The likely victim of this is Donald Trump Jr., who was clearly trying to collaborate with the Russians to get dirt on Hillary.  What will the president do to protect his own son?  I suspect he throws the boy under the bus and doesn’t help him because to do so would imperil his own stature” säger en av mina kontakter i det republikanska partiet i DC till mig på en  fråga vad vi kan vänta oss av att Michel Flynn nu medverkar i FBI:s utredning om Trumpkampanjens kontakter med Ryssland. Om det stämmer återstår att se men den senaste veckans utveckling drar åt snaran runt Trumps innersta cirkel och även om skuldfrågan och problemen i slutändan inte når ända till presidenten själv, så kommer det drabba honom hårt om han behöver offra någon av sina allra närmaste. Oavsett hur det blir med den saken sitter rysslandsutredningen som ett klister på Trump och gör det mycket svårt att driva på i andra politiska frågor. Samtidigt är den senaste utvecklingen kring rysslandkopplingar bara en i raden av händelser under den gångna veckan som skapar nytt (fortsatt) tumult runt Trump. Nordkorea, Tillersons vara och inte vara och twitterdelningar som är djupt stötande gör den här veckan till något alldeles extra till och med för Trump.

Den ena händelsen avlöser den andra på andra sidan Atlanten och det är både svårt att hinna ta del av allt och försöka att rangordna allvaret i det som sker. Möjligen är det  senaste dygnets utveckling med Michel Flynns vittnesmål och de scenarior detta möjliggör det allvarligaste från veckan. I alla för Trump själv. Det skakar definitivt om marken rejält under presidenten (att Flynn räddar sig själv och sin son från allvarliga anklagelser av lobbying för Turkiet faller i skymundan). Ruth Markus skrev i Washington Post att Flynns vittnesmål kan utgöra det ögonblick då allt vände för Donald Trump. Även om en sådan ödesdiger profetia kan visa sig vara överdriven så innebär det absolut fördjupade problem för Trump som kommer få långtgående konsekvenser.

Eller kanske är det Trumps delning av högernationalistiska propagandafilmer det som är mest alarmerande från veckan. Det är mer än osmakligt att en president ger sitt stöd till den här typen av grupper och idéer. Även om det finns de som menar att Trump inte riktigt visste vad han delade utan sammanblandade de brittiska nationalisternas slogan med sin egen ”make America Great again” så gör den typen av kategoriseringar och utsagor om människor inget annat än underminerar demokratiska rättsprinciper och skapar splittring mellan olika folkgrupper. Daniel Altman gick t.o.m.  så långt i en artikel i Foreign Policy som att hävda att det vi ser ser framför oss är ett exempel på hur alla folkmord tar sin början. Det går ju i alla fall att konstatera att presidenten för ”the land of the free” underblåser konfliktytor i det amerikanska samhället som han istället borde göra allt för att motverka.

Men vid närmare eftertanke framstår kanske ändå röran i utrikesdepartementet som det allra allvarligaste från veckan. De signaler vi får om att Trump nu vill göra allvar av det som det pratats om länge, att göra sig av med sin utrikesminister Rex Tillserson men även skälen som det spekuleras om är alarmerande. Om han dessutom tänker utse nuvarande CIA chefen Mike Pompeo som utrikesminister och samtidigt sätta Tom Cotton som ny CIA-chef så kommer det att få omfattande konsekvenser. Rex Tillerson har visserligen inte, enligt de flesta bedömare, skött ‘utrikesdepartementet’ tillfredsställande. Tillsättningar av en lång rad viktiga positioner dröjer och viktigt arbete kan inte utföras. Men att byta ut sin utrikesminister i ett så akut läge som man nu befinner sig i – med en eskalerande konflikt med Nordkorea – vore problematisk. Har man därtill följt Pompeo och Cotton de senaste åren så vet man att de representerar en minst sagt hökaktig utrikespolitisk linje.  De gjorde bland annat flera allvarliga och anmärkningsvärda försök att underminera Iranavtalet 2015 och de har varit tydliga med att vilja omintetgöra avtalet så fort det bara går. Pompeo, en tidigare te-party anhängare med nära band till de neokonservativa som drev på för en invasion av Irak 2003, drar sig sannolikt inte för att leda USA in i ännu ett krig i Mellanöstern (läs mer om de båda och deras politiska bakgrunder i en artikel av Trita Parsi här).

Vissa bedömare menar dessutom att det faktum att Trump verkar vilja göra sig av med Rex Tillerson också är ett tecken på att han planerar för ett eventuellt anfall på Nordkorea som ju har fortsatt med sitt hotfulla beteende och som inte kommer att backa från sin ambition att skaffa sig kärnvapen under rådande omständigheter. Med Trumps hårda kritik mot sina föregångare för deras svaghet gentemot Nordkorea och hans lättprovocerade karaktär, kan det mycket väl vara så att han har fått nog vad gäller Kim Jong-uns beteende och nu tänker sig en form av militär lösning. Tillerson står i så fall i vägen eftersom han förordar diplomatiska ansträngningar. Konsekvenserna av det vågar man nästan inte tänka på så vi får hoppas att de pågående spekulationerna om Tillersons avgång och skälen till att han kanske får lämna är överdrivna. Trump själv har ju i alla fall låtit meddela via Twitter att det är ”fake news”.

Frida Stranne

Ps I natt röstade republikanerna i senaten (51-49) igenom sitt förslag till reform av skattesystemet – den första på över 30 år. Nu måste det sammanjämkas med det inte alls likalydande förslaget som representanthuset antog för ett par veckor sedan. Trump hoppas att kunna skriva under en ny skattelag före jul och det blir i så fall en rejäl framgång.

 

Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn