Amerikaanalys.se

För en breddad analys av amerikansk politik

Heliga enigheten i GOP

Den avgångne Anthony Kennedy och ersättaren Brett Kavanaugh stod bakom Donald Trump vid en ceremoni i Vita huset med de  befintliga HD-ledamöterna på första parkett. Foto: Manuel Balce Ceneta, AP

WASHINGTON På tisdagen välkomnade de åtta sittande domarna i USA:s Högsta domstol sin nya kollega – Brett Kavanaugh – in i gemenskapen bakom marmorfasaden.

Men utanför hade dammet inte lagt sig.

Tvärtom vispade president Donald Trump upp mer med sina beskyllningar om att anklagelserna mot Kavanaugh var en bluff – och att han ”befunnits oskyldig efter en historisk granskning”.

Den republikanska partidisciplinen demonstrerades återigen i omröstningen sent i lördags, liksom aggressiv trumpism och rått maktspel från senatsledaren Mitch McConnell.

Senatorer som tidigare uttryckt avsky för Donald Trump rätade in sig i ledet, utan hänsyn till att det handlade om en livstidstillsättning i ett tudelat land.

Båda sidor hävdade att ilskan kommer att gynna dem på valdagen den 6 november. Trump och McConnell bjöd på smakprov av retoriken fram till dess. Motståndare stämplas som ”pöbel” och demonstranterna utanför kongressen som Soros-betalda lakejer. USA, hävdade Trump, kommer att förvandlas till ett Venezuela ifall de ondsinta galna vänsterdemokraterna tar över makten.

Det är möjligt att Trump spårat upp stämningar om att #MeToo gått för långt, att unga män blivit lovligt byte för lömska kvinnor, att Kavanaugh behandlades orättvist, att demokraterna spelade fult… och att stödet för republikanska kandidater i många valkretsar stärkts.

Eller som en belåten McConnell sa:

”I want to thank the mob, because they’ve done the one thing we were having trouble doing, which was energizing our base.”

o

Men i Resistance-lägret består invändningarna mot Kavanaugh och GOP-senatorernas snabbexpediering av en politisk favorit. Även bedömare som tyckt att Kavanaugh var högst lämpad som HD-ledamot ändrade sig efter dennes partiska utfall under förra veckans förhör, med påståendena om att demokraterna var ute efter hämnd i sin bitterhet över Trumps valseger och att de jobbade åt Clintons.

Robert Post, den tidigare rektorn för juridiska fakulteten vid Yale-universitetet där Kavanaugh fick sin examen, skrev så här i ett inlägg i Politico:

”With calculation and skill, Kavanaugh stoked the fires of partisan rage and male entitlement. He had apparently concluded that the only way he could rally Republican support was by painting himself as the victim of a political hit job. He therefore offered a witches’ brew of vicious unfounded charges… If we expect judges to reach conclusions based solely on reliable evidence, Kavanaugh’s savage and bitter attack demonstrated exactly the opposite sensibility.”

Jag ska villigt erkänna att jag trodde att chefsdomaren i HD, John Roberts, skulle ta på sig det obekväma uppdraget att förklara riskerna med Kavanaugh för Donald Trump. Det har hänt förr att HD-kandidater släppts, både av Ronald Reagan och George W. Bush. Trots allt finns det ju åtskilliga kvalificerade jurister att välja bland.

Det var nämligen mycket som inte skärskådades. Till exempel Kavanaughs aggressiva taktik i specialåklagaren Kenneth Starrs Lewinsky-utredning, vilken roll han spelade under debatten om tortyr i kriget mot terrorismen och om han ljugit i senatsförhören. Allt detta – och faran för att förtroendet för HD sjunker ytterligare –  berättigar argument om att senaten frångick sitt grundlagsfästa uppdrag att ”råda och godkänna” genom den bristfälliga hanteringen, med för kort tid för debatt och utan en regelrätt undersökning av sexanklagelserna.

Tidningen The New Yorkers satiriker Andy Borowitz presenterade för sin del den fiktiva nyheten att landets alla brottslingar kräver FBI-utredningar liknande den hastiga och hafsiga kontroll som gjordes av Christine Blasey Fords anklagelser om att Brett Kavanaugh förgripit sig på henne när de var tonåringar.

o

En liten tillbakablick: Demokrater, särskilt kvinnor, trodde på Blasey Ford och menade att de republikanska männen sveper bort frågor om sexuellt våld. Republikaner framhöll att demokraterna väntat till sista stund med grundlösa påståenden och att Kavanaugh är en utmärkt domare som måste godkännas. Donald Trump sägs ha varit ljum inför Kavanaugh som, i likhet med hustrun Ashley, arbetade i Vita huset under George W. Bush. Men han uppfattade snabbt att konflikten kunde gynna honom och gillade Kavanaughs arga försvar i senaten – sannerligen en trumpsk attack-attack-attack-taktik.

I själva omröstningen skedde ett avhopp från respektive parti: med ett ja från West Virginia-demokraten Joe Manchin och ett nej från Alaska-republikanen Lisa Murkowski. Skälen skiljde sig åt. Manchin ligger illa till inför novembervalet i en delstat där Trump är mycket populär (men något tack från det hållet kan han inte vänta – sonen Trump j:r hånade honom för att cyniskt ha väntat till alla bekänt färg). Murkowski vann senaste valet som oberoende kandidat och i Alaska råder skepsis mot Kavanaugh, främst om sjukvården och ursprungsbefolkningens självbestämmande.

Slutsiffrorna blev 50-48 eller den minst övertygande marginalen sedan 1991 när senaten röstade om Clarence Thomas, med 52-48. Trumps första kandidat, Neil Gorsuch, godkändes med talen 54-45.

Oavsett den politiska högerkantringen svävar nu ett mörkt moln över domstolen, med ännu en republikanskt tillsatt ledamot som anklagats för sexuella trakasserier.

Den så kallade könsklyftan är långt från ny – men har vidgats under Donald Trumps år vid makten.

För Donald Trump var godkännandet av Kavanaugh annars kulmen på en ovanligt bra vecka. Republikanerna kontrollerar nu alla tre grenarna i maktapparaten, arbetslösheten är nere på rekordlåga nivåer och ett nytt handelsavtal med Kanada och Mexiko är i hamn. New York Times borrande i deklarationer och andra dokument som tyder på att Donald Trump och hans far ägnade sig åt – kanske illegal – skatteplanering överskyldes av annat i det allmänna flödet.

o

Under ceremonin i Vita huset med presidenten sa Kavanaugh att han såg fram emot att bli en lagspelare:

“I take this office with gratitude, and no bitterness.”

Domstolens arbetsår har just inletts, med ovanligt få riktigt kontroversiella mål på bordet. Tur det, för Kavanaugh vill säga. Hans minsta yttrande i domstolslokalen eller i skriftliga utlåtanden kommer att vägas på guldvåg.

I nuläget är det svårt att förutspå vem som eldat upp sina väljare mest och om en nyuppförd röd republikansk mur hejdar den väntade blå demokratiska vågen. Spekulationerna inriktas särskilt på kvinnor i förorter som ofta röstar republikanskt. Tycker de att #MeToo är en vänsterkampanj för att skapa offer? Eller tycker de att Trump uppträtt alltför osmakligt.

 

KARIN HENRIKSSON

 

Dela denna bloggpost

2 kommentarer

  1. Lars Dahlberg

    10 oktober 2018 at 17.55

    Den grundläggande frågan är väl inte vem som vinner på detta i de kommande valen. Frågan är väl i stället om en central del av USA:s
    konstitution håller på att förvandlas till en rent partipolitisk arena. Och vad händer då med bilden av USA som ett demokratiskt föredöme?

    • Karin Henriksson

      11 oktober 2018 at 22.50

      Hej, och stort tack för synpunkter – svar: det hänger ihop. För tillfället är frågan huruvida striden påverkar valutgången i november; på sikt naturligtvis hur nye domaren Kavanaugh kommer att rösta. Givetvis är politiseringen mycket oroande, vilket nog framgår i olika inlägg här på bloggen. Bästa hälsningar Karin

Kommentarer inaktiverade.

© 2018 Amerikaanalys.se

Tema av Anders NorenUpp ↑