Barack Obama talar i Prag 2009.

När man lyssnar till kärnvapenskramlet från Pyongyang och Washington kan man undra om de högsta ledarna där blivit galna. Under åren har vi vant oss vid att höra Nordkoreas ledare hota världen med krig och ragnarök. Att USA:s president skulle svara med ett liknande krigiskt språk kunde ingen föreställa sig före epoken Donald Trump.

Fast egentligen är det inte förvånande. Trump har föresatt sig att göra allt annorlunda än företrädaren, det må handla om sjukvård, reglering av finanssektorn, transpersoners rättigheter eller relationen till utländska rivaler.

När ordkriget pågick som värst i förra veckan läste jag om det tal som Barack Obama höll om kärnvapenfrågan i maj 2009 i Prag. (Ja, det var det talet som norska Nobelkommittén blev så förtjust i att den förärade Obama fredspriset.) Det var som att träda in i en helt annan tankevärld och möta ett språk som inte kunde vara mer olikt det trumpska.

Obama inledde med att erinra om att Prag är en stad som genomlevt perioder av både krig och fred, och att få kunde föreställa sig att Tjeckien en dag skulle bli fritt, medlem av NATO och en viktig aktör i ett enat Europa. Han nämnde uttryckligen USA:s föresats att leva upp till artikel V i NATO-stadgan, om det gemensamma försvarsåtagandet. Historiken inbegrep även Pragvåren och den folkliga ”sammetsrevolution” som visade att ”peaceful protest could shake the foundations of an empire, and expose the emptiness of an ideology”.

Därefter övergick han till en beskrivning av världsläget som på nästan alla punkter är radikalt motsatt den efterträdaren står för. Bland de utmaningar som fordrar gemensamma lösningar över nationsgränserna nämndes den globala finanskrisen (som då fortfarande pågick), klimatförändringarna, gamla konflikter och ”the spread of catastrophic weapons”. Gemensamma ansträngningar var särskilt viktiga för att stimulera investeringar i nya jobb. Därtill behövdes ett motstånd mot protektionismen samt förändringar av det finansiella systemet i form av nya regler som kan förhindra missbruk och framtida kriser.

Visionen om en kärnvapenfri värld

Talets huvudtema var dock något annat, nämligen kärnvapnens framtid i det nya århundradet. Det är ett avsnitt som man önskar att Trump och hans medarbetare skulle läsa och begrunda (liksom även Kim Jong-Un, som efter sina utlandsstudier bör vara engelskspråkig). Obama noterade att hotet från ett globalt kärnvapenkrig minskat efter det kalla krigets slut, medan risken för en kärnvapenattack har ökat:

”More nations have acquired these weapons. Testing has continued. Black market trade in nuclear secrets and nuclear materials abound. The technology to build a bomb has spread. Terrorists are determined to buy, build or steal one. Our efforts to contain these dangers are centered on a global non-proliferation regime, but as more people and nations break the rules, we could reach the point where the center cannot hold.”

Han argumenterade vidare emot dem som menar att spridningen av de yttersta vapnen inte kan stoppas eller kontrolleras. ”If we believe that the spread of nuclear weapons is inevitable, then in some way we are admitting to ourselves that the use of nuclear weapons is inevitable.” Som en av kärnvapenmakterna, och därtill den enda som hittills har använt vapnet, hade USA enligt Obama ett särskilt moraliskt ansvar att handla. ”We cannot succeed in this endeavor alone, but we can lead it, we can start it.”

Visionen är en fredlig och säker värld utan kärnvapen, något talaren insåg inte kan ske snart och kanske inte ens under hans livstid. Bland de steg som USA ska ta märks att minska sin egen kärnvapenarsenal, förhandla fram nya nedrustningsavtal med andra makter och ratificera the Comprehensive Test Ban Treaty. För att förebygga hotet från terrorister som vill förvärva kärnvapen ska ett globalt initiativ igångsättas för att samla in allt känsligt nukleärt material som är på drift världen runt.

Ambitiösa mål, somliga skulle säga naiva och orealistiska. Men kanske är det just ord som dessa vi behöver höra i dag när politiska ledare som aldrig har behövt uppleva dåraktiga krig i dag har möjligheten att kasta in världen i ett:

”When nations and peoples allow themselves to be defined by their differences, the gulf between them widens. When we fail to pursue peace, then it stays forever beyond our grasp. We know the path when we choose fear over hope. To denounce or shrug off a call to cooperation is an easy but also a cowardly thing to do. That’s how wars begin. That’s where human progress ends.”

Erik Åsard

Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn