Bob Woodwards Fear är inte den bok om Donald Trump som en tränad samhällsvetare skulle ha skrivit. Den innehåller inga egentliga analyser, inga historiska jämförelser och inga försök att utvärdera en administration som hittills framstår som sällsynt amatörmässig och kaotisk. Woodward berättar i stället anekdotiskt om stormiga diskussioner mellan Trump och hans medarbetare och hur rader av impulsiva beslut tillkom inom inrikes- och utrikespolitiken, ofta på initiativ av presidenten själv.

Boken bygger främst på ”multiple deep background interviews with firsthand sources”, intervjupersoner som flitigt citeras men som genomgående förblir anonyma. Därtill kommer mötesanteckningar, dagböcker och annat material som Woodward på outgrundliga vägar fått tillgång till.

En ny bok av Woodward brukar åtföljas av diskussioner om hans metod, så också denna gång. En del konservativa skribenter har ägnat just den frågan ovanligt stort intresse, förmodligen för att slippa informera läsarna om sakinnehållet som överlag ger en synnerligen mörk bild av Trump och hans stab. Byron York ägnade exempelvis hela sin recension i Washington Examiner åt metodfrågan, för säkerhets skull tryfferad med kritiska citat om Woodwards tidigare böcker. Syftet med detta fokus är rimligen att kasta tvivel över Woodwards trovärdighet. Men ”fokusera på metoden, inte på innehållet” är ett kuriöst råd att ge till hugade läsare.

Jag har mindre problem med Woodwards metod (intervjuerna är bandade och kan i efterhand kontrolleras) än med den ryckiga och anekdotiska framställningen. Samtidigt måste man erkänna att han har fått fram detaljer om till exempel besluten att införa tullar på vissa varor och att lämna Parisavtalet som inte varit kända tidigare. Intressantast är de avslutande kapitlen som redogör för samtalen mellan Trumps advokat John Dowd och Robert Mueller, åklagaren som utreder Rysslands inblandning i USA-valet 2016 och relationen mellan Trumps kampanj och ryssarna. Vita husets strategi har skiftat flera gånger och pendlat mellan öppen kritik och smutskastning av utredarna och försonliga försök att komma på talefot med dem.

Vittna eller inte vittna?

En knäckfråga har varit om advokaterna skulle låta Trump vittna inför Mueller och hans utredare, något som Dowd starkt motsatte sig. (Trump själv var länge benägen att vittna, mest beroende på att han var rädd att framstå som svag inför pressen och väljarna om han avstod.) En höjdpunkt i boken är när Dowd genomför ett regelrätt förhör med Trump och ställer skarpa frågor av ett slag som Muellerutredarna skulle tänkas fråga om. Resultatet blir katastrofalt – Trump minns inte centrala skeenden, svarar undvikande eller ljuger och far ut i haranger som inte har med saken att göra. Övningen gör Dowd än mer övertygad om att Trump skulle begå mened om han ställdes inför Muellers erfarna jurister. Därför avrådde han bestämt Trump från att vittna. Ett råd som Trump sent omsider verkar följa.

Donald Trump och en av hans många advokater, John Dowd.

Innan Dowd avgick – han och Trump kunde inte enas om vittnesmålet – berättade han öppet för Mueller om utfrågningen och att presidenten inte skulle klara av att vittna sanningsenligt, ett märkligt medgivande av en advokat. ”I don’t want him looking like an idiot”, fortsatte Dowd inför en alltmer förbluffad Mueller. Enligt Woodward avstod Dowd från att i klartext säga till Trump vad han egentligen ansåg om honom, nämligen: ”You’re a fucking liar”, en spetsig fras som avslutar boken. Med andra ord: presidentens egen advokat anordnar ett improviserat förhör med sin klient som visar hur totalt omdömeslös denne är och vidarebefordrar sedan detta till den specielle åklagare som utreder affären. Det behövs någon med fantasi à la Jed Mercurio, upphovsmannen till tv-serier som ”Line of duty” och den nu aktuella ”Bodyguard”, för att komma på en lika surrealistisk intrig.

Vilka bevis har Mueller?

Trumps upptagenhet med Rysslandsutredningen går som en röd tråd genom Woodwards bok, liksom genom den utförliga dokumentären ”Kraftmätningen” (”Trump’s Showdown”) som nu finns till beskådan på SVT Play. Trump och hans stab har all anledning till oro. Sedan Woodward slutförde sin bok har flera av presidentens närmaste medarbetare, däribland advokaten Michael Cohen och kampanjledaren Paul Manafort, erkänt sig skyldiga till brott och samarbetar nu med åklagarna.

Hittills har inte tillräckligt graverande fakta framkommit i fallet för att Trump ska riskera att ställas inför riksrätt. Men ingen vet vilka bevis som Muellers åklagargrupp har samlat på sig, och kanske slutar det hela som den så kallade Whitewaterutredningen gjorde på Bill Clintons tid med att helt andra försyndelser, exempelvis skattefusk, läggs presidenten till last. Då avgör majoritetsförhållandet i kongressen om lagstiftarna agerar eller förblir passiva.

Erik Åsard