Donald Trump höll presskonferenser både på måndagen och tisdagen. Foto: Alex Edelman/AFP, Getty

WASHINGTON Han gick till val på storvulna löften. Riva upp usla avtal. Skrota reformer. Bygga mur.

När årsdagen av Donald Trumps valseger närmar sig kan konstateras att mycket av vad som skett hittills bara är halvmesyrer. Iranavtalet förblir kvar, strypningen av budgetmedel betyder inte att Obamacare försvinner, Naftaförhandlingarna skjuts fram, de 800 000 ungdomarna i DACA deporterades inte (än i alla fall), ambassaden i Havanna är öppen…

I ett par fall har Trump vältrat över ärendet på kongressen, i andra fall har han tagit till Barack Obamas metod med presidentdirektiv – trots att han fördömde sådana när det var Obama som satt bakom skrivbordet Resolute.

I affärer, har Donald Trump sagt, siktade han alltid högt för att sedan nöja sig med något mer modest. Men här är det inte fråga om att köpa och sälja eller ta in anbud från fönster- eller cementtillverkare. Trump säger gärna att han åstadkommit mer än någon annan president och på presskonferensen i måndags påpekade han att det tog lång tid för föregångarna att driva igenom sina vallöften:

– But don’t forget it took years for the Reagan administration to get taxes done. I’ve been here for nine months, a little more than nine months. I can say the same thing for healthcare. If you look at Obama, first of all, if you look at Clinton, they weren’t able to get it done. If you look at other administrations, they weren’t able to get it done. President Obama, after a long period of time, was able to finally push it through, but pushed through something that’s now failed – really failing badly.

Bortsett från att det inte har gått nio månader sedan installationsdagen den 20 januari stämmer det inte beträffande Ronald Reagan. Den republikanske presidenten (mer läsning i min biografi Reagan) skrev under en rejäl skattesänkning samma år som han tillträdde, 1981. Det var den omfattande skattereformen som dröjde till 1986. Obamaadministrationen och de demokratiska kongressledarna ägnade ett år drygt åt förhör och hamrande på detaljer i det som blev ACA, Affordable Care Act, 2010. För övrigt skyller demokraterna problemen med Obamacare på Trump som underminerat hela systemet i ett par år vid det här laget. Trumps påstående att det bara krävs någon röst till för att få igenom ett havererat förslag om att ge delstaterna bidrag till sjukvården som de själva får förfoga över (”block grants”) är inte heller sant. Tvärtom fortsätter Trump sitt offentliga gräl med nejröstande senatorn John McCain, nu med ödesbådande ”At some point, I fight back. And it won’t be pretty” efter det att McCain talat om den ”halvbakta, falska nationalismen” som Trump står för och som äventyrar amerikanska intressen.

Skrivbordet i Ovala rummet, kallat Resolute.

Majoritetsledaren i senaten Mitch McConnell uppges ha varnat Trump i enrum att förre chefsstrategen Steve Bannon måste upphöra med sitt ”krig” mot partietablissemanget. På presskonferensen, med Trump vid sin sida, förklarade McConnell tålmodigt:

– Look, you know, the goal here is to win elections in November. Back in 2010 and 2012, we nominated several candidates – Christine O’Donnell, Sharron Angle, Todd Akin, Richard Mourdock. They’re not in the Senate. And the reason for that was that they were not able to appeal to a broader electorate in the general election. My goal as the leader of the Republican Party in the Senate is to keep us in the majority.  The way you do that is not complicated.  You have to have nominate people who can actually win, because winners make policy and losers go home.

Mitch McConnell, t.h., vid måndagens presskonferens när Trump hävdade att de är såtaste vänner. Men medierna grävde fram Trumps attacker mot McConnell.

Republikanerna i kongressen är nervösa. Antalet arbetsdagar i smälter snabbt ihop. Ett drygt 20-tal återstår och bl.a. följande ligger på bordet:

– påfyllning av budgetmedel för att hålla förvaltningen igång, deadline 8 december.

– samma deadline, 8 december, för en höjning av det s.k. skuldtaket, en återkommande procedur.

– framtiden för det nukleära avtalet med Iran.

– en lösning för de 800 000 barn och ungdomarna som togs in i USA illegalt av sina föräldrar och omfattas av Obamabeslutet, DACA.

