Amerikaanalys.se

För en breddad analys av amerikansk politik

Vi bör begrunda den nationalistiska vågen

Demonstrater i Los Angeles protesterar mot valutslaget.

Demonstranter i Los Angeles protesterar mot valutslaget.

Valet fick ett märkligt utfall. Donald Trump segrade, så vitt vi kan se, på grund av valsystemet. Hillary Clinton fick flest röster nationellt. Sådana tveeggade resultat kan det bli då och då i USA. Nu liksom tidigare när så skett var det knappa marginaler i några få stater som fällde utslaget.

Samtidigt verkar valdeltagandet vara lägre än i tidigare val. Med tanke på att Trump har fått nya grupper att gå och rösta säger detta något om valets logik. Det är sannolikt folk som lutar åt det demokratiska hållet som inte har begett sig till vallokalerna. Och det antyder ett problem för demokraternas del: Clintons bristande förmåga att aktivera och motivera. Hon har många styrkor, som många av oss har sett det, men hon saknar folklig appeal.

Det är samtidigt slående att Trump vunnit fler röster än Clinton bland vita kvinnor. Han har också tagit fler röster bland Latinos än Mitt Romney gjorde 2012. Detta trots de starka anklagelserna mot honom rörande sexism och hets mot latinamerikaner. Köns- och etnicitetsfaktorer har inte haft det genomslag som många väntat sig.

Jag instämmer i Erik Helmersons ledarkommentar i Dagens Nyheter (11/11): kåren av besserwissers (inte minst bland journalisterna) måste skärpa sig. Man måste försöka analysera och förstå vad som sker – inte bara komma med moraliserande sågningar av Trump som person.

Visst har Trumps personliga framfart spelat en roll. Men det ligger betydligt mera, rent sakpolitiskt, bakom hans valseger. Som jag ser det är det framför allt så att Trump har kunnat kanalisera ett växande missnöje med den social-liberala perceptionsmodell, med starka globalistiska inslag, som under lång tid dominerat politiken i USA – liksom i stora delar av Europa. Det är en folklig, konservativ och nationalistisk våg som är i rörelse. Hur den är grundad bör vi försöka sätta oss in i.

Axel Hadenius

Dela denna bloggpost

1 kommentar

  1. Hej,

    Du nämner ett par viktiga saker som jag skulle vilja kommentera ytterligare.
    ”… Clintons bristande förmåga att aktivera och motivera”. Jag håller med om att detta var en viktig faktor, en mycket viktig faktor. Om vi jämför med valen 2008 och 2012 och tittar på hur och var Hillary förlorade, så är en viktig faktor att färre faktiskt röstade, och framförallt var det färre som röstade bland de grupper som Obama lockade till sig i stora skaror med sitt positiva budskap. Dessa grupper inkluderade just latinos, afroamerikaner och unga, som traditionellt sett inte röstar lika mycket, men som Obama ändå lyckades ta till sig. När varken Hillary eller Trump lyckas motivera och ingen är särskilt populär valde många helt enkelt att stanna hemma. Trump vann alltså en högre andel bland dessa därför att många helt enkelt inte röstade, och att just demokratiska väljare tenderar att rösta mindre.

    Att Hillary Clinton inte är speciellt populär, och saknar ”public appeal” beror även på en lång och medveten kampanj att framställa henne på ett sådant sätt. Sedan finns det naturligtvis en viss sanning i detta, men väldigt få väljare gick in valet med ett öppet sinne kring Hillary Clinton. Allt negativt som lades fram fick större styrka än det som var positivt, och dessutom blev många positiva faktorer dessutom negativa, tex hennes erfarenhet. Obama lovade ”change”, men inte mycket ”change” hände egentligen, speciellt inte bland den vita medelklassen. Trump lovar rejält med ”change” (eller ”great again”), och hans löfte om förändring framstod som betydligt troligare. F.d Senator Hillary Clinton tryckte inte hårt på förändring, och kongressen har ett förtroende på 13%. Mot bakgrund av detta lyfte inte hennes kampanj direkt i taket. Men en annan mindre känd kandidat kan det ha fått en annan effekt. Jag har dock sett ett antal av hennes andra tal, icke kampanjtal, och jag är djupt imponerad av dessa, och jag är övertygad om att hon faktiskt skulle blivit en bättre president än Obama. De delar en djupt analytisk förmåga och eftertanke, men Hillary kan det politiska spelet bättre än Obama.

    Angående att journalister skulle ”ha analyserat mer och moraliserat mindre”, håller jag inte alls med. Naturligtvis skall journalister analysera mer och moralisera mindre, men jag håller absolut inte med om att detta var fallet. Kanske i svensk media, förutom den här bloggen, men amerikansk media har väl sällan analyserat något så djupt som det här valet, och hur kan du analysera Trump utan att återkommande komma in på bristande moral.

    Slutligen, angående ”ett växande missnöje med den social-liberala perceptionsmodellen”, så skulle jag vilja säga att detta alltjämt är lokaliserat bland konservativa väljare, och att det där finns ett missnöje som växer. Detta är inte nödvändigtvis riktat mot globaliseringen, utan att social-liberala värderingar vuxit i styrka i det amerikanska samhället vilket direkt skapar ett ökat missnöje i de konservativa kretsarna; framväxandet av Tea Party rörelsen. De konservativa och har snarare blivit mer konservativa.
    ”Det är en folklig, konservativ och nationalistisk våg som är i rörelse. ”. Trump hade ett mer nationalistiskt budskap, men amerikaner har alltid varit nationalistiska. Tittar man på hur de olika distrikten röstade 2012 vs 2016 så är det små förändringar; de allra flesta röstade på partiets kandidat så att säga, oavsett vad de egentligen tycker om sin kandidat, vilket kanske är tydligast med Trump. Största förändringen är just i rostbältet, med stater där demokrater dominerat och starka fackföreningar. Det är snarare ett djupt missnöje med den politik som demokraterna fört, och det misslyckande de faktiskt skapat för dessa människor. Det är mer missnöje och populism än nationalism som är den faktiska drivkraften. Åtminstone i just dessa delstater, och där valet avgjordes. Nationalismen har dock ökat i andra delar av landet, men i delar som redan varit nationalistiska republikanska fästen.

    Till sist skulle jag bara vilja presentera den enda i dagsläget realistiska demokratiska presidentkandidaten 2020. Det är naturligtvis Elizabeth Warren.

Kommentarer inaktiverade.

© 2019 Amerikaanalys.se

Tema av Anders NorenUpp ↑