Roger Stone efter åtalet i Muellerutredningen (The Japan Times).

När Roger Stone i fredags trädde ut ur tingshuset i Fort Lauderdale i Florida gjorde han den ultimata segergesten, en gest som egentligen symboliserar ett nederlag: armarna i skyn och fingrarna formade till V-tecken. Gesten blev (ö)känd när Stones store idol Richard Nixon trotsigt använde den i samband med det nedriga avskedet från Vita huset 1974.

Scenen utanför domstolsbyggnaden var en spegelbild av det splittrade USA. På den ena sidan stod en grupp demonstranter och skanderade ”Lock him up!”, på den andra en lika högröstad skara anhängare varav inte så få bar t-shirts med texten ”Roger Stone did nothing wrong”. Däremellan trängdes fotografer och journalister, ivriga att få de bästa bilderna och mustigaste citaten.

Roger Stone är den sjätte personen i Donald Trumps nära vän- och medarbetarkrets som åtalats av specialåklagaren Robert Mueller. Förutom Stone handlar det om den utrikespolitiske rådgivaren George Papadopoulos, kampanjchefen Paul Manafort, dennes biträde Rick Gates, nationelle säkerhetsrådgivaren Michael Flynn och Trumps personlige advokat Michael Cohen. Alla utom Stone har erkänt sig skyldiga, fast Manafort bröt en överenskommelse med åklagaren efter att ha fällts i en rättegång för ekonomiska brott (utförligare om Muellerutredningen i ett tidigare inlägg).

Åtalet mot Stone omfattar sju anklagelsepunkter. Bland annat ska han ha ljugit under ed i ett kongressförhör, otillbörligt påverkat ett vittne och försökt att hindra rättvisan (obstruction of justice). En punkt i åtalsbeskrivningen är särskilt intressant, och vi återkommer till den efter en kort exposé över Stones illustra karriär i den amerikanska politikens utmarker.

Trixare hos Nixon

Stone, nu 66 år, träffade Trump redan som student i slutet av 1970-talet, och de har haft nära kontakt ända sedan dess. På Youtube kan man ta del av gamla videoinspelningar där Stone stolt förklarar att han är Trumps ”rådgivare” och ”en av hans äldsta vänner”. Stone började tidigt med operationer på politikens skuggsida, något han fick göra när han jobbade i Nixons återvalskampanj 1972. Där utförde han diverse ”dirty tricks” i syfte att sabotera för presidentens rivaler. Bland annat distribuerade han falska flygblad om Nixons motståndare demokraten George McGovern. Stone blev så förtjust i Nixongängets metoder att han lät tatuera presidentens ansikte på ryggen. Han arbetade också för andra republikanska politiker som Ronald Reagan, pappa Bush och senator Bob Dole. När det uppdagades att han varit med om att plantera en mullvad hos en av Doles motståndare avskedades han.

Så har Stones karriär fortsatt, ända fram till samarbetet under Trumpkampanjen. Han har konstant lierat sig med några av de mest suspekta personerna i landets moderna historia, däribland Roy Cohn och Paul Manafort med vilken han startade en lobbyfirma på 80-talet. Liksom Trump lärde han sig åtskilligt av Cohn, och i boken Stone’s Rules kan man läsa några råd som starkt påminner om Joe McCarthys gamle medarbetare: ”Admit nothing. Deny everything. Launch counterattack.” Råd som han har följt hittills efter Muellers anklagelser, men man kan undra hur stursk han kommer att vara när förhören och rättegången väl sätter igång.

Vem gav ordern?

Den viktigaste passagen i åtalet är den som avslöjar att en oidentifierad ”official” i Trumps kampanj fick order att kontakta Stone och bad honom meddela när Julian Assanges WikiLeaks skulle publicera fler skadliga uppgifter om Hillary Clinton. Vem denne ”official” var sägs inte, inte heller vem som i sin tur gav ordern. Man kan utgå från att Mueller har namnen, vilket innebär att nya avslöjanden snart är att vänta. Detta är första gången som det har etablerats en direkt länk mellan Trumpkampanjen och WikiLeaks, som i sin tur fick materialet från ryska hackare. Troligtvis är detta ett av de spår som Muellerutredarna fortsätter att borra i.

Bland de väntande utanför tingshuset i Fort Lauderdale märktes en grupp yngre män, som ljudligt signalerade vem som var deras hjälte. De kallar sig för The Proud Boys, en nyfascistisk grupp som använder våld mot sina politiska motståndare och som karaktäriseras som en ”hatgrupp” av the Southern Poverty Law Center. Stone skäms inte för att aktivt samarbeta med denna grupp, vars biffiga medlemmar brukar agera livvakter när han rör sig ute i offentligheten. Förra året lät han gruppen lägga ut en video där han säger: ”I’m a Western chauvinist. I refuse to apologize for creating the modern world.”

Donald Trump och Roger Stone 1999 (The Washington Post).

Det säger mycket om Trump som person att han i alla år haft Roger Stone som vän och rådgivare. När jag ser listan på Trumps vänner och medarbetare genom åren tänker jag osökt på ett gammalt ordspråk: ”Säg mig vem du umgås med, och jag ska säga dig vem du är.” Typiskt för Trump är också att han genast markerar distans när det börjar gå utför för de gamla vännerna. I lördags twittrade han t ex: ”Roger Stone didn’t even work for me anywhere near the election.” Tidigare var det Paul Manafort som knappt hade varit med i kampanjen, och före honom Michael Flynn, och före honom …

USA kommer inte att gå under med Trump som president, men säkert är att han kommer att lämna efter sig ett förändrat land – mer introvert, mer polariserat och med en svårt skadskjuten demokrati. Det är priset som landet får betala för att det envisas med att ha kvar ett antikverat valsystem, som fem gånger i historien har gjort förloraren i presidentvalen till vinnare.

Erik Åsard

Dela denna bloggpost