Amerikaanalys.se

För en breddad analys av amerikansk politik

Robert Mueller – näste man till rakning?

Boston Globes förstasida den 16/8 2018.

Alla som följer Donald Trump kan se att han dagligen bryter mot de normer som utvecklats under lång tid för hur en president ska uppträda. Ord och utspel som tidigare varit otänkbara blir en del av det offentliga samtalet, som vore de vedertagna och värda att tas på allvar. Långsamt sker en anpassning till det abnorma i och med att andra aktörer – förtroendevalda, journalister, vanliga medborgare – tvingas förhålla sig till otidigheterna och använda orden i ordinär konversation. Inte heller presidentens skarpaste kritiker undgår att infångas i hans språkliga spindelväv. Den som betvivlar att detta får spridningseffekter och riskerar att bli det ”nya normala” lever i en drömvärld.

Och ändå lever motståndet, som tre händelser nyligen visade. När över 400 amerikanska nyhetsorganisationer i förra veckan publicerade ett gemensamt upprop i protest mot Trumps återkommande attacker mot medierna och mot hans hatuttryck ”folkets fiender” (enemies of the people) gav det eko både nationellt och internationellt. David Remnick påminner i en stark essä i The New Yorker om att åtskilliga USA-presidenter varit missnöjda med mediernas rapportering, men att ingen har gått så långt i sina offentliga bannbullor som Trump. Remnick erinrar också om att Josef Stalin brukade använda uttrycket ”folkets fiender” för att brännmärka sina kritiker. Stämplingen innebar en säker dödsdom. Risken i ett demokratiskt samhälle är att den typen av retorik leder till självcensur, hot och till och med våld mot journalister som vågar sig på att kritiskt granska makthavarna.

Det andra tecknet på att motståndet lever kom i form av en resolution som i torsdags antogs enhälligt av senaten. Resolutionen bekräftade ledamöternas stöd för det fria ordet och förklarade uttryckligen att ”the press is not the enemy of the people”. Man kan skaka på huvudet åt att en sådan resolution anses nödvändig i ett land med grundlagsskyddad yttrande- och tryckfrihet, men så har det blivit i Trumps Amerika.

Försök att tysta kritikerna

Ett tredje exempel på civilsamhällets livskraft kom efter att Trump dragit tillbaka tillståndet för förre CIA-chefen John Brennan att få tillgång till säkerhetsklassad information. Brennan har efter pensioneringen framträtt som en sylvass kritiker av presidenten, vilket verkar ha varit det egentliga – och enligt reglerna ogiltiga – skälet till den unika åtgärden. Vad jag vet har något liknande inte hänt i USA sedan Robert Oppenheimer, ”atombombens fader”, fick sitt tillstånd indraget 1954, under McCarthyerans höjdpunkt, ett drama som skildas utförligt i den briljanta biografin American Prometheus: The Triumph and Tragedy of J. Robert Oppenheimer av Kai Bird och Martin J. Sherwin.

John Brennan, CIA-chef 2013-2017.

Dussintals förutvarande prominenser som arbetat inom militären och säkerhetstjänsten protesterade omedelbart i ett upprop mot behandlingen av John Brennan. Bland dem märktes de förutvarande CIA-cheferna Robert Gates och David Petraeus, vilka tidigare inte framträtt som Trumpkritiker. Ytterligare en kritisk röst var amiralen William McRaven, som blev berömd efter att ha lett den operation som ledde till Usama bin Ladins död. McRaven riktade i en artikel en direkt uppmaning till presidenten: ”I would consider it a honor if you would revoke my security clearance as well, so I can add my name to the list of men and women who have spoken up against your presidency.”

Som om det inte var nog med kontroverser har Vita huset offentliggjort en lista på ytterligare ett tiotal namn vars säkerhetsklassning är ”under översyn”. Enligt David Cohen, som varit biträdande CIA-chef, vill Trump med detta sända en tydlig signal till åklagarna i Rysslandsutredningen, och inte minst till ordföranden Robert Mueller, att också deras security clearances kan återkallas. Om det skulle ske kan utredarna inte fullgöra sitt jobb. Det skulle vara ett sätt för Trump, som avskyr utredningen och alla antydningar om att han fick hjälp av Ryssland, att hejda och kanske stoppa granskningen utan att behöva avskeda Mueller.

Tre maktstrategier

Statsvetaren Jan-Werner Müller beskriver i sin bok What is Populism? tre strategier som populister brukar använda sig av när de kommit till makten: intagande av staten (egna anhängare placeras på poster som oberoende tjänstemän borde inneha), klientelism (att gynna de egna för att säkra deras lojalitet) samt diskreditering av oppositionen. Trump har hittills använt sig av alla tre strategierna, inte minst den sistnämnda.

Det är betydligt svårare för en ledare som verkar inom ett demokratiskt system med maktdelning, federalism och en – fortfarande – fri press att fullt ut dra nytta av maktmedlen och tysta motståndarna. USA under Trump går (ännu) inte att jämföra med Orbáns Ungern eller Erdogans Turkiet. Men vem vet hur det kommer att se ut efter ytterligare två eller sex år av fortsatt Trumpstyre?

Erik Åsard

4 kommentarer

  1. Lars Dahlberg

    20 augusti 2018 at 11.56

    Erik Åsard, hur tycker du att Sverige ska förhålla sig till en president som uppenbarligen inte tror på demokratin?

    • Erik Åsard

      20 augusti 2018 at 13.19

      Hej Lars,
      Jag tycker Sverige ska förhålla sig till Trump på samma sätt som vi gör till andra världsledare vars agerande vi kan ha synpunkter på, dvs ha en dialog med dem och försöka påverka så gott det går. I USA:s fall gäller det inte minst att försöka påverka Trumpadministrationen så att de skadliga handelstullarna avskaffas.

  2. Håkan Ålenius

    29 augusti 2018 at 07.46

    Hej Erik!
    Finns det tror du en risk att om Trump förlorar nästa presidentval knappt att han då vägrar avgå och hävdar att valet var uppgjort. Vad skulle då hända?
    Med vänlig hälsning
    Håkan Ålenius

    • Erik Åsard

      29 augusti 2018 at 09.14

      Hej Håkan,
      Man kan inte utesluta någonting när det gäller Trump. Minns att han inför förra valet mer än antydde att han inte skulle acceptera om han förlorade mot Hillary Clinton. Det man hypotetiskt kan förvänta sig om han vägrade avgå efter en knapp valförlust är att det amerikanska konstitutionella systemet då skulle sättas på sitt svåraste prov hittills.

Kommentarer inaktiverade.

© 2018 Amerikaanalys.se

Tema av Anders NorenUpp ↑