Den otippade segraren.

Den otippade segraren.

WASHINGTON.  Två dygn har gått sedan en av de största överraskningarna i amerikansk valhistoria. Själv följde jag dramat i Sveriges Radios direktsändning i P1 tillsammans med Inger Arenander, Johar Bendjelloul, Helena Groll och många gäster. Allteftersom resultaten rullade in började det stå klart att de många förutsägelserna om valutgången kom på skam. Det stora försprång som Clinton ansågs ha från början försvann bit för bit allteftersom nyckelstat efter nyckelstat gick Trumps väg.

Vad kan man säga om valresultatet? För det första bekräftar det vad vi har vetat länge:  USA är ett splittrat land i två nästan lika stora delar. Donald Trumps vinst var också knapp. När detta skrivs har han fått 290 elektorsröster—tjugo mer än som krävs. Hillary Clinton har 228 medan två stater, Michigan och New Hampshire med 16 och 4  elektorsröster, ännu inte har avgjorts. Ser man på antalet totalt avgivna röster leder däremot Hillary Clinton med ca  280 000 röster (av drygt 119 miljoner röster).

Anledningen till att Clinton förlorade trots att hon har fått fler röster än Trump har ju att göra med att det gäller att vinna en majoritet av staterna i elektorskollegiet. Vid mycket jämna val är det därför möjligt att få olika resultat i elektorskollegiet och bland alla avgivna röster. Det inträffade senast i valet 2000, där Al Gore fick ett flertal röster medan George W. Bush p g a att omräkningen i Florida till slut avbröts blev USA:s fyrtiotredje president.

Hilllary Clinton talar efter nederlaget

Hilllary Clinton talar efter nederlaget.

Vad  säger vallokalsundersökningnarna?

Från vallokalundersökningarna som publiceras i flera ledande media får vi en bättre bild av hur kandidaternas stöd ser ut och på vilka sätt landet är delat.  En av de tydligaste skillnaderna mellan Trumps och Clintons väljare gäller ras och etnicitet (”ras” används som analytisk kategori på ett annat sätt än  i Sverige). Trump vann 58 % av de vita väljarna, medan Clinton fick 37 %. Bland de afro-amerikanska väljarna vann Clinton klart, 88 % mot Trumps  8 %.  Det är ändå en mindre andel än de 93 % som  president Obama hade 2012.

Den snabbt växande latino-gruppen hade fått mycket uppmärksamhet innan valet och många menade att den skulle bli en viktig del i Clintons bas. Hon vann mycket riktigt gruppen, med 65 % mot Trumps 29 %. Det är dock en lägre siffra än Obamas stöd bland latinos 2012, då  han vann gruppen med 71 %. Clinton vann även den asiatiska gruppen med 65 %, också det betydligt lägre än Obama 2012, som då fick 77 % av asiat-amerikanernas röster. Clintons sämre stöd bland dessa  minoritetsgrupper—speciellt latinos— är en viktig förklaring  till valutgången.

Glada amerikaner med universitetsexamina tenderar att stödja Clinton

Glada amerikaner med universitetsexamina tenderar att stödja Clinton.

Utbildning och