Kim inspekterar militär hårdvara. Foto: Nordkoreanska nyhetsbyrån KCNA

WASHINGTON Lugnet före stormen? Ja, runt om i världen hoppas många på avspänning i Nordkorea-konflikten efter det ”idrottsdiplomatiska” initiativet på halvön. Konståkarna Ryom Tae-ok och Kim Ju-sik kommer sannerligen att ha ögonen på sig när de ställer upp i vinter-OS i Sydkorea som inleds om några veckor.

På andra sidan jordklotet tar president Donald Trump åt sig äran av de återupptagna kontakterna mellan Syd- och Nordkorea. Han säger att han är beredd att tala med diktatorn Kim Jong-un – och antyder till och med att han redan gjort det.

Avspänning är ett gammalt hederligt begrepp från kalla kriget som knappast finns i Donald Trumps vokabulär. Han tycks istället ha njutit av upptrappningen i ordstriden som inbegripit ”Lille raketmannen”, ”mentalt störd gubbstrutt” och prat om storleken på ”kärnvapenknappen”.

Men värt att komma ihåg är att direkta militära hot har avlossats från båda håll, med ökad amerikansk muskelspänning i regionen.

De senaste amerikanska presidenterna, Clinton-Bush-Obama, valde i slutänden att gå den diplomatiska vägen med samtal och förhandlingar. Utrikesminister Rex Tillerson uppgav i en CNN-intervju nyligen att kontakter pågår men framhöll att USA:s målsättning – ett definitivt och oåterkalleligt slut på det nordkoreanska kärnvapenprogrammet – inte är förhandlingsbar. Både Tillerson och försvarsminister James Mattis ska delta i en konferens i Kanada i nästa vecka om koreanska halvön med representanter för länder som deltog i ”det glömda kriget” eller med andra ord Koreakriget. Kina närvarar inte vid mötet, enligt nyhetsbyråuppgifter, med skälet att man vill att sådana samtal ska försiggå inom den traditionella sexpartsgrupperingen (Sydkorea, Nordkorea, Kina, Japan, Ryssland, USA).

De gångna månaderna har varit nervösa, med nordkoreanska provskjutningar av missiler med allt längre räckvidd och oroväckande konstateranden om att landets kärnvapenkapacitet är mer avancerad än man  tidigare trott. De bägge grannarnas vilja att tala med varandra (och Kinas till synes alltmer passiva hållning) leder till optimism men knappast till slutsatser om att faran avtagit. Kim Jong-un uppfattar fortfarande USA som ett hot mot nationens framtid. En serie propagandaaffischer spreds under hösten, med utrop som ”USA inom räckhåll!”.

Dialogen mellan syd och nord om OS-närvaron välkomnas som en tänkbar öppning, men alla som varit med förr påminner om de många haverierna (en timeline över vad som skett sedan årsskiftet finns här). Annars är ”bloody nose” ett begrepp som ger ekon i säkerhetspolitiska kretsar i Washington just nu. Säkert i Peking, Pyongyang och Seoul också. Det står för planering av en näsbränna, någon typ av begränsad attack mot exempelvis en militär installation, om Kim beordrar fler missiluppskjutningar. ”A limited strike” låter betydligt allvarligare än standardfrasen ”alla alternativ ligger på bordet” och leder till varningar om en motattack – och eskalering – särskilt som båda kontrahenterna betraktas som instabila och impulsiva.

Försvarare av Trump hävdar att hans arga tweetande i själva verket är maktspråk som fått Kim på andra tankar. En annan tolkning är att Pyongyang betraktar den motsägelsefulle Trump (ett tag var han ju helt emot direkta samtal)  som irrelevant och väljer att dels lita på rådgivarnas förhandlingsvilja, dels tycker att trevare till Seoul är värdefullare. Efter första rundan samtal som varade i elva timmar vid den demilitariserade zonen, DMZ, kommenterade förhandlaren Ri Son Gwon:

“All our weapons, including atomic bombs, hydrogen bombs and ballistic missiles, are only aimed at the United States, not our brethren, nor China and Russia.”

