På det officiella fotot är HD-domarna placerade efter tjänstgöringstid, sålunda står nykomlingen Neil Gorsuch i andra raden längst t.v.

WASHINGTON Det har blivit något av en truism att Donald Trump bara har en enda framgång att peka på efter mer än tio månader i ämbetet – tillsättningen av Neil Gorsuch i Högsta domstolen.

Men det är inte hela sanningen. Trump håller i själva verket på att förändra stora delar av rättsväsendet. Han har på kort tid kunnat fylla ett flertal vakanser i de federala domstolarna med domare som passar en viss profil: konservativ, kristen, ”originalistisk”.

Trumpväljarna är mycket nöjda, andra varnar för en accelererande politisering av hela rättsväsendet och att några av Trumps kandidater inte är kvalificerade.

En av konsekvenserna av dödläget och polariseringen i både Washington och ute i landet är att åtskilliga beslut utmanas i domstol. Bland exemplen: Obamacare och Trumps inreseförbud.

Under hela valåret 2016 blockerade Mitch McConnell, den republikanske majoritetsledaren i senaten, Barack Obamas HD-kandidat Merrick Garland. Efter Trumps tillträde dröjde det inte länge förrän Trumps handplockade Neil Gorsuch fick det nödvändiga senatsgodkännandet. Fast McConnell tvingades att ändra reglerna så att enkel majoritet gällde, precis som föregångaren Harry Reid (demokrat) hade gjort beträffande alla domartillsättningar.

McConnell skyndar nu vidare med tillsättningar i de viktiga appellationsdomstolarna som han inte hade så bråttom med under Barack Obama. Nio stycken har godkänts, mot endast tre när Obama suttit lika länge. Den senaste hette Gregory Katsas och röstetalet tydde inte på den enighet över partigränserna som efterlystes förr, 50-48.

Neil Gorsuch sitter nu som en av de nio livstidsutnämnda domarna i HD. Han struntar i traditionerna i denna illustra skara (endast 113 stycken i USA:s historia) som dikterar att novisen bör vara försynt och inte ta för mycket plats. Han ställer många frågor under de muntliga pläderingarna, har flitigt utfärdat inlagor där han invänder mot beslut och hållit flera tal externt. I ett fall på hotellet som Donald Trump äger i Washington, i ett annat inför intresseorganisationen Federalist Society.

Det sällskapet grundades 1982 som en motvikt till advokatsamfundet ABA, American Bar Association som fungerat som remissinstans.

Så här förklaras idealen:

”We are committed to the principles that the state exists to preserve freedom, that the separation of governmental powers is central to our Constitution, and that it is emphatically the province and duty of the judiciary to say what the law is, not what it should be. The Society seeks to promote awareness of these principles and to further their application through its activities.”

Ett flertal av dem som Trumps nominerat är medlemmar i Federalist Society och talesmän för sällskapet bekräftar att republikanska presidenter vänder sig hit, istället för ABA, för att hitta domarkandidater. Tidningen The Hill uppger att bröderna Koch och US Chamber of Commerce tillhör de största finansiärerna.

Trump lovade att ersätta domaren Antonin Scalia, ankare i det konservativa blocket, som avled i februari förra året med en likasinnad som skulle tolka författningen i samma anda, som s.k. originalist eller snäv, bokstavstrogen. Det gjorde han i och med Gorsuch och som synes kan det bli fler Scaliakloner i hela domstolsväsendet. Liberala farhågor om framtida beslut – mot abort, för företagarintressen, för markägare, för hårdare id-krav vid val – är således befogade. De som intervjuas av Vita huset för över 250 potentiella vakanser är ofta runt 40 år gamla, vilket betyder att Trumps avtryck kommer att märkas i en generation framåt. Tittar man på Trumps samtliga domarutnämningar hittills är de allra flesta vita män, ett klart avsteg från Barack Obama som f.ö. utnämnde två kvinnor till HD. I en kartläggning i Washington Post framgick att 19 procent av Trumps första 59 kandidater (länk här) var kvinnor (mot 50 procent för Obama), två procent hade asiatiskt ursprung, ingen svart kvinna och den ynka 0,2 procentenhet som anges för afrikanamerikaner måste bero på att någon klassas i två kategorier.  Detta i ett land där minoriteterna beräknas utgöra majoriteten inom 25 år.

o

I min nya biografi TRUMP – miljarderna, medierna och makten finns bl.a. avsnitt om hur Trump utnyttjade stämningar under sin affärsmannabana,  liksom om hur viktig HD var för de väckelsekristna väljarna.

o

HD:s arbetsår inleds i början av oktober och just nu betar de nio av de mål som ska avgöras senast nästa sommar. På onsdagen gällde det ett av de mest uppmärksammade under året, Carpenter v. United States, som handlar om huruvida polis kan begära att få ut uppgifter om någons mobiltelefon utan att först begära tillstånd. Andra mål 2017/18 gäller valkretsindelning, vägran att baka bröllopstårtor till samkönade par, patenträttigheter, visselblåsare, kollektivanslutning, möjligheten att ta tillbaka ett erkännande m.m. Mer bakgrund finns på scotusblog.org.

Bland de mer kittlande spörsmålen för s.k. court watchers märks chefsdomarens  eventuella ideologiska kappvändning. Den nuvarande Chief Justice, John Roberts, utnämndes av George W. Bush och betraktades som pålitligt konservativ. Men han fällde utslagsrösten i målet som innebar grönt ljus för Affordable Care Act eller Obamacare och det spekuleras i att han – bl.a. för att garantera HD:s oväld – svängt i mer liberal riktning efter tio år på stolen i mitten. Sajten fivethirtyeight (länk här) utreder det hela och funderar kring ett scenario med Roberts som mer stadigvarande vågmästare framöver.

KARIN HENRIKSSON

 

Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn