ROCK ISLAND, ILLINOIS. De första hundra dagarna är ett ofta använt uttryck i amerikansk politik. Det används för att bedöma hur en nyvald president har lyckats under sina första dryga tre månader i Vita huset. Uttrycket går tillbaka till 1933, då den nytillträdde Franklin D. Roosevelt i ett tal redogjorde för de många initiativ och lagar för att bekämpa djupa depressionen som tillkommit under hundra inledande dagar av  hans presidentperiod. Traditionen har levt vidare, och nuförtiden är fokus på en presidents första hundra dagar mycket stort, inte minst i medierna.  Nu på  lördag, den 29 april, har Donald Trump varit president i hundra dagar.

President Trump själv har ifrågasatt hur lämpligt det är att mäta fram- och motgångar på detta sätt. I ett Twitter-meddelande från den 21 april, typiskt nog avsänt klockan 06.50, kallade han det för ”a ridiculous standard”,

Även forskare specialiserade på studiet av amerikanska presidenter, som historikerna Fredrik Logevall vid Harvard och Nicole Hemmer vid University of Virginia, är tveksamma till hur mycket hundradagarsomdömena egentligen säger. Statsvetaren David Jones menar att det är en alltför kort tidsperiod för att bedöma en nytillträdd president och föreslår istället en ettårsperiod. (Med hans metod hade Barack Obama, George W. Bush och Bill Clinton framgångsrika första år, medan det gick sämre för Bush den äldre, Jimmy Carter och Richard Nixon.)

Trots detta är amerikanska medier i dessa dagar fulla av hundradagars-diskussioner. Även här på bloggen undrar vi hur det har gått. En första observation är att Trump hela tiden har stått i centrum, inte minst genom sina ofta oväntade och provocerande uttalanden. Presidenten har mycket starka bekräftelsebehov och har alltid varit angelägen om att synas i media.  Och det har han lyckats med.

Hans dominans betyder inte att han också är populär. De senast publicerade opinionssiffrorna visar att 42 % av amerikanerna är positiva till hur han sköter sitt jobb, medan 53 % är negativa. Detta är de sämsta siffrorna för en president som närmar sig hundradagarsmärket på över ett halvsekel.  Samtidigt ska man notera att Trump ändå är fortsatt populär bland sina väljare. Bland dem som röstade på Trump säger så gott som alla, 96 %, att de fortfarande stödjer honom och bara två procent har ångrat sig.

Sakfrågor

När det gäller sakfrågorna har Trump haft flera motgångar än triumfer. Det största bakslaget har varit försöket att ersätta president Obamas sjukförsäkringslag, the Affordable Care Act eller Obamacare. Sedan lagen antogs 2010 har dess avskaffande stått mycket högt på republikanernas (och Trumps) agenda.  Efter valet i höstas kontrollerar republikanerna både Kongressen och Vita huset och har alltså ett guldläge för att upphäva den. Att man ändå inte lyckades måste ses som ett stort misslyckande.

Hälsovårdsminister Price, president Trump och vicepresident Pence meddelar att det republikanska förslaget att ersätta Obamacare dras tillbaka.

Dessutom har inga  lagar av större betydelse antagits. Presidenten har istället förlitat sig på presidentdekret (Executive Orders) som inte behöver godkännas av kongressen. Fram till den 25 april hade han skrivit på 30 dekret, fler än någon president sedan andra världskriget vid samma tidpunkt.  Ett av dessa rörde några av hans viktigaste frågor, säkerhet och invandring. Den 27 januari stoppades personer från sju länder i Mellanöstern  och Afrika att resa in i USA. Efter starka protester upphävdes dekretet av federala domstolar i Seattle och San Francisco. En ny version utfärdades den 6 mars men blockerades av en federal domstol i Honolulu. Även på detta viktiga område har Trump hittills alltså också misslyckats.

En annan hjärtefråga är muren mot Mexiko, där det hittills varit mer retorik än handling. Frågan aktualiserades i de just nu pågående förhandlingarna för att förhindra att den federala regeringen får slut på pengar den 28 april (på Trumps 99:e dag). Ett tag verkade Mexiko-muren bli en viktig del av uppgörelsen, men de senaste dagarna har Trump backat i saken.

Framgångar

På plussidan då? Presidentens största framgång är otvivelaktigt att han fick sin kandidat till vakansen i Högsta domstolen, den konservative Neil Gorsuch, godkänd av senaten. Utnämningarna i HD är på livstid och givet Gorsuchs relativa ungdom (han har just fyllt 50) kan man vänta sig att han kommer att påverka domstolen under lång tid framåt.

Den nytillträdde domaren i Högsta domstolen Neil Gorsuch under sin utfrågning i senaten.

Dessutom blev Trumps alla kandidater till ministerposterna godkända av senaten (en drog sig tillbaka innan omröstningen). Flera ministrar är mycket konservativa och kan väntas driva politiken ordentligt till höger, som t.ex. justitieministern Jeff Sessions eller utbildningsministern Betsy DeVos.  Även den amerikanska miljömyndigheten EPA (Environmental Protection Agency) kommer att försvagas, dels genom neddragna resurser, dels genom en konservativ chef som är skeptisk till de pågående klimatförändringarna.

Inom utrikespolitiken fick den oväntade amerikanska robotattacken mot en syrisk militärbas den 6 april stöd bland både republikaner och demokrater och bland det amerikanska folket. Den syriska regimens användning av gas mot sitt eget folk berörde Donald Trump mycket djupt, och bidrog till att han bytte åsikt i denna fråga. Inledningsvis var han mer utrikespolitiskt valhänt och kom i delo med både Mexikos president och Australiens premiärminister. Hans mycket tuffa attityd mot Kina från kampanjen har mildrats betydligt och nu är den kinesiske presidenten en ”god vän”.

Trumps ändå begränsade framgångar visar hur splittrat det republikanska partiet är.  Dessutom lyser presidentens brist på politisk erfarenhet igenom. Trumps uttalande att ”nobody knew that health care could be so complicated” måste vara ett av årets understatements, med tanke på hur länge frågan stötts och blötts i amerikansk politik. Kanske är en av lärdomarna av Trumps första hundra dagar hur svårt det är överföra erfarenheter från näringslivet till den politiska sfären. En ”deal maker” inom fastighetsbranschen blir inte nödvändigtvis en framgångsrik ”deal maker” i politiken.

Dag Blanck

Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn