Rex Tillerson och Vladimir Putin vid ett av deras många möten i Moskva.

Vladimir Putin och Rex Tillerson vid ett av deras många möten i Moskva.

Det fanns en tid när Rex Tillerson var kritiskt inställd till Vladimir Putin och utvecklingen i Ryssland. Som mäktig chef för Exxon Mobil och prominent ledamot av the U.S.-Russia Business Council deltog Tillerson i juni 2008 i Sankt Petersburgs årliga ekonomiska toppmöte. Putins andra presidentperiod hade just avslutats, och den ryska ekonomin skulle inom några månader befinna sig i fritt fall. Gazprom, den statliga gasgiganten, skapade oro och ilska genom att av och till stänga av gasleveranserna till Ukraina, vars strävan efter ökat oberoende starkt ogillades av Kreml. Utländska oljebolag som BP och Shell fick allt svårare att verka i Ryssland alltmedan flera av regimens kritiker hade tystats eller fängslats.

När Tillerson tog till orda vid Sankt Petersburgmötet sparade han inte på kritiken. Den ryska regeringen ”must improve the functioning of its judicial system and its judiciary”, yttrade han och fortsatte: ”There is no respect for the rule of law in Russia today.” Ord som inte uppskattades av makthavarna i Kreml.

I dag har Tillerson inga problem med vare sig Putin eller den ryska rättvisan. I ett framträdande inför studenterna vid University of Texas i februari i år omtalade Tillerson att han numera har ”a very close relationship” med Putin, en relation som grundlades efter otaliga möten mellan dem och som konfirmerades när Tillerson 2012 tilldelades hedersmedaljen the Order of Friendship. Det som föranledde omsvängningen var att Tillerson insåg att nyckeln till framgångsrika oljeaffärer i Ryssland låg i att etablera nära personliga kontakter med det ryska toppskiktet, särskilt med Putin och Igor Sechin, oljejätten Rosnefts VD och en nära vän och f d KGB-kollega till presidenten.

Det tog några år att skapa förtroliga relationer, men efter ett stort gemensamt avtal 2011 om oljeutvinning i Arktis och Svarta havet var isen bruten och Tillersons kritiska synpunkter upphörde som genom ett trollslag. I stället riktade han kritik mot något helt annat, nämligen de ekonomiska sanktioner som EU och USA införde mot Ryssland efter Putins annektering av Krim och krigföring i Ukraina. Sanktionerna medförde att oljeletningen i Arktis tills vidare fick läggas på is, ett kännbart bakslag för Exxon och för Tillerson personligen som har en egen aktieportfölj i bolaget värd cirka 300 miljoner dollar.

Avtal klart mellan Exxon och Rosneft, Igor Sechin t h.

Avtalet klart mellan Exxon och Rosneft, Igor Sechin t h.

Många frågor finns det

Om Tillerson hade fortsatt att vara chef för ett av världens största privata företag vore intresset svagt för att syna hans affärer i Ryssland eller personliga relation till Putin. Men i och med nomineringen av Tillerson till utrikesminister kan man utgå från att frågorna kommer att stå i centrum för de kommande senatsförhören med honom. Vad för slags relationer har han egentligen haft med Putin, Sechin och andra ryska toppledare? Vad förklarar hans lappkast från Putinkritiker till Putinkramare? Hur ser han på rättsväsendet i dagens Ryssland och på sanktionerna mot landet? På det faktum att Exxon Mobil kommer att tjäna enorma summor om sanktionerna skulle hävas? På annekteringen av Krim och interventionerna i Georgien, Ukraina och Syrien? På nödvändigheten av att skilja mellan USA:s affärer och hans privatekonomi? Med mera.

Hur Tillerson blev kompis med Putin

New York Times har kartlagt hur Tillerson och hans medarbetare gick till väga för att komma på talefot med de svårflörtade ryssarna. Vägen till Putin gick via Igor Sechin, som beundrade Exxon Mobil och såg (ser) bolaget som en förebild för Rosneft. Sechin såg (ser) även upp till den imposante Tillerson och blev helt betagen när han 2012 inbjöds till USA, ryssens första besök i landet, och fick åka motorcykel med värden och träffa höjdare på Wall Street. Därmed öppnades dörrarna till Putin som är svag för starka företagsledare, särskilt de som sätter affärer före principer. En sådan partner fann de i Rex Tillerson.

Relationen till Ryssland är brännande aktuell efter den officiella utredning som nu pågår om landets inblandning i presidentvalet. Säkerhetsorganens anklagelser om omfattande ryska dataintrång har blankt avfärdats av Donald Trump, men flera inflytelserika senatorer, däribland republikanerna John McCain och Lindsey Graham, ser mycket allvarligt på saken och trycker nu på för att få till stånd utökade sanktioner. Här kan man skönja en konflikt i vardande mellan den tillträdande presidenten och delar av den republikanska senatsmajoriteten.

Inga såta vänner - blir det annorlunda under epoken Trump?

Inga såta vänner precis – blir det annorlunda under epoken Trump?

En annan sak som blir intressant att följa är hur den nya administrationen kommer att hantera Barack Obamas nyligen annonserade förbud mot olje- och gasborrningar i stora delar av Arktis och längs Atlantens havskust. Förbudet, som är avsett att bli permanent, står i direkt motsättning till Exxons affärsintressen liksom till Trumps välkända faiblesse för en fortsatt satsning på fossila bränslen. Obama använde sig av en obskyr bestämmelse i en lag från 1953 som han menade gav honom befogenhet att besluta om saken på egen hand. Bestämmelsen har enligt kännare aldrig använts förut, och det skulle inte förvåna om Trumpadministrationen försöker upphäva beslutet genom att exempelvis överklaga det i domstolarna. Det skulle i så fall avslöja de värderingar och prioriteringar som kommer att råda i Vita huset efter den 20 januari 2017.

Klart står att ingen kommer att hårdare hålla tummarna för att Tillerson ska klara nomineringsprocessen än Igor Sechin. Liksom många andra i den ryska makteliten är han portad från USA så länge sanktionerna gäller. Med en ny ryssvänlig president och utrikesminister hoppas han att sanktionerna ska tas bort (och inga nya införas) så att det åter blir möjligt att, som han längtansfullt uttryckte det för en skara journalister, ”ride the roads of the United States on motorcycles with [Rex] Tillerson”.

Erik Åsard

Dela denna bloggpost