Klippformation i Bears Ears National Monument i Utah.

WASHINGTON Donald Trump är ingen friluftsmänniska. Om han är ute i friska luften är det på en av sina lyxiga golfbanor.

Detta kan ha spelat in i presidentens inställning till naturskyddsområden. Nyligen fattade han beslut om att krympa två sådana s.k. National Monuments i delstaten Utah. Men miljövännernas verkliga mardröm är ifall han – vilket inte kan uteslutas – driver igenom ett ja till råvaruexploatering i reservatet i Alaska som förkortas ANWR.

Donald Trump räknade upp alla som uppmanat honom att riva upp de demokratiska föregångarna Bill Clintons och Barack Obamas direktiv om inrättandet av Grand Staircase-Escalante och Bears Ears. Han nämnde de republikanska senatorerna, guvernören och ”alla sina vänner” i Utah, men uppenbarligen fanns inga representanter för miljörörelsen bland dem.

Vid ceremonin i delstatsparlamentet i Salt Lake City beskrev Trump de storslagna vidderna i Utah och fortsatte:

– And that is why I’m here today:  Because some people think that the natural resources of Utah should be controlled by a small handful of very distant bureaucrats located in Washington.  And guess what?  They’re wrong. The families and communities of Utah know and love this land the best, and you know the best how to take care of your land… Your timeless bond with the outdoors should not be replaced with the whims of regulators thousands and thousands of miles away.

Applåderna smattrade när Trump satte sig ner för att underteckna besluten som innebär att Grand Staircase-Escalante halveras och Bears Ears yta krymps med över 80 procent. Men högljudda protester kom från bl.a. indianstammar och frilufts- och turistindustrin – de senare framhåller att den unika naturen måste bevaras för all framtid och att denna mark ägs av alla amerikaner.

I grunden rör det sig om flera utdragna konflikter: relationerna mellan delstater och federala statsmakten, vinstintressen mot naturintressen, boskapsuppfödares subventionerade (och känsliga) betesmarker, indianernas kamp för att få bevara sina heliga platser.

Oftast står republikaner och demokrater på olika sidor i alla de här striderna.

Detta är en första seger för de krafter som motsätter sig federalt ägande och kontroll över enorma landområden i västra USA. Att de skulle få en vän i Donald Trump var inte oväntat och fler liknande drag har redan planerats, både på land och ute till havs. Inrikesministern Ryan Zinke färdigställde en granskning av 27 naturskyddsområden i september och förändringar kan väntas i tio av dem och det handlar både om att borra efter olja, öka avverkningen av timmer och tillåta mer fiske.

Fritidsföretaget Patagonia la ut ett ilsket meddelande i vit text mot svart bakgrund (samt info och film), bl.a. med anklagelsen att det är stöld och den största elimineringen av naturskyddad mark i USA:s historia:

Överklaganden strömmar in redan.

Ironiskt nog är det en republikansk president, Theodore Roosevelt, som gått till historien som den verklige naturvännen. Han skapade de första av USA:s fantastiska nationalparker. Läs mer här, på nps.gov. Roosevelt skrev under lagen, Antiquities Act, 1906 som ger presidenterna befogenheter att skydda ”arkeologiska föremål och andra historiskt och vetenskapligt intressanta objekt” .

Trumpadministrationen hävdar att tidigare administrationer missbrukat denna lag.

När det gäller ANWR, Arctic National Wildlife Refuge, i nordvästra Alaska ligger ansvaret hos kongressen. Floran och faunan är mer omfattande här än i övriga Arktis, men i kusttrakterna tros det finnas stora oljefyndigheter som det stått en strid om i bortåt 40 år. Hittills har motståndarna mot oljeprospektering kunnat hålla tillbaka politiker och oljebolag som anser att landets energibehov är viktigare än orörd vildmark med rikt djurliv.

Trump, flera ministrar i hans regering och republikaner i kongressen är för exploatering och en process för att öppna ANWR har satts igång. Om så sker blir det ett enormt bakslag för miljörörelsen – och demokrater som lyckats stoppa sådana planer i ett par årtionden.

Trumpadministrationen och kongressrepublikanerna är f.ö. inte villiga att anslå medel till National Park Serivce, NPS, för att täppa igen stora hål i budgeten. Istället väntas kraftigt höjda entréavgifter, särskilt under högsäsong.

KARIN HENRIKSSON