Donald Trump brukar skryta om hur många gånger han prytt omslag – men han kanske  inte vill nämna detta.

WASHINGTON Det är inte varje dag som uttryck i det dagliga flödet kan härröras till Turkiet. Men så är fallet med ”deep state” eller ”derin devlet” på turkiska.

Begreppet dök upp under 1990-talet som en beskrivning av grupper i både militära och civila maktapparaten som styr i det fördolda.

I dagarna återkommer det i högerkritik mot de krafter i underrättelsetjänster och byråkrati som påstås vilja skada president Donald Trump.

Sajten ConservativeHQ kablade ut följande rubrik i sitt nyhetsbrev häromdagen: ”The First Casualty in the Deep State’s Coup Against President Trump”.

Detta offer hette Mike Flynn, exgeneralen som Trump utnämnde till säkerhetsrådgivare och sedan sparkade av skäl som är inte är helt utredda (men som, liksom kontakterna till Ryssland, sannolikt kommer att granskas i kongressutredningar).

ConservativeHQ (länk här) påpekar att Flynn själv ingick i ”deep state” i sin roll som bl.a. biträdande underrättelsechef. Han höll inte med om expresidenten Barack Obamas slappa politik mot ”militanta islam” och nu kuppades han ut innan han fick chansen att lägga om kursen under Trump.

På presskonferensen häromdagen uttryckte Trump förvåning över att innehållet i hemliga samtal och annat läcker ut i medierna. Att Trump hade en annan syn på läckor – han efterlyste fler – under valrörelsen finns dokumenterat i repliker om Hillary Clintons epost. Han meddelade att han gett justitiedepartementet uppdraget att jaga dessa ”brottsliga läckor”. Detta betraktas som ett mycket ovanligt drag, nästan som en nixonsk jakt på fiender, eftersom departementet bör framstå som opolitiskt.

I första hand talar man om de många mäktiga underrättelsetjänsterna som ”deep state”. Där råder ilska över Trumps klumpiga jämförelser med Nazityskland och Ryssland. I denna genomgång i New York Times konstateras att USA befinner sig mycket långt från länder som Turkiet, Egypten och Pakistan där dolda nätverk i en mäktig byråkrati underminerar folkvalda representanter. Men, experter tidningen talat med påpekar att läckorna varit ovanligt många hittills och att det kan ha uppstått sprickor mellan Trump och delar av den stora federala förvaltningen med 2 miljoner anställda. En del av detta missnöje märks redan med en storm av protester inom State Department och i miljövårdsverket EPA där personal kommunicerar med varandra via krypterade meddelanden.

Egentligen är det inte förvånande att federala tjänstemän är negativt inställda till republikanska presidenter, särskilt inte en som utmålat dem som varelser i ett dyigt träsk och utsett ministrar som vill riva upp det de jobbat med. Att dra ner på antalet tjänster tillhör Trumps topprioriteringar och det verkar redan ha skett i ledningen i just State.

Ett färskt diagram från Pew som visar hur stor polariseringen är runt Trump.

”Deep state” torde inte ha så mycket att göra med alla andra läckor som håller journalister, tyckare och statsvetare sysselsatta. Mycket av uppgifterna om stöket i Vita huset härrör därinifrån, antingen som led i en eller flera parallella maktkamper eller helt enkelt för att den vägen försöka få presidenten att lystra till maningar om att ta koncentrera sig på regerandet. Hundratals tjänster är fortfarande obesatta och det är oklart vem som ger order i Vita huset (inte nödvändigtvis ”the grown-ups” som man brukar tala om i de här sammanhangen).  Exmilitären som avböjde att fylla vakansen efter Flynn (här säger ”grown-ups” att man bör vara säker på att en person säger ja innan vederbörande erbjuds ett så synligt jobb) ska ha varit missnöjd med att inte få utse sin egen stab.

Donald Trump eldar på stämningarna i landet med sitt eget krig mot medierna (se mitt förra inlägg här på bloggen). Efter attackerna under ovan nämnda presskonferens fyllde han på med en tweet där han anklagade namngivna medier för att vara ”fiender till det amerikanska folket” men hade redigerat en första version som avslutades med ”SICK!”.

Fördömanden kom från alla håll. Och, också, förmodanden om att det var ett medvetet grepp av Trump för att få medierna att nappa och sedan veva detta med brösttoner om tryckfrihet  i ett par dygn.

KARIN HENRIKSSON

Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn