Chefsstrategen Steve Bannon har målen uppskrivna på väggen i sitt kontor. Här: Obamacare, skatter och invandringen.

WASHINGTON På en vecka har president Trump definierat vad hans kampanjslogan America First egentligen betyder – nämligen att USA alltid sätter det egna intresset i förgrunden.

För omvärlden blir det nu nödvändigt att hitta en ny karta och en ny kompass. Donald Trump har tagit avstånd från den ledarroll USA haft i över 70 år, under och efter det kalla kriget – och idag. Efter klimatet väntar troligen frihandeln.

Överord? Nej, knappast. Ett blad har vänts. Trump uppvisar förakt för multilaterala ideal och bryr sig inte om  USA:s eget ansvar för klimatproblemen eller de allra, allra fattigaste som just inte bidragit till några utsläpp, varken förr eller nu, men som kan drabbas hårdast av varmare temperaturer.

I mars tyckte 59 procent av amerikanerna att det är viktigare att värna om klimatet än energiutvinning.

– Jag valdes för att representera medborgarna i  Pittsburgh, inte Paris, sa Donald Trump när han på torsdagseftermiddagen tillkännagav att ”we’re getting out” ur Parisavtalet.

En klatschig, men felaktig beskrivning av avtalet som undertecknats av 194 länder, men inte av Syrien och Nicaragua. För övrigt segrade Hillary Clinton i Pittsburgh (Allegheny County), 56 mot 40 procent.

USA kommer ändå att ha den renaste miljön, lovade Trump, samtidigt som den amerikanska tillväxten ska ta fart. Dessutom tänker han förhandla fram ett bättre avtal (bättre för USA, vill säga).

Några citat ur talet där han ett par gånger – av outgrundlig anledning – påstod att andra länder skrattat åt USA:

“On these issues and so many more, we’re following through on our commitments.  And I don’t want anything to get in our way.  I am fighting every day for the great people of this country.  Therefore, in order to fulfill my solemn duty to protect America and its citizens, the United States will withdraw from the Paris Climate Accord… So we’re getting out, but we will start to negotiate and we will see if we can make a deal that’s fair. If we can, that’s great. If we can’t, that’s fine. … As someone who cares deeply about the environment, which I do, I cannot in good conscience support a deal that punishes the United States, which is what it does…. The world’s leader in environmental protection, while imposing no meaningful obligations on the world’s leading polluters. … This agreement is less about the climate and more about other countries gaining a financial advantage over the United States.”

Amerikanska kritiker av Parisavtalet applåderade. Äntligen hade Trump skridit till handling. De har hela tiden hävdat att stora länder som Kina och Indien slipper undan för lindrigt och varnat att kontrollmekanismerna i avtalet är för svaga – och dessutom påpekat att sänkningen av temperaturen blir minimal.

Men mångfalt fler beklagade Trumps beslut. De framhåller att grön energi är en verklig tillväxtbransch, till skillnad från kol och olja. De minns hur förre presidenten, Barack Obama, jobbade i motvind för att ro avtalet i hamn (först i Köpenhamn där det misslyckades, sedan i Paris i december 2015). Borgmästaren i Pittsburgh reagerade och sa att staden tänker följa Parisavtalet.

Det har inte varit någon hemlighet att starka viljor i Vita huset stridit om detta. Utrikesminister Rex Tillerson som tidigare var chef för Exxon Mobil, ansåg att USA borde stanna kvar i avtalet, liksom hans efterträdare i oljebjässen. Dottern Ivanka Trump tros också ha kämpat emot utträde – och hon, som stod intill sin far på flera av förra veckans programpunkter utomlands, syntes inte till på tv-bilderna från Rosenträdgården.

Miljö- och energidepartementets symbol för Parisavtalet. Läs mer om detaljerna i avtalet på regeringens hemsida, här.

Den ”nationalistiska” falangen och klimatförnekarna segrade. Dels chefsstrategen Steve Bannon (nyligen i dokumentär i amerikanska PBS, här), dels Scott Pruitt som är chef i miljövårdsmyndigheten EPA. Efter talet sa Pruitt i en CNN-intervju att detta inte handlar om huruvida växthuseffekten är en bluff eller inte, utan om att lämna ett avtal som var negativt för USA.

Debattvågorna svallade våldsamt i varenda kanal. Bland orosmomenten – att USA inte får någon röst längre och att amerikansk spjutspetsindustri halkar efter. Långt ifrån alla republikaner håller med Trump. Det gäller t.ex. politiker i Florida där de stigande havsnivåerna redan är ett växande problem. Bräckt vatten kryper inåt landet och sandstränderna krymper efter varje vinter. Hela orter hotas på sikt, t.o.m. Manhattan som drabbades av superstormen Sandy häromåret.

o

Det är många pannor som rynkas i djupa bekymrade veck just nu. Efter utrikesturnén i förra veckan drogs slutsatsen att Trump valt sida i den urgamla striden mellan sunni- och shiamuslimer (läs Frida Strannes inlägg här på bloggen) och sedan gjorde markeringar mot USA:s mest trogna allierade, först hos Nato och EU i Bryssel, sedan på G7-mötet på Sicilien. Säkerhetsrådgivarna poängterade i efterhand att det ömsesidiga försvarsåtagandet i Nato enligt Artikel 5 gäller trots att Trump inte nämnde det, men det hjälpte inte. Utelämnandet betraktas som ett dramatiskt brott mot amerikansk utrikespolitik – både i Europa och USA.

En bedömare som Richard Haass i Council of Foreign Relations, med en hög post i George W. Bushs regering, har bråda dagar på Twitter. I helgen skrev han:

“Those giving Potus kudos for getting thru trip w/o major gaffe/incident missing the point: the trip weakened core elements of post-WW2 order.”

Och nu:

”Potus misrepresenting Paris deal. it is totally consistent w US sovereignty-one reason why it is a form of multilateralism we should embrace.”

Men, sägas ska att han fick mothugg, t.ex. med: ”If this is true then why didn’t Obama follow the Constitution and allow the Senate to ratify it in first place?” .

o

Återstår att se om Trump är lika angelägen att uppfylla vallöftena om sjukvården. Bättre, billigare, alla ska omfattas.

KARIN HENRIKSSON

Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn