Amerikaanalys.se

För en breddad analys av amerikansk politik

Anonymt inflytande förr och nu

En dryg vecka efter släppet av Bob Woodwards och Carl Bernsteins bok All the President’s Men 1976 stod detta att läsa på Wall Street Journals första sida.

WASHINGTON Hela träsket stormar. Alla vill veta vem som är den anonyme författaren bakom op-ed-artikeln i New York Times om den inkompetente presidenten och tjänstemännen som gör sitt bästa för att styra supermakten rätt.

Det är inte första gången en icke-namngiven person påverkat samhällsutvecklingen, bland andra finns Publius bakom brevväxlingen Federalist Papers, Mr. X, Deep Throat och romanförfattaren Anonymous.

Först en upplysning: jag som verkat i dagspressen i mitt yrkesliv har den största förståelsen för att man använder sig av anonyma källor – annars skulle inte maktmissbruk och skumraskaffärer avslöjas.

Beträffande op-ed-artikeln av en person som sade sig representera Motståndet, The Resistance, inne i Vita huset (läs hela här) kan invändas att vederbörande borde ha trätt fram öppet och sedan ta konsekvenserna.

Det som beskrivs är inget annat än en kris i högsta ledningen i USA. Att det inte är den folkvalde presidenten som har kontrollen. Att tjänstemän känt sig tvingade att stoppa honom. Och att alla tidigare vittnesmål om hans okunnighet och lögnaktighet stämmer.

Washington-veteranen Bob Woodward tog, som framgick i förra blogginlägget, till begreppet ”administrativ statskupp”.

Men David Frum i The Atlantic beklagar publiceringen (länk) och anklagar skribenten för att kasta in landet i:

”…into even more dangerous turmoil. He or she has enflamed the paranoia of the president and empowered the president’s willfulness… He’ll grow more defiant, more reckless, more anti-constitutional, and more dangerous…. And those who do not quit or are not fired in the next few days will have to work even more assiduously to prove themselves loyal, obedient, and on the team. Things will be worse after this article. They will be worse because of this article.”

o

Listan över högt uppsatta personer i Vita huset som dementerar i arga ordalag växer. Enligt en uppgift har ett dussintals misstänkta inringats bland de mellan 50 och 100 som anses kunna ståta med epitetet ”senior”. Min gissning är att namnet kommer att avslöjas och det snabbare än när det gällde dem i inledningen:

– Publius var pseudonymen tre av USA:s ”Founding Fathers” tog till när de utbytte tankar i en tidning 1787-88. De 85 essäerna har sedan blivit utgångspunkt för tolkningen av författningen.

– signaturen Mr. X stod under en lång artikel som publicerades i Foreign Affairs 1947 där efterkrigspolitiken, ”containment”, mot Sovjetunionen drogs upp. Författare var diplomaten och Rysslandskännaren George Kennan.

– Deep Throat döpte Bob Woodward sin källa till i Watergateavslöjandena som bidrog till president Richard Nixons fall. Denne, andremannen på FBI, Mark Felt trädde inte fram förrän 30 år senare.

– författaren Anonymous till nyckelromanen Primary Colors om en opportunistisk sydstatsguvernör i valrörelsen 1992 (läs: Bill Clinton) hette egentligen Joe Klein, känd journalist och krönikör. Han nekade först men analyser av språkbruket tydde på att det var just han.

Apropå språkbruk tweetade Donald Trump:

” The Woodward book is a scam. I don’t talk the way I am quoted. If I did I would not have been elected President. These quotes were made up. The author uses every trick in the book to demean and belittle. I wish the people could see the real facts – and our country is doing GREAT!”

Men två New York Times-reportrar kunde svara att han visst uttrycker sig så med exakta tidpunkter och till och om vem han hade använt ”mentally retarded” och ”dumb Southerners” om. Samma reportrar har ögonen på sig med frågor om de och kollegerna har lika goda källor på sin egen tidning som i administrationen – och sålunda snart kan meddela vem det är.

Trump reagerade spontant  på op-ed-artikeln med anklagelsen ”TRESASON” och upprepade den på ett massmöte i Montana på torsdagskvällen. Det visade återigen att han har dimmiga begrepp om vad författningen säger om landsförräderi och om yttrandefrihet. Det är lika oroande som förhållandena som beskrivs av motståndsmannen (eller –kvinnan) i Vita huset – och säkra förmodanden om att juristerna inte vågar låta Trump vittna inför specialåklagaren Robert Mueller för att risken då är stor för mened.

Demokraterna börjar tala om det 25:e författningstillägget om hur en president kan avsättas.

Läs det tillägget i  översättningen av författningen, Vi, folket….

2 kommentarer

  1. Problemet med anonymiteten är öppenbar…på den andra sidan, kan presidenten sparka vicepresidenten? Han är ju folkvald….

    • Karin Henriksson

      9 september 2018 at 12.46

      Hej, och tack för synpunkter.
      Det råder delade meningar om anonymiteten och om publiceringen – men inte om själva problemet, d.v.s. frågetecknen kring presidentens lämplighet och om det är icke-folkvalda tjänstemän som fattar besluten.
      I 25:e författningstillägget beskivs proceduren för att avsätta presidenten, med huvudroll för vicepresidenten om han kommit fram till att presidenten inte kan utöva ämbetet längre.

Kommentarer inaktiverade.

© 2018 Amerikaanalys.se

Tema av Anders NorenUpp ↑