En paus i den här konflikten, som ingalunda är över, kan stunda till efter OS.

o

Donald Trump som varit ovanligt synlig denna vecka – kanske som en protest mot avslöjanden om ett allt glesare dagsschema – med bl.a. en längre intervju med Wall Street Journal. I vanlig ordning är utskriften häpnadsväckande läsning, men nedan återges bara vad han sa om Nordkorea.

Men först en annan anmärkning – bland alla poster som Trumpadministrationen inte tillsatt än, efter nästan ett år, återfinns den som ambassadör i Sydkorea.

o

Mr. Trump: And nothing’s changed, I have fulfilled many of my campaign promises. One of the promises that you know is being very seriously negotiated right now is the wall and the wall will happen. And if you look—point, after point, after point—now we’ve had some turns. You always have to have flexibility. As an example, we’ve been much tougher on China, but not nearly as tough as I would be, but they are helping us a lot with North Korea.

And you see in North Korea what’s happening with North Korea all of a sudden. China’s been helping us a lot, so you can veer a little bit differently, but for the most part everything I’ve said I’ve done.

For instance, at the very beginning, you know Obama felt—President Obama felt it was his biggest problem is North Korea. He said that openly. He said that to me, but he said that openly. It is a big problem, and they should not have left me with that problem. That should have been a problem that was solved by Obama, or Bush, or Clinton or anybody, because the longer it went, the worse, the more difficult the problem got. This should not have been a problem left on my desk, but it is, and I get things solved. And one way or the other, that problem is going to be solved.

China has been helping us, and I appreciate the help, but they can do much more.

WSJ: Are you worried, Mr. President, that sending—delaying military exercises on the peninsula for the Olympics sends the wrong message to the North?

Mr. Trump: Say it again?

WSJ: Are you concerned that delaying military exercises on the Korean Peninsula for the Olympics sends the wrong message to the North Koreans, that you’re in some way bending to them?

Mr. Trump: You’re the first one that’s asked that question. No, I don’t think anybody thinks that I’m bending. I think that people that, if anything, I’m being too tough.

No, I think it’s inappropriate to have the Olympics, have millions of people going to the Olympics hopefully, have North Korea going to the Olympics, and we’re having exercises on the beach. No, I think that it doesn’t—I think it sends a good message to North Korea, not a bad message. I think it would be totally inappropriate to do that during the Olympics.

WSJ: You think North Korea is trying to drive a wedge between the two countries, between you and President Moon?

Mr. Trump: I’ll let you know in—within the next 12 months, OK, Mike?

WSJ: Sure.

Mr. Trump: I will let you know. But if I were them I would try. But the difference is I’m president; other people aren’t. And I know more about wedges than any human being that’s ever lived, but I’ll let you know. But I’ll tell you, you know, when you talk about driving a wedge, we also have a thing called trade. And South Korea—brilliantly makes—we have a trade deficit with South Korea of $31 billion a year. That’s a pretty strong bargaining chip to me.

With that being said, President Xi has been extremely generous with what he’s said, I like him a lot. I have a great relationship with him, as you know I have a great relationship with Prime Minister Abe of Japan and I probably have a very good relationship with Kim Jong Un of North Korea.

I have relationships with people, I think you people are surprised.

WSJ: Just to be clear, you haven’t spoken to the North Korean leader, I mean when you say a relationship with Korea—

Mr. Trump: I don’t want to comment on it—I don’t want to comment, I’m not saying I have or I haven’t. But I just don’t—

WSJ: Some people would see your tweets, which are sometimes combative towards Kim Jong Un…

Mr. Trump: Sure, you see that a lot with me and then all of a sudden somebody’s my best friend. I could give you 20 examples. You give me 30. I’m a very flexible person.

 

KARIN HENRIKSSON