I torsdags i förra veckan röstade den amerikanska senaten, efter en ganska dramatisk omröstning, igenom att tillåta USA:s delstater att strypa federala medel till organisationen Planned Parenthood och andra mödravårdskliniker som utför aborter. Det krävdes att Vicepresident Pence, som i egenskap av ordförande för Senaten har utslagsröst, hastigt kom till kammaren för att använda sin röst i ett annars dött lopp (50-50). En stor delseger inte minst för Mike Pence själv vars ’extremkonservativa’ agenda nu tar steg framåt.

Dramatiken handlade faktiskt om mer än bara att Pence fick kallas till Senaten för att fälla den avgörande rösten i frågan. Även senator Johnny Isaksson (rep) fick avbryta sin rehabilitering efter en ryggoperation för att förslaget skulle kunna röstas igenom. Två kvinnliga republikanska senatorer, Susan Collins (Maine) och Lisa Murkowski (Alaska) hade nämligen aviserat att de inte kunde ge sitt stöd till en lag som inte bara kommer att minska antalet aborter utan som också kommer att påverka möjligheterna för många kvinnor att få tillgång till preventivmedel, scanning av livmoderhalscancer och andra vårdinsatser som främjar kvinnors hälsa. Alla demokrater röstade mot förslaget och flera kallade det för ”grymt”.

Variationerna är redan stora mellan delstater i USA

Det är redan idag stor variation i tillgången till aborter och hjälp med preventiv hälsa för kvinnor runt om i USA, men med detta beslut kommer delstatsskillnader att öka ytterligare och kvinnors rättigheter kraftigt kringskäras på många håll i USA. Det har länge varit ett mål för republikaner att klämma åt just Planned Parenthood, men för många konservativa är abortmotståndet en kamp man vill föra ända till Högsta domstolen. Målsättningen är att upphäva lagen från 1973, den så kallade Roe vs Wade som utfäste att fri abort ingår i den konstitutionellt skyddade rätten till privatliv.

När jag direkt efter Trumps valseger i höstas reste runt i USA var just denna fråga något som ”alla” jag pratade om valresultatet med tog upp. Liberaler grät över risken att Roe vs Wade nu skulle kunna komma att prövas på nytt och republikaner hejade på detsamma med stor entusiasm och menade att man nu äntligen såg en möjlighet att lagen från 1970-talet skulle omprövas.

Parallellt till att den republikanska majoriteten i kongressen nu på olika sätt stegvis genomför saker som styr landet i en tämligen extremkonservativ riktning så kommer också minst en och troligen två (kanske till och med tre) nya domare att utses till Högsta domstolen under Trumps mandattid. Dessa då givetvis med en konservativ syn på hur tolkningen av konstitutionen ska göras. Betydelsen av det kan inte överskattas och kommer att få konsekvenser för generationer framåt eftersom domare utses på livstid. Trump kommer även att få utse ett stort antal andra federala domare (under HD), faktiskt fler än någon tidigare president. Skiljelinjen mellan konservativa och liberala tolkningsramar handlar förenklat beskrivet om att konservativa tolkar konstitutionen mer eller mindre bokstavligen medan liberaler tolkar den mer dynamisk och som något som ska anpassas till omvärldens förändring.

Att upphäva Roe vs Wade är däremot inte enkelt. Det blir troligen inte svårt att få ett fall till Högsta domstolen som kräver en prövning av aborträtten, men det finns en prejudikatsbundenhet i HD som är stark. För att en lag faktiskt ska ändras krävs att det kommer nya (vetenskapliga) övertygande underlag som ger skäl till förändring, vilket är svårt att se skulle vara fallet i abortfrågan. Däremot skulle man kunna tänka sig att domarna i Högsta domstolen när majoritetsförhållandet där förändras, kan anse att det är en grundlagsfråga att delstaterna själv ska få avgöra hur de vill ha det i abortfrågan och detta skulle då kunna föranleda en lagändring. Samtidigt är det ovanligt att domare dömer mot opinionen som i det här fallet än så länge är för aborträtten.

Tydligt är däremot att kampen om kvinnors fri- och rättigheter har flyttat fram sina positioner och nu når ända in i ringhörnan. Det vi ser utspela sig nu är en mycket målinriktad kamp mot de liberala värden vi kommit att ta för självklara.  Andra mål på den ”Pence-republikanska” agendan har i alla fall tidigare varit att möjliggöra för homosexuella att kunna diskrimineras på arbetsmarknaden och han är mycket stark företrädare för att stoppa samkönade äktenskap. Vad man kommer lägga tonvikten på i arbetet framåt är något oklart men läser man på om Pence tidigare ideologiska utfästelser så kan man ana att man på områden som rör liberala fri- och rättigheter kommer att backa in i framtiden.

Frida Stranne

Dela denna bloggpost