Amerikaanalys.se

För en breddad analys av amerikansk politik

Om att vara Trumps stabschef

President Trump tog emot sin argentinske kollega Macri nyligen. Stabschefen John Kelly längst t.h. Foto: VITA HUSET

WASHINGTON Stabschefen i Vita huset har många uppgifter: att se till att verksamheten löper smidigt, att hålla kanalerna öppna till kongressen, att samordna signalerna utåt, att minimera intriger och läckor…

Det är även under normala omständigheter en tung post med enormt ansvar och mycket långa arbetsdagar – och om presidenten heter Donald Trump ter sig uppdraget nästan omöjligt. Precis när det ryktas som mest om att den nuvarande innehavaren sitter löst till utkommer en bok om stabschefens roll i pocket med ett nytt kapitel där föregångaren talar ut.

Stabschefen, chief of staff eller förkortat cos, sitter i ett av de större kontorsrummen i Västra flygeln. Han (hittills alltid en han) är högst i rang, närmaste rådgivare, problemlösare och helst sanningssägare.

Men Donald Trump är inte alltid villig att lyssna till råd eller beska sanningar och tar helst själv till orda via Twitter i de dagsaktuella frågorna. Det finns inte någon anledning att tvivla på vittnesmål om att han tillbringar timmar i telefonen på kvällarna med vänner och bekanta – och att han pratar med dem om huruvida han borde peta John Kelly.

Den förre marinkårsgeneralen Kelly fick mycket goda vitsord när han tog över efter Reince Priebus som bara innehade posten i ett halvår. Han skulle strama upp disciplin och beslutsvägar och se till att inte vem som helst kunde promenera in i Ovala rummet – och också övervaka Trumps mediekonsumtion.

Så skedde i viss utsträckning, i alla fall under kontorstid. Men Trump har blivit mer och mer irriterad, t.ex. när Kelly antydde att en mur längs mexikanska gränsen kanske inte kan bli just en mur och att Trumps tankegångar ”utvecklats”i den riktningen. Kellys hantering av den sparkade stabsekreteraren Rob Porter nu på sistone kan ha gett Trump svepskäl att sparka honom. Flera medier kartlade att Kelly kände till att exhustrur anklagat Porter för övergrepp långt innan det avslöjades. Sajten Axios kunde återge att Trump nedlåtande undrat:

”If he’s so good, if he knows all this stuff, well how come the first time he gets a problem like this he doesn’t know what to do?”

Inget vet, kanske inte ens Trump, om Kelly sitter löst till eller inte. Nämnda Axios framhåller att ingen veterligen har fått frågan om han är intresserad av uppdraget. Påfallande många medarbetare i Vita huset har sparkats eller avgått, men andra verkar bli kvar – t.ex. utrikesminister Rex Tillerson som i ett sällsynt intervjuframträdande (i magasinsprogrammet i CBS, 60 Minutes, länk) antydde mer än en gång att presidenten säger saker som beslutsfattare som han inte behöver ta på allvar.

Dokumentärfilmaren och journalisten Chris Whipple gav förra året ut boken The Gatekeepers som bygger på samtal med hela 18 f.d. stabschefer. Åtskilliga namn är välbekanta: Donald Rumsfeld, Leon Panetta, Dick Cheney, John Podesta, Rahm Emanuel… och James Baker som, inte direkt blygsamt, beskriver posten så här:

“You can very well make the argument that the White House chief of staff is the second-most-powerful job in government.”

James Baker är kanske den mest hyllade av dem. Han ledde, tillsammans med två andra i den s.k. trojkan,  arbetet under Ronald Reagans första framgångsrika period. Jag såg honom en gång, han var utrikesminister då, kliva in i en stor lokal och kunde konstatera att han hade den där obeskrivliga närvaron som gör att alla vänder sig om.

Pocketutgåvan av The Gatekeepers kommer i mars, men utdrag ur ett nytt kapitel har återgetts i månadstidningen Vanity Fair. I det vittnar Reince Priebus om kriserna före valdagen, kaoset, vredesutbrotten, tweetandet och han sammanfattar:

“Take everything you’ve heard and multiply it by 50.”

Priebus var ordförande i republikanska partiet och kanske inte skickad att bli just stabschef, samma sak har sagts om Kelly med sin bakgrund i försvarsmakten. Fast det kan tilläggas att Kelly verkar dela Trumps politiska uppfattning, i exempelvis invandringsfrågan.

Priebus sa vidare så här om Trump och vad som driver honom:

”…is a man who fears no one and nothing, and there is absolutely nothing he’s intimidated by. . . . And that’s very rare in politics. Most people in politics are people who have sort of an approval addiction. Now, granted, President Trump does too, but he’s willing to weather one storm after the next to get to an end result that most people are not willing to weather. . . . He doesn’t mind the craziness, the drama, or the difficulty, as long as an end goal is in sight. He will endure it.”

o

Och, stormar gör det. Givetvis om skolskjutningen i Florida förra veckan. Men också om specialåklagaren Robert Muellers åtal på fredagen mot 13 ryssar. En vanlig kommentar lyder att de enda som förnekar rysk inblandning i valet 2016 är Vladimir Putin och Trump.

Här är pressmeddelandet med länk till hela åtalet,på justitiedepartementets sajt.

KARIN HENRIKSSON

 

Dela denna bloggpost

2 kommentarer

  1. Nu har det gått ett år, dags att ni tar bort skygglapparna och ändå rapporterar om Trumps enorma, enorma, ENORMA framgångar. Tänk tanken att Hillary lyckats med detta, då hade ni hade sett henne som en kvinnlig messias. Nu är dock Hillary en globalist så hon hade fortsatt på Obamas väg ner.

    Trump 1 år (CPAC nu)

    *Unemployment at 17 year low
    *African american and Hispanic unemployment reached record LOWS
    *Jobless claimes near 45 year low
    *2 million fewer amaricans on foodstamps
    *Consumer confidence near 17 year high
    *Business confidence near 1980`level
    *Booming ekonomi, oräknat de tusentals företag som planerar komma tillbaka till USA.
    *Allt detta på ett år före skattesänkningarna gett effekt.

    Referens (första fem min)
    https://www.youtube.com/watch?v=iQuWJdanu7Y

    • Karin Henriksson

      22 februari 2018 at 15.59

      Tack för synpunkter! Beträffande ekonomin är en del av det du nämner en fortsättning på en trend som varat i flera år. Allt är emellertid inte ekonomi (eller skattesänkningar, som spär på underskotten och statsskulden i en tid när ekonomin går bra…). Det mycket av kritiken mot president Trump går ut på nu är hanteringen av den ryska inblandningen i valet 2016 – här kan man också påpeka att han suttit vid makten i över ett år och uppenbarligen inte brännmärkt detta fientliga intrång i amerikansk demokrati.

Kommentarer inaktiverade.

© 2018 Amerikaanalys.se

Tema av Anders NorenUpp ↑