Amerikaanalys.se

För en breddad analys av amerikansk politik

”Populisten” som älskar etablissemanget

Två världsledare vid mötet i Florida. Carlos Barria/Reuters.

Var något av Donald Trumps många löften under valkampanjen ärligt menat? Baserades de på en insikt om sakfrågorna, en seriös analys av deras konsekvenser och komplexitet? Eller var allt ett cyniskt spel, en serie av impulsiva och ogenomtänkta idéer lanserade med ett fuktat finger i luften inför jublande åhörare?

Nu när Trump snart har fullgjort sina första 100 dagar finns det anledning att besvara de första frågorna med ett nej, och den sista med ett ja. Hans uppmärksammade kovändningar i en rad viktiga frågor klargör att han inte har någon ideologisk kärna och att den grundläggande principen i Vita huset, om det finns någon, är: ”Whatever works for me is fine”.

Här en repetition av några av de centrala frågor där Trump gjort en tvär U-sväng på sistone:

  • Janet Yellen, chefen för Federal Reserve, anklagades tidigare av Trump för att agera politiskt och skulle avskedas om han vann valet. Nu gillar han henne och vill att hon ska stanna kvar på posten.
  • The Export-Import Bank of the U.S., den statliga kreditbanken som många republikaner avskyr, ville Trump först avskaffa, men efter att ha fått mer information har han nu ändrat uppfattning om den.
  • ”Kina våldtar oss, de manipulerar sin valuta” hette det otaliga gånger under valrörelsen. Efter mötet med president Xi Jinping nyligen, och föredragningar av ekonomer som vet något om saken, har Trump ändrat sig även på denna punkt (”China is not a currency manipulator”).
  • Trump trodde att han lätt skulle kunna övertyga Kina om att sätta press på Nordkorea att stoppa sitt kärnvapenprogram. Efter en 10-minutersföreläsning av Xi insåg han att frågan inte var så enkel. ”I felt pretty strongly that they had a tremendous power over North Korea. But it’s not what you would think”, sa Trump i en intervju.
  • Under valkampanjen hette det i otaliga uttalanden av Trump att Nato var ”obsolet”. Efter ett besök av Natochefen Jens Stoltenberg i Washington kom kontrabeskedet: ”Nato is no longer obsolete.” Resultatet av ännu en upplysande historielektion, således.
  • ”America first” var den utrikespolitiska doktrin som Trump lanserade under valrörelsen, synbarligen utan vetskap om att parollen användes av isolationistiska och nazianstrukna kretsar i USA under 1930-talet. Efter missilattackerna i Syrien och Afghanistan nyligen verkar den ha ersatts av en välbekant ”world first”-doktrin, baserad på principen om USA som världens polisman. Den president som skulle fokusera all uppmärksamhet på det egna landet har nu upptäckt vad flera företrädare fått erfara före honom: som världens ledande supermakt förväntas USA spela en aktiv roll i den internationella politiken.

Imiterar populister, regerar med industrialister

Kolumnisten Mark Shields kommenterade raden av snabba åsiktsskiftningar hos Trump så här: ”His convictions turned out to have the shelf life of a used kleenex.” I samtliga fall har Trump förflyttat sig från en populistisk ”drain the swamp”-retorik till traditionella ståndpunkter som omhuldas av det politiska och ekonomiska etablissemanget i Washington. Det är signifikativt att åsiktsbytena bekantgörs samtidigt som chefrådgivaren Steve Bannon av allt att döma förlorat i inflytande. I stället förlitar sig Trump allt mer på de mäktiga männen i hans närhet från militären och affärslivet. Will Hutton har summerat förändringen elegant i The Guardian: ”Instead of draining the swamp, Trump has become Wall Street’s best buddy.” Eller med andra ord: Trump imiterar populister, men regerar med industrialister.

En förfärande okunskap

Vad skiftena framför allt illustrerar är att Trump, den ende presidenten som saknar såväl politisk som militär bakgrund, är förfärande okunnig om det mesta – om historien, om många av politikens sakfrågor, om hur kongressen fungerar med mera. ”Nobody knew that health care could be so complicated”, utbrast Trump i februari inför en grupp bestående av guvernörer som visste precis hur komplicerat ämnet är. Inte undra på att försöket att ”repeal and replace Obamacare” kollapsade. När han samma månad talade med Vladimir Putin på telefon föreslog den ryske ledaren att de skulle förlänga det så kallade New START-avtalet från 2010. Trump tvingades då ta en paus i konversationen för att få information av rådgivarna om vad avtalet innehåller.

I en upplysande artikel i New York Times ger Peter Baker andra exempel på hur vilsen Trump var när han tog säte i Ovala rummet:

”He figured it would be easy to ban visitors from several predominantly Muslim countries and build a border wall while forcing Mexico to pay for it. He had never heard of the congressional procedures that forced him to push for health care changes before overhauling the tax code.

So much of this is new to Mr. Trump that only after he publicly accused Mr. Obama of having wiretapped his telephones last year did he ask aides how the system of obtaining eavesdropping warrants from a special foreign intelligence court worked.”

Baker noterar vidare att Trump omger sig med nyckelrådgivare som också är nybörjare i gamet: ”His White House chief of staff, chief strategist, senior adviser, counselor and national economics adviser have no prior government experience of consequence. Nor do his secretaries of state, Treasury, commerce, housing or education.”

Man kan invända att åtskilliga andra presidenter också varit oerfarna och att det inte behöver vara något negativt att ändra åsikt. Men det är alarmerande om det sker utan motivering från en dag till en annan i viktiga frågor som kräver eftertanke och klokt omdöme. Beslut som fattas på impuls och utan grundkunskaper kan få katastrofala följder, särskilt i utrikes- och säkerhetspolitiken där frågorna ofta handlar om krig eller fred, liv eller död.

Julianne Moore (t h) som Sarah Palin i filmversionen av Game Change.

Exemplet Sarah Palin

När jag bevittnar Trumps framfart på världsscenen tänker jag ibland på en obetalbar scen i boken Game Change, där John McCains rådgivare har fullt upp med att ge Sarah Palin en grundkurs om världspolitiken. McCain utsåg ju dåvarande Alaskaguvernören till sin vicepresidentkandidat 2008 utan att ordentligt syna hennes lämplighet för jobbet. Rådgivarna satte sig ned med Palin framför en världskarta och gav henne en dagslång genomgång av den moderna historien från spanska inbördeskriget till kriget mot terrorismen. Före lektionen hade McCains kampanjstrateg Steve Schmidt informerat rådgivarna om något som visade sig stämma på pricken: ”You guys have a lot of work to do. She doesn’t know anything.”

En liknande ignorant sitter nu vid makten i USA, fast av motsatt kön. Före presidentvalet 2016 publicerade jag en artikel med rubriken ”Därför är Donald Trump ett hot mot demokratin och världsfreden”. Överdrivet, hette det i en del skeptiska kommentarer jag fick efteråt. Måtte skeptikerna få rätt.

Erik Åsard

Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

1 kommentar

  1. Klockren analys. Men hur kunde det bli så? Hur kunde Trump’s okunskap vinna så mycken terräng att han blev president? Det låter dumt, men när man sett och hört hur han slänger ur sig olika meningar som en annan förstår är heltokigt, då kanske man skulle fundera på om inte en anlagstest vore på plats. Det skulle bespara en massa tid och samtidigt förstå att vara president är ingen lek. Kanske Strindberg’s citat passar in på Amerika ”Det är synd om människorna”.

Kommentarer inaktiverade.