Amerikaanalys.se

För en breddad analys av amerikansk politik

Trumps enda fokus: den egna väljarbasen

President Trump vid hans ”100-dagarstal” i Harrisburg, Pennsylvania.

Efter drygt 100 dagar med Donald Trump kan man i stora drag ana hur de resterande cirka 1 350 dagarna under valperioden kommer att te sig: ständigt nya utspel i skilda frågor, fortsatta kovändningar, arga tweets, dagliga osanningar om motståndarna och överdrifter om det egna agerandet samt återkommande kampanjliknande möten med jublande supportrar för att få syre till nästa holmgång. Konfrontation är metoden, och den lär inte ändras oavsett utgången av kongressvalet 2018.

Det är talande att Trumps allra första exekutivorder satte igång den process som skulle leda till att Obamacare en gång för alla avskaffades, ett initiativ som snöpligen misslyckades eftersom den republikanska kongressen inte kunde enas om hur lagen ska ersättas. Den följdes av ett 30-tal andra dekret rörande exempelvis miljön, säkerheten och regleringen av finanssektorn som samtliga gått ut på att rulla tillbaka åtgärder som genomfördes under Barack Obama. Resultatet har blivit en ännu djupare polarisering i landet inte bara mellan de etablerade partierna och politikerna utan också mellan vanliga människor, grannar, vänner, familjer.

En annan väg var möjlig

Trump skulle, som genuin outsider, ha kunnat välja en annan väg. I stället för att hålla ett hätskt installationstal om ”American carnage” och göra uttalanden om att han fick ärva ”a mess” skulle han ha kunnat tona ner kampanjretoriken och i ord och handling sökt samförstånd och komprimisser med motståndarna. Direkt efter valet fanns det öppningar för samarbete i vissa sakfrågor. Chuck Schumer, demokraternas minoritetsledare i senaten, uttalade sig försiktigt positivt om möjligheterna att komma överens om exempelvis den stora infrastruktursatsning som Trump vill ha. Om Trump hade börjat med att söka en bred uppgörelse i den frågan i stället för att omedelbart ge sig på Obamacare skulle det bittra klimatet från valrörelsen ha kunnat mildras och marken i bästa fall beretts för fler samförståndslösningar. Eventuellt.

Men ett sådant scenario fordrar en lyhördhet och skicklighet i lagstiftandets konst som helt saknas i Trumps administration. Storsinthet i segerns stund ligger inte för en person som ser eftergifter som en svaghet och alltid levt efter maximen ”always attack, never apologize”. Trump agerar som om det fortfarande var valrörelse och fokuserar enbart på att – åtminstone verbalt – slå vakt om sin egen väljarbas. Han tycks inte vara det minsta intresserad av att bredda basen och uppträda som president för hela nationen. På annat sätt kan man inte tyda det hätska tal han gav inför supportrar i Harrisburg, Pennsylvania i förra veckan, ett tal som enligt Michael Gerson, talskrivare åt George W. Bush och numera krönikör i Washington Post, mycket väl kan vara ”the most hate-filled in modern history”. Talet ackompanjerades av en påkostad tv-reklamsnutt, där Trump skryter hejdlöst om hur framgångsrika de första 100 dagarna varit.

Skattereformen 1986

Någon borde tala om för Trump att nästa presidentval äger rum i november 2020, inte i nästa vecka. Innan dess ska många lagförslag i olika frågor framläggas i kongressen, och det mesta talar för att Trump och de ledande republikanerna är inriktade på att förbereda och formulera dem helt på egen hand, utan sonderingar över partigränserna. Det gäller närmast den skattereform som nyligen presenterades och som bland annat går ut på att kraftigt sänka bolagsskatten från 35 till 15 procent. Förslaget finns ännu bara i skissform, och inget tyder på att Trump och berörda ministrar har för avsikt att söka lösningar som kan få brett stöd i kongressens båda hus.

President Reagan undertecknar skattereformen 1986, omgiven av republikaner och demokrater.

Annorlunda gick det till åren 1984-86, då den senaste stora skattereformen genomfördes i USA. Även den tillkom under en republikansk president (Ronald Reagan), men till skillnad från i dag spelade några av den tidens ledande demokrater som Bill Bradley, Dick Gephardt och Dan Rostenkowski en viktig roll i den långa och komplexa lagstiftningsprocessen (utförligare om skattereformen 1986 i en bok jag skrivit tillsammans med W. Lance Bennett, Democracy and the Marketplace of Ideas). Ett liknande samarbete i dag är det svårt att föreställa sig.

Donald Trump tycks föredra att tala med demokratiska föredömen som Vladimir Putin, Rodrigo Duterte och Recep Tayyip Erdogan framför demokrater som Chuck Schumer och Nancy Pelosi.

Erik Åsard

Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

2 kommentarer

  1. Axel Sjöstedt

    2 maj 2017 at 18.38

    Vill tacka för relevant information samtidigt som jag gärna skulle vilja få belyst –Senatens förhållande till sin president. Kongressvalen blir förvisso en rysare, eller ett test på presidentens reella förhållande till sina väljare.
    Men Senaten?
    Har den någon direkt påverkan på presidentens maktutövning? Och i vilken utsträckning kan den påverka den politiska utvecklingen i nutid?
    Har Senaten konstitutionella möjligheter att att förhindra presidentens maktutövning som varande befälhavare?
    Många frågor, men maktens fördelning börjar bli mer och mer intressant – inte bara i USA och funderingarna börjar hopa sig frågeställningen – räcker vår västerländska demokrati som skydd mot generellt maktmissbruk?

    • Erik Åsard

      3 maj 2017 at 10.44

      Det var som sagt många frågor! Allmänt kan sägas om kongressen att de två husen, representanthuset och senaten, båda är viktiga med lite olika funktioner och arbetssätt. Alla frågor som gäller ekonomi behandlas t ex först i rep-huset innan de går över till senaten för debatt och beslut. Det är senaten som ensam tar ställning till presidentens olika utnämningar till kabinettet och domstolarna. För att ett lagförslag ska kunna skickas till presidenten för underskrift krävs att båda husen godkänt det. Presidenten kan i sin tur inlägga sitt veto om han ogillar förslaget, och då krävs det 2/3 majoritet i båda husen för att upphäva vetot. Domstolarna spelar också en viktig roll i detta maktdelningssystem, som vi sett nyligen i samband med att federala domare tills vidare stoppat Trumps exekutivorder om inreseförbud och s k sanctuary cities.
      Tack för frågorna, hoppas att du kan finna svar på ev. kvarvarande frågor via länkar på nätet.

Kommentarer inaktiverade.