Amerikaanalys.se

För en breddad analys av amerikansk politik

Inget eldupphör i mediekriget

Vita huset-talesmannen Sean Spicers dagliga briefingar har blivit publiksuccéer, 4,3 miljoner tittare i genomsnitt. Fast hans berömmelse kan ha hjälpts av satirporträttet i Saturday Night Live.

WASHINGTON En krigsdoktrin går ut på att inte starta krig som inte kan vinnas, en annan att se till att ha överväldigande slagstyrka. Inget av detta gäller för president Trump i hans ”pågående krig” med medierna eller ”oppositionen” som han också säger.

Donald Trump är knappast känd för sin finkänslighet och journalisterna var favoritmåltavlor under hela valrörelsen. Och nu hårdnar motsättningarna dag för dag, i takt med en alltmer negativ rapportering om hur den nya Trumpadministrationen sköter sig. Eller – som fallet är – inte sköter sig så bra på flera områden.

Begreppet lyder ”softball questions” och skjutjärnsjournalister skulle skämmas ögonen ur sig om de ställde en fråga som denna till presidenten:

– Vilka är de största säkerhetsriskerna för oss nu?

En reporter på sajten The Daily Caller gjorde just det häromdagen på presskonferensen med kanadensiske premiärministern Justin Trudeau. Mönstret vid de här regisserade föreställningarna har länge varit: två frågor till amerikansk press, två till besökande ministerns eller presidentens press. Tidigare presidenter vände sig till nyhetsbyråer som Reuters eller AP först och sedan till en reporter från någon av de stora tv-kanalerna eller tidningarna, det vill säga ”main stream media” eller msm.

Men Donald Trump och kretsen runt honom anser att vänstervridna msm gick i Hillary Clintons ledband och nu måste frysas ut – eller straffas. Vid presskonferensen med israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu gav Trump klartecken först till Christian Broadcasting Network, sedan Townhall med mottot ”huvudkälla för konservativa nyheter”. Möjligen hade reportern från CBN tagit till sig av besk kritik från msm om softball questions och ovilja att ta upp dagens mest brännande ämne – för han sydde ihop en fråga om kärnenergiavtalet med Iran och den sparkade säkerhetsrådgivaren Mike Flynn.

PRESS STOP – Trump höll en presskonferns på torsdagen, över en timme lång, med frågor till flera msm-representanter. Utöver en lång genomgång av hur oerhört framgångsrik han varit hittills blev ”fake news” en återkommande refräng. Han sa själv att han hade trevligt och det framgick, men ett par slutsatser efteråt är: han borde ägna mer tid åt ämbetet än åt att titta på kabel-tv; han borde kanske inte ha sagt att Fox & Friends är det bästa morgonprogrammet; han pratade om vilken ”mess” han hade ärvt utan en tanke på hur det såg ut 2009 när Barack Obama tillträdde; han undvek skickligt frågor om antisemitism i samhället; han nämnde inte några detaljer i alla sina fantastiska förslag. Men han visade prov på humor och hade rätt i sin spådom om att medierna skulle stämpla presskonferensen en som ”rant”, mer detaljer i denna artikel i  Politico.

o

Donald Trump har levt i symbios med medierna i flera årtionden, från sin debut som byggherre och playboy på Manhattan till The Apprentice-succén. Under flera år var han stadig gäst hos slippriga och fräcka radiopratarna Don Imus och Howard Stern. Inget ämne var dem främmande, från bystmått till kriget i Irak.

Under valrörelsen blev förhållandet snarast schizofrent. Å ena sidan verkade Trump säga ja till varenda intervjuförfrågan, å den andra hetsade han sina supportrar att gå till attack mot journalistkåren som bevakade kampanjen. En kvinnlig reporter tvingades till och med ha livvakt under en period.

Efter valsegern trappade Trump upp ytterligare. Han anklagade i synnerhet CNN för att sända ”falska nyheter” och pekade ut flera enskilda reportrar. Efter Flynnfadäsen (som följdes av nederlaget för arbetsmarknadsministerkandidaten) blev tonläget snarast hysteriskt i ett par gryningstweetar:

”The fake news media is going crazy with their conspiracy theories and blind hatred. & are unwatchable. is great!”

”Information is being illegally given to the failing & by the intelligence community (NSA and FBI?).Just like Russia”

Det är förvisso sant att mediernas popularitetssiffror är låga, särskilt bland Trumps kärnväljare som höll upp skyltar med texten CNN SUCKS på mötena. De  hoppas att Trump snarast ska lyckas krossa medieimperier som New York Times – och tror på Trumpadministrationens påståenden om att de otroligt många graverande avslöjandena de senaste dagarna kan härröras till Obama- och Clinton-anhängare som inte kommit över valförlusten, inte till plikttrogna tjänstemän i förvaltningen som är oroade över bristen på kunskaper och styrning i Vita huset. Här berättar läckor f.ö. om att nämnde Flynn, med ett förflutet i armén, inte visste hur man kallar in en delstats nationalgarde vid katastroflägen.

Redaktionsledningarna tvingas inte bara att förhålla sig till presidentens öppet fientliga inställning, utan även till hur de ska hantera tweetstormar, överdrifter och rena lögner från Trump och flera övriga i nya administrationen. Beträffande eventuellt illegala läckor kan nämnas att kritik uttalats öppet, som av befälhavaren för elitförbanden som summerade att det råder ”unbelieavable turmoil” runt Trump.

Min – inte enbart ”bias” – bedömning är att medierna kommer att segra på sikt. Ett första bevis var att pressrummet aldrig flyttades till en helt annan byggnad som Trumprådgivarna ville. Ett andra är att medierna just nu sköter sitt jobb eller som en medarbetare i The New Yorker konstaterade:

”The Flynn story is a reminder of a big truth: Journalism lives. And principled public servants who got the story out are hidden heroes.”

Msm, från AP till Washington Post, förblir de ledande nyhetskällorna. Och Trump för sin kanske borde ta sig en funderare på alla som inte röstade på honom och vad de tycker om hans syn på amerikanska ideal som yttrandefrihet – och om hur han sänker anständighet och hyfs i det offentliga samtalet.

Så lockar man prenumeranter i Trumps USA.

Antalet anställda på tidningsredaktionerna är bara hälften av vad det var 1990, men precis som Donald Trump bidrog till högre tittarsiffror för kabel-tv-bolagen 2015-16 medförde hans valseger ett uppsving i antalet prenumerationer för t.ex. New York Times och Vanity Fair.

Nu lite motvikt, dels denna artikel i The Atlantic om ”fake news” på vänsterkanten, dels denna krönika i New York Post om faran med läckor som slutar med:

”In one sense, the larger system of American checks and balances worked: The Trump White House couldn’t ignore the Flynn problems because they went public. On the other hand, the officials who made the problems public did so using raw information that was in their possession for reasons we don’t yet know and may not have any right whatsoever to know.”

Och, här, länk till redan småklassiska intervjun i New York Times där chefsstrategen Steve Bannon säger att medierna ”bör hålla truten”. Det är inte alla i det amerikanska samhället som håller med om det och istället välkomnar att hans roll belysts, liksom lögner från en annan rådgivare, Kellyanne Conway.

KARIN HENRIKSSON

Dela denna bloggpost

1 kommentar

  1. Mercy Sandberg-Wright

    17 februari 2017 at 11.07

    Det som störde mig mest på presskonferensen var Trumps nedlåtande behandling av en kvinnlig svart reporter.

Kommentarer inaktiverade.

© 2019 Amerikaanalys.se

Tema av Anders NorenUpp ↑