Numera klassiska bilden från det spända mötet mellan president Trump, vicepresident Mike Pence, talmannen Nancy Pelosi och demokratiske senatsledaren Chuck Schumer. Saknas gör en annan nyckelspelare: republikanske majoritetsledaren i senaten, Mitch McConnell. Foto: Brendan Smialowski, AFP

Vid 12-slaget mitt på dagen den 20 januari har det gått exakt två sedan Donald Trump svor presidenteden – och exakt två år återstår till den segrande kandidaten i presidentvalet 2020 höjer ena handen och lägger den andra på bibeln.

De gångna åren kan betecknas som tumultartade under en president som brutit mot både normer och traditioner. Personalomsättningen i staben har varit rekordstor och Trump har skött alltmer av kommunikationerna direkt via Twitter. Och han har sannerligen hållit statsvetare, politiska analytiker, diplomater, journalister och vanliga medborgare fullt sysselsatta.

Nedan följer synpunkter på vad som hänt och kan hända från tre av våra fyra bloggare.

Hur har USA förändrats under Donald Trump?

Dag Blanck: Den så omtalade polariseringen har blommat ut i full kraft. Motsättningarna mellan de politiska blocken är mycket stora, vilket inte minst syns under den pågående konflikten kring shutdown. Dessutom ökar de sociala spänningarna i landet. En sorts oförsonlighet vilar just nu över det amerikanska samhället.

Karin Henriksson: Tyvärr kommer bedömningar av vad administrationen faktiskt åstadkommit i skuggan av Trump själv. Den amerikanska statens kvarnar mal ju dessutom långsamt, men det man kan peka på är: avreglering på miljöområdet som kan få stora konsekvenser, urholkningen av konsumenträtt och kontroll av banker, försök att pressa tillbaka sådant som skydd för transpersoner i försvarsmakten. Trump har till vana att kasta ur sig idéer som bromsats av rådgivare och sedan läcker ut förr eller senare. Och om man tittar på den långa listan skulle förändringarna kunnat ha blivit mycket större om han fått igenom dödsstraff för knarklangare, stopp för medborgarskap för barn som föds i USA, nationalisering av 5G-nätet, utträde ur Nato…

Erik Åsard: En stor förändring är normupplösningen i form av sanslösa attacker mot landets etablerade institutioner och mot de politiska motståndarna, plus den dagliga floden av lögner som främst kommer från presidenten själv och hans supportrar. Det färgar av sig på alla ledande politiker och på medierna, som tvingas rapportera otidigheterna. Men djupet och vidden av förändringarna kan bedömas först efter att Trumps mandatperiod är till ända.

Vad är det viktigaste Donald Trump har åstadkommit?

DB: Utnämningarna av Neil Gorsuch och Brett Kavanaugh till Högsta domstolen och den stora skattereformen. Man ska komma ihåg att detta var republikanska hjärtefrågor och de är en viktig anledning till att Trump (hittills) har bibehållet sitt stöd även bland de republikaner som har varit skeptiska till honom.

KH: Att ha behållit ett så kompakt stöd från sin ”bas”. För glöm inte, där gillar man hans pugilistiska stil. De bestående framgångarna – skattesänkningen, domarutnämningarna på olika nivåer, kriminalvårdsreformen – var det ju egentligen republikanerna i kongressen som baxade igenom. Inledningsvis gladde sig i synnerhet småföretagare över Trumpsegern och ekonomin accelererade (om än inte lika snabbt som Trump påstod). I konservativa led, som t.ex. inom tankesmedjan Heritage Foundation, råder i stora drag tillfredsställelse över inriktningen – senast kunde man peka på att det framgick under shutdown hur onödiga delar av offentliga sektorn är…

EÅ: Ur hans eget och republikanernas perspektiv otvivelaktigt invalet av två nya HD-domare, den stora skattesänkningen och de många avregleringarna. Även här är det svårt att bedöma förändringarnas vikt, men att döma av två utvärderingar nyligen i New York Times kommer just skattepolitiken och avlövningen av miljölagarna att få stora konsekvenser för framtiden. Mera osäkert är det om Trumps ”America First”-strategi överlever honom – amerikansk utrikespolitik brukar pendla mellan isolationism och internationalism, och det troliga är att hans efterträdare slår in på en kurs som innebär mer av samarbete med omvärlden.

Vad är det sämsta som hänt med Donald Trump som president?

 DB: En pågående erosion av det amerikanska civilsamhället. Under Trumps första två år har respekten för fakta och sanning underminerats i det allmänna samtalet, och ”fake news” har blivit allmängods. Tyvärr har presidenten själv bidragit till detta, vilket har minskat respekten för presidentämbetet. Dessutom har vi sett tendenser till ökad förståelse för auktoritära ledare som premiärminister Orbán och president Erdogan.

 KH: Ett givet svar är den ökade polariseringen som märks på så gott som alla områden. Personligen anser jag att man inte kan bortse från lögnerna, förolämpningarna, hämndlystnaden eller småaktigheten. Trumps ständiga attacker mot institutioner – många som han egentligen är högste chef över – tycks ge avtryck i opinionsmätningarna. Det betyder att näste(a) president måste återställa förtroendet för FBI, CIA, domstolarna, ledningen i Pentagon m.fl. Av allt att döma har Trump utsett okvalificerade ministrar och rådgivare, och det i kombination med vakanser och oklara direktiv gör att alla som tror på värdet av en effektiv förvaltning och ledarskap i världen är så kritiska.

 EÅ: Normupplösningen som rivit isär stora delar av den politiska kulturen, och lögnerna som gör ett rationellt politiskt samtal omöjligt. Men när Muellerutredningen en gång offentliggörs kanske det blir Trumpkampanjens samröre (eller samordning) med Ryssland som framstår som den helt dominerande skandalen, den som kommer att definiera hans presidentur och skrivas in i framtidens historieböcker.

