I januari satt Norges statsminister Erna Solberg  bredvid president Donald Trump framför öppna spisen i Ovala rummet – på tisdagen välkomnas svenske kollegan Stefan Löfven. Foto: Vita huset

WASHINGTON Två timmar – så länge varar statsminister Stefan Löfvens och hans delegations besök hos president Donald Trump på tisdagen.

Att svenska socialdemokrater och miljöpartister inte är ense med Trump om mycket torde vara välkänt.

Men stämningen kan bli frostig, eller rent av iskall, efter Trumps uppkast om tullar på stål- och aluminiumimporten till USA. Löfven blir den förste representanten för EU som träffar Trumpadministrationen och han har med sig hårda bud – och möjligen förväntningar om att han ska kunna förmå Trump att avstå från att utlösa ett handelskrig.

Normalt är frihandel ett område där svenska politiker och amerikanska republikanska politiker är ense.

Många amerikanska demokratiska politiker är däremot skeptiskt inställda, samma gäller de stora amerikanska fackförbunden i tillverkningsindustrin. Och om Trump läst på vet han förstås att Löfven har en bakgrund som ordförande i IF Metall, kanske också att Sverige genomlidit många strukturomvandlingar och ändå hållit fast vid frihandeln.

Men skäll på handelsunderskotten och exporten av jobb ingick i Trumps retorik under valrörelsen och i förra veckan tycks han ha bestämt sig för att göra slag i saken. Han meddelade överraskande (se även förra inlägget här på Amerikaanalys) att det ska bli strafftullar på stål och aluminium. En proteststorm utlöstes omedelbart och det återstår att se om Trump ändrar sig som han gjort i några andra kontroversiella frågor. Han sa på måndagen att han står fast och klagade återigen på handelsunderskottet på 800 miljarder dollar samt uttalade hot om att införa tullar även på europeiska bilar. Talmannen Paul Ryan tog för ovanlighetens till orda direkt mot Trump. Enligt nyhetsrapporter pågår fortfarande interna överläggningar i Vita huset och enighet har inte nåtts om detaljerna.

De svensk-amerikanska förbindelserna är numera mycket goda och var kanske varmare än någonsin under de åtta åren med Barack Obama. Enligt de svenska diplomaterna kom inbjudan från Vita huset och statssekreterare Hans Dahlgren noterade att man knappast tackar nej till USA:s president. Den främsta målsättningen från svensk sida är att visa att förhållandet kan vara gott oavsett ideologi.

…………

Schemat, enligt Vita huset, plus 6 timmar:

2:05PM THE PRESIDENT meets with Prime Minister Löfven
Oval Office

2:15PM THE PRESIDENT participates in an expanded bilateral meeting with Prime Minister Löfven
Oval Office

2:50PM THE PRESIDENT meets with Swedish business representatives
Roosevelt Room

3:30PM THE PRESIDENT holds a joint press conference with Prime Minister Löfven
East Room

4:05PM THE PRESIDENT participates in the departure of Prime Minister Löfven
Oval Office

……………

På agendan står: ekonomi, tillväxt, svenska företagsintressen i USA, säkerhetspolitik, det bilaterala försvarssamarbetet, Ryssland, oroshärdar som Nordkorea och Syrien. Svenskarna talar gärna integration, klimatet och jämställdhet – och Trump har visat intresse för i alla fall det första ämnet efter den famösa tweeten ”…you look at what’s happening last night in Sweden. Sweden, who would believe this” efter att ha sett ett Fox News-inslag.

Utöver Stefan Löfven deltar näringsminister Mikael Damberg och en delegation från näringslivet. På tisdagskvällen stundar bankett för att fira 200-årsminnet av de diplomatiska förbindelserna mellan Sverige och USA. Bland gästerna: förra centralbankschefen Janet Yellen och chefen för Internationella valutafonden Christine Lagarde, utöver representanter från kongressen.

o

Tage Erlander var den förste svenske statsministern som besökte Vita huset 1952. Efter ett långt, bittert avbrott i relationerna under Vietnamkriget och regeringen Palme hälsade president Ronald Reagan statsminister Ingvar Carlsson välkommen 1987. Carl Bildt, Göran Persson och Fredrik Reinfeldt välkomnades också – och förrförra året bjöd Barack Obama in Stefan Löfven och övriga nordiska statsministrar samt Finlands president till överläggningar.

o

Uppmärksamheten i Washington var begränsad, men politiktidningen och –sajten The Hill publicerade en debattartikel (länk) av svenska Maria Telander. I den fick läsarna veta att den svenska regeringen är tudelad, mellan utrikesminister Margot Wallström och försvarsminister Peter Hultqvist. Den senare vill ha ”närmare relationer” med USA medan Wallström prioriterar FN:s säkerhetsråd.

Något av ett handfast råd uttalades av Tilander, som är fellow på tankesmedjan Center for Transatlantic Relations. Nämligen: Gör som Erna Solberg. Norska statsministern tycks ha gjort ett gott intryck på Trump, så gott att han undrade varför inte invandringen därifrån är större. De talade om handelsutbyte och Solberg exemplifierade med amerikanska exportframgångar i Norge. Trump pratade om det landet länge efteråt, enligt Tilander. Hon tycker att bör Löfven fokusera på de jobb som svenska företag skapar i USA och nämna att Sverige har en ambassad i Pyongyang och således skulle kunna agera mellanhand.

o

För mer bakgrund och analys om svenskar och amerikaner rekommenderas Det blågula stjärnbaneret (Carlssons förlag) av bloggkollegerna Dag Blanck och Erik Åsard, gästbloggaren Ulf Jonas Björk samt Wilhelm Agress.

Den frestande presentationen lyder så här:

”USA är landet vi svenskar älskar att älska och hata. Så har det varit i över två sekler. ”Vi svenskar har, av historiska och andra skäl, en mycket nära relation till USA, ett förhållande som i intensitet bara kan jämföras med det vi har till våra nordiska grannländer. Sedan länge bär vi på såväl positiva som negativa känslor och åsikter om det stora landet i väster”, skriver bokens redaktör Erik Åsard.

Att USA har ett märkbart inflytande på det svenska samhället är lätt att konstatera. Vissa debattörer hävdar att det ständigt pågår en ”amerikanisering”, andra pekar på en ”antiamerikanism” med stämningar som lätt flammar upp. Bokens kompetenta forskare/skribenter visar att vårt land på många sätt är amerikaniserat, men enbart i vissa avseenden. Och den amerikanisering som förekommer har en tydlig svensk prägel. Författarna påtalar samtidigt den ­ambivalenta svenska inställningen till jättelandet i väster genom åren. Fascination och avståndstagande lever sida vid sida.

Vi har fått åtskilligt västerifrån: en stor del av populärkulturen med film, musik och television; reklamens inverkan; journalistik och medier liksom modeller för företagande. Men kalla kriget, Vietnamkriget, Irakinvasionen och ­andra händelser där USA spelat en ledande roll har ofta väckt protester såväl på det officiella som på det folkliga planet. Attackerna den 11 september 2001 väckte å andra sidan djup sympati. Kluvenheten har varit särskilt tydlig inom försvars- och säkerhetspolitiken, där svenska regeringar länge hävdade en strikt alliansfri linje samtidigt som de nära samarbetade med USA och NATO.”

o

Beträffande Trump, bara en påminnelse om min biografi, Trump – miljarderna, medierna och makten. Där finns också avsnitt om Trumps tweet som nämns ovan om vad som hände i Sverige igår kväll…

KARIN HENRIKSSON