– den utlovade skattereformen, läs Stefan de Vylders inlägg här på bloggen om detta, .

– sjukvården, där läget blev ännu mer förvirrat när Trump först drog in medel till försäkringsbolagen och sedan tycktes nöjd med tvärpolitiska överläggningar som gick ut på – att fortsätta att anslå samma medel – för att sedan ändra sig igen.

o

Åter till halvmesyrerna. Donald Trump måste helt enkelt överdriva för att framstå som den handlingskraftige torpeden som rensar upp i träsket Washington. Jag tillhör dem som förutspått en svekdebatt: var är de miljontals nya jobben? Var är den bättre och billigare sjukvården? Var är de nya avtalen som skulle vara så mycket effektivare än de gamla? Men de trognaste Trumpsupportrarna håller med om att det är träskvarelsernas fel att presidenten inte fått igenom sin agenda.

I så gott som alla etablissemangen (demokratiska, republikanska, medie-, utrikespolitiska, miljö- etc.) tilltar oron över Trumps beteende, med hot, utpekande av fiender och svepande felaktigheter. Den kloke och erfarne kommentatorn Ron Brownstein (The Atlantic, CNN) drog parallellen att Trump i själva verket tar gisslan:

– As a candidate, Donald Trump sold himself as a deal maker. As president, he’s governing more as a hostage taker. Across an array of domestic and foreign challenges, Trump’s go-to move has become to create what amounts to a political hostage situation. He’s either terminating, or threatening to terminate, a series of domestic and international policies adopted by earlier administrations — and insisting that others grant him concessions to change his mind. Trump’s expectation is that his threats will strengthen his leverage over whoever he’s negotiating against — whether Democrats in Congress, foreign governments, or both. But the early experience suggests that Trump’s actions more often may have the opposite effects: to isolate him, divide his allies, and harden opposition to his proposals.

Fast, ska sägas ändå, det kan ju tänkas att Trumps utmaningar av i synnerhet kongressrepublikanerna är nyttiga och att han så småningom får igenom en del krav både hemma och i internationella sammanhang. Å andra sidan måste man nog vara en skickligare politiker än Trump i så fall.  Att tro att han kan få med sig demokrater förefaller vara rena fantasier. Särskilt som han brännmärker dem som ”obstructionists”. Han kanske inte kommer ihåg (eller är medveten om) hur det var för Obama och republikanerna…

o

Ett annat mönster med ”disruptor in chief” är att den senaste dramatiska händelsen snart överskuggas av en ny. Eller – vem minns Charlottesville? Eller ministrarna som slösade skattemedel på privatflyg? Eller den långsamma responsen efter orkanen i Puerto Rico?

Det senaste exemplet på Trumps vårdslöshet är anklagelserna om att föregångarna inte skrev kondoleansbrev eller ringde till anhöriga till stupade i strid. Det är möjligt att Trump skulle avfärda denna artikel i Chicago Tribune som ”fake news” men för undertecknad ter sig uppgifterna som högst. Såväl George W. Bush som Barack Obama mötte flaggdraperade kistor som rullades av flygplan i Dover i Delaware och besökte regelbundet svårt skadade på Walter Reed-sjukhuset.

BREAKING NEWS onsdag morgon – Donald Trump ringde till änkan efter en av de fyra elitsoldater som dödades i ett bakhåll i Niger nyligen. Hon som  samtalet, med högtalaren på, i en bil på väg till hemkomstceremonin vid flygplatsen. Den demokratiska kongressledamoten Frederica Wilson som var med i bilen uppgav efteråt  att presidenten sagt att sergeanten ”visste vad han gav sig in på” och att han inte uppvisade några större tecken på empati.  Sergeanten hade ingått i ett mentorprogram hon leder och han lämnar efter sig hustru, två barn och ett på väg. Trump tweetade;

Democrat Congresswoman totally fabricated what I said to the wife of a soldier who died in action (and I have proof). Sad!

Intervju med Wilson här i MSNBC:s Morning Joe.

Att ord står mot ord är inte hela historien här, utan att överbefälhavaren inte visat den respekt som förväntas när en medborgare offrat sitt liv för sitt land.

KARIN HENRIKSSON

Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn