyvald kongressledamot som väckt så mycket uppmärksamhet i modern tid, inte ens Hillary Clinton när hon trädde in i senaten 2001. AOC har över 2,2 miljoner följare på Instagram [@ocasio2018] och utnyttjar mediet mer innovativt än de flesta. Senast lade hon till en rubrik som enkom är avsedd för hörselskadade följare. Som en skribent noterade: ”Her of-the-people use of the platform not only reflects her progressive politics – it creates the effect that you feel like you always know where she is, and that she’s hard at work on behalf of the people she represents” (Bridget Read i Vogue).

Brokig bakgrund

Man blir inte förvånad över att Netflix nyligen betalade en rekordsumma för en dokumentär kallad ”Knock Down the House”, en skildring av hur fyra progressiva kvinnliga kandidater, däribland AOC, utmanade sittande manliga politiker i höstens kongressval. Sex av tio amerikaner säger i en aktuell undersökning att de känner till henne, en osannolikt hög siffra för en så färsk ledamot. Det finns en stjärnglans kring AOC som gör att kamerorna automatiskt riktas mot henne. Till dels har det nog att göra med hennes brokiga bakgrund – modern född i Puerto Rico, fadern i Bronx av föräldrar från samma USA-territorium. Efter collegeåren arbetade AOC bland annat som bartender och servitris. När fadern avled fick hon och modern kämpa för att inte bostaden skulle utmätas.

Men uppmärksamheten hänger också samman med att AOC är ovanligt skicklig på att artikulera sitt budskap, och att budskapet verkar ligga rätt i tiden. För många representerar hon en ny generation av progressiva demokrater som driver de sakfrågor de själva brinner för – Medicare for all, betald föräldraledighet, en federal jobbgaranti, avgiftsfri högskoleutbildning, höjda skatter för miljonärer och ett ”Green New Deal”, en agenda som presenterades nyligen vid en presskonferens där hon som vanligt stod i förgrunden. Flera av sakfrågorna har länge förespråkats av Bernie Sanders, i vars presidentvalskampanj hon jobbade 2016. Fast idag är det AOC som är det hetaste namnet bland vänsterdemokraterna, inte Sanders.

Den nya gröna given

Förslaget om ett ”Green New Deal” har diskuterats en tid och fick tidigt stöd av New York-guvernören Andrew Cuomo. När det lanserades i förra veckan skedde det med pukor och trumpeter och med ambitionen att äntligen placera klimatfrågan högst upp på partiets agenda. Förespråkarna vill se en nationell tioårsplan för att påskynda ett snabbt skifte bort från användningen av fossila bränslen. Till detta har de lagt en ekonomisk agenda med en rad välkända förslag som en nationell sjukvårdsförsäkring, federala jobbgarantier och annat. De räds inte de stora orden: ”A new national, social, industrial and economic mobilization on a scale not seen since World War II and the New Deal era is a historic opportunity… to create millions of good, high-wage jobs”, ”to provide unprecedented levels of prosperity and economic security for all people” samt ”counteract systemic injustices”. Ingen blygsel där!

Hittills rör det sig bara om ett utkast och inget färdigt lagförslag, men det hindrar inte att det redan har fått stöd av flera demokratiska presidentkandidater, däribland Cory Booker, Kirsten Gillibrand, Kamala Harris och Elizabeth Warren. Miljardären Michael Bloomberg, som funderar på att ge sig in i kampen om den demokratiska nomineringen, var betydligt mer skeptisk och avfärdade det mesta som orealistisk ”pie in the sky”-utopism. Även talmannen Nancy Pelosi har hittills visat ett svalt intresse för förslaget, hon inser att delar av det kanske kan röstas igenom i huset men att det inte har en chans att passera den republikanska majoriteten i senaten.

Vi ser här hur en klyfta öppnas mellan yngre och äldre inom partiet, eller mellan garvade folkvalda och nykomlingar, som kommer att bli än tydligare under valåret och som republikanerna garanterat kommer att försöka utnyttja. Det var ingen slump att president Trump varnade för socialismen i sitt State of the Union-tal, eller att konservativa sociala medier nu svämmar över av helvetesskildringar av den framtid som väntar om AOC och hennes socialistkamrater skulle få genomslag för sin politik. ”Vad föredrar ni – Trump eller Venezuela?” kommer det att eka från de republikanska talarstolarna under den kommande valkampanjen.

När motståndare lade ut en dansvideo med AOC från studentåren snarast bekräftades hennes ikonstatus (Daily Mail).

Hur länge kommer stjärnkulten kring Ocasio-Cortez att bestå? Det hänger nog mycket på hur det går i presidentvalet 2020. Återväljs Trump har hon goda förutsättningar att dra uppmärksamheten till sig även fortsättningsvis. Men skulle en mittendemokrat som Joe Biden eller Sherrod Brown vinna, och demokraterna dessutom erövra majoriteten i båda husen, får hon betydligt svårare att föra ut sin profilskarpa politik. Den politiska stil som hon representerar trivs paradoxalt nog bäst i opposition mot en allmänt avskydd motståndare.

Erik Åsard

Dela denna bloggpost