Hade kritiker som dömde ut Donald Trump på förhand rätt? Eller är de så förblindade av sitt förakt att de inte kan ge honom erkänsla för något?

DB: Många av Trumps kritiker såg det som fullständigt otänkbart att han skulle kunna bli president. De flesta politiska analytiker räknade också ut honom. Även om hans seger 2016 inte var så stor som han själv vill göra gällande underskattade hans kritiker starkt det missnöje som bar fram Trump och populariteten i hans lösningar. Det återstår dock att se om väljarna kommer att belöna presidenten vid nästa val—kongressvalet i höstas blev ju en väckarklocka.

KH: Utan tvekan är #NeverTrumpers omedgörliga och de tycker att Trump bevisar varje dag att han inte är lämpad till president. Trump säger ibland att folk så småningom kommer att inse att han haft rätt hela tiden och sälla sig till honom – vad gäller hårdhandskar mot Kina, snåla allierade, invandringen, att vänskap med Ryssland borde välkomnas, att låga oljepriser är lika med en skattesänkning etc. För att citera honom: We’ll see. Men det är som sagt halvtid och på flera fronter ser det mörkare ut, t.ex. ekonomin, Nordkorea och samspelet med demokraterna i representanthuset. Det står bortom allt tvivel att Trump inte brytt sig om att sätta sig in i sakfrågorna och att de av honom så avskydda ”fakes”, som han förkortar ”fake news” till, belagt att han faktiskt tillbringar mycket tid framför tv:n.

EÅ: Jag tillhörde kritikerna och kan konstatera att det så här långt har blivit värre än vad jag befarade. Polariseringen har blivit ännu djupare än tidigare, och även om det inte enbart är Trumps fel så har hans retorik och agerande verksamt bidragit till att motsättningarna och handlingsförlamningen ytterligare förvärrats.

Vad händer under 2019?

DB: Den nya, 116:e kongressen är mindre än en månad gammal. Ändå befinner vi oss redan i en djup konflikt mellan presidenten och demokraterna i kongressen. Ett exempel är den rekordlånga ”government shutdown” som pågår och som det i skrivande stund inte syns något slut på. Symptomatiskt för det politiska klimatet är också det mycket ovanliga förslaget från representanthusets talman att presidenten ska skjuta upp sitt årliga ”the State of Union”-tal och presidentens beslut att blockera kongressdelegationens resa till bl.a. Afghanistan. Det finns inget som tyder på att konflikten kommer att minska under 2019. Och i bakgrunden finns den stora osäkerhetsfaktorn – vad står i Mueller utredning och vad händer när den levereras?

KH: Pratet om samarbete över blockgränserna kom ju i alla fall tillfälligt av sig under shutdown och striden om budgetmedel till en mur. Demokraterna litar inte på Trump och när det verkligen gällt har Trump visat sig vara en dålig förhandlare, utan att acceptera att man inte alltid kan få sin vilja igenom eller den nya maktkonstellationen. För tillfället pågår ett spännande (eller deprimerande) maktspel mellan Trump och nya talmannen Nancy Pelosi. Utgången här kommer att påverka resten av året, liksom förspelet till primärvalen som inleds om bara ett år.

EÅ: Ställningskriget mellan demokraterna i kongressen och Vita huset kommer med all säkerhet att fortsätta, och ytterst lite konstruktivt kommer att bli gjort för att få rätsida på USA:s många inrikespolitiska problem och utrikespolitiska utmaningar. I övrigt kan året komma att präglas av Muellerutredningen och presidentvalet nästa år, som ju redan inletts med att en rad kandidater redan anmält sitt intresse. Jag tvivlar på att Trump får någon utmanare inom sitt eget parti, såvida inte Muellers utredning kommer med så graverande anklagelser att till och med partivännerna ledsnar och i desperation går med på att inleda riksrättsförhandlingar.

Kan demokraterna påverka politiken fram till valet 2020 och i så fall hur?

DB: När det gäller lagstiftning räcker den demokratiska majoriteten i representanthuset inte, eftersom republikanerna kontrollerar senaten och Vita huset. Den 116:e kongressen kommer därför inte att gå till hävderna som speciellt aktiv. Energin bland demokraterna kommer att vara fokuserad på den begynnande presidentvalskampanjen där vi kan förvänta oss många kandidater och många debatter dem emellan. Möjligtvis kan någon av dessa påverka den politiska agendan.

KH: Mja, det måste ju ske visst utbyte i budgetprocessen nu när de har majoritet i representanthuset. För deras del, eller egentligen Pelosis del, blir det en svår balansgång. De måste enas om vilken linje de ska driva, en mer centristisk eller en som avspeglar vänsterframgångarna med nya stjärnan Alexandria Ocasio-Cortez i spetsen. Och Trump lär inte spara på Twitterkrutet för att utmåla dem som farliga socialister, när de i själva verket vann mellanårsvalet på frågan om sjukvårdens framtid där Trump så att säga inte levererat.

EÅ: Ja, framför allt genom att de via kontrollen av representanthuset kan sätta en motagenda som Trump och republikanerna tvingas reagera på. Men om republikanerna fortsätter att unisont backa upp Trump så blir resultatet bara fortsatta skyttegravar. Jag tror inte att vi ska vänta oss att något positivt ska komma ut av det delade styret i Washington. Den reform av kriminalpolitiken som bägge partierna kunde enas om i fjol, och som Trump typiskt nog aldrig nämner, kommer nog att bli den enda större lag som genomfördes i stor enighet under hans presidentperiod.

Dela denna bloggpost