En pappfigur av Neil Gorsuch i naturlig storlek fanns att beskåda på konservativa CPAC-mötet.

WASHINGTON Vakansen i USA:s Högsta domstol har fyllts – men priset var högt.

På måndagen svär domaren Neil Gorsuch eden och därefter kan han bänka sig med de åtta nya kollegerna i det strama HD-palatset mittemot kongressbyggnaden.

Och därinne, i senaten, ändrade den republikanska majoriteten reglerna för att kunna godkänna Garsuch. Det betyder att såväl högsta instansen i rättsväsendet som landet i stort blivit ännu mer polariserat.

I den republikanska historieskrivningen går man tillbaka till 1980-talet när demokraterna fällde dåvarande presidenten Ronald Reagans kandidat, Robert Bork. Något som sedan blev ett verb, ”to bork”, att medvetet svartmåla någon.

I den demokratiska historieskrivningen går man bara tillbaka till februari förra året när domstolens konservativa ankare, den dynamiske Antonin Scalia, plötsligt avled på en jaktresa i Texas. Senatsledaren Mitch McConnell gick omedelbart ut med beskedet att någon ersättare inte skulle tillsättas förrän efter presidentvalet. McConnell vägrade sedan att bjuda in president Barack Obamas kandidat, den mycket välmeriterade domaren Merrick Garland, till förhör. Ännu mindre till omröstning.

Frågan om HD-vakansen blev sedan ett slagträ under valåret. Donald Trump la fram en lista över favoriter, garanterat ”pro-life”, och åtskilliga väljare i kristna högern framhöll att detta var det absolut viktigaste skälet att rösta på honom.

President Trump valde Neil Gorsuch, domare i appellationsdomstolen i Denver i Colorado. Namnet välkomnades av konservativa bedömare och han fick goda vitsord i juridiska kretsar. Men motståndet tilltog bland demokraterna i senaten där man pekade på att Gorsuch ställt sig på arbetsgivarnas sida, förordar avreglering av ideologiska skäl och att hans bok om läkarassisterad dödshjälp kan tolkas som abortmotstånd.

Frågan om vem som finansierade pr-kampanjen för Gorsuch har också varit uppe till debatt.

Gorsuch hade, som andra HD-kandidater, varit mycket skicklig i att undvika att lägga fram sina åsikter i de mest brännande moralfrågorna under förhören. Men demokrater läste in partisympatier i små talande detaljer som att han hänvisar till deras parti som ”Democrat party”, inte ”Democratic party”.

I förra veckan bestämde sig de demokratiska senatorerna för att filibustra utnämningen i vetskapen att republikanerna inte kunde få ihop erforderliga 60 röster (de har 52). McConnell kontrade då med att ta till något som går under den dramatiska beteckningen ”nuclear option”, nämligen att avskaffa filibustring vid HD-godkännanden. Hans föregångare, demokraten Harry Reid, hade redan utnyttjat detta drag 2014 beträffande andra utnämningar. Men Reid ansåg att livstidstillsatta HD-domare borde ha större stöd än bara enkel majoritet. Både då och nu hördes invändningar om att senaten på detta sätt frångår över 200 år gamla regler om att ge minoriteten inflytande – och också att senaten blir mer och mer lik representanthuset.

Det råder stor bitterhet bland demokraterna som tycker att Obama hade ansträngt sig för att hitta en mer centristisk kandidat, dessutom betydligt äldre än Gorsuchs 49 år. Men genom att tvinga fram regeländringen frånsade de sig också möjligheterna att bromsa en ännu misshagligare HD-kandidat (och, ja, gäller naturligtvis även vid andra maktkonstellationer, men mänskligt att döma kan det bli vakanser framöver, två av de nio är över 80, en fyller 78 i år).

När Gorsuch sätter sig bredvid de andra bakom skranket återgår sannolikt balansen mellan de konservativa och liberala blocken till 5-4, precis som när Scalia var i livet. Gorsuch kommer att få tillfälle att vara med och höra några mål innan domstolen går över till själva dömandet detta arbetsår, bl.a. om rösträtt och kyrka-stat.

Bloggen Scotusblog.com är en utmärkt källa när det gäller HD. Här referatet av senatsgodkännandet av Gorsuch. Här Mitch McConnell försvarstal i en op-ed-artikel i söndagens Washington Post. Och här i samma tidning spekulationer om huruvida filibustringen är dödsdömd även när det gäller lagstiftning.

Donald Trump kommer att hålla fram Gorsuch som en personlig seger (men lär knappast nämna att en regeländring krävdes…). Det har annars inte varit så många framgångar. Attacken mot det syriska flygfältet debatteras intensivt, med frågetecken om varför han ändrade åsikt om Bashar al-Assad och om han har en strategi för vad som ska hända härnäst. Attacken överskuggade dessutom toppmötet med Kinas Xi Jinping i Florida torsdag-fredag. Träffen var tänkt som ett sätt för presidenterna att bekanta sig med varandra och mycket konkret kom heller inte ut, utöver en överenskommelse att granska handelsbalansen mellan länderna. Reuters sammanfattning här.

Den som vill läsa mer om HD-dramat kring Bork och vad som sedan följde kan bläddra i min Reagan-biografi. Kapitel 7, Nya kvastar i Vita huset.

KARIN HENRIKSSON

 

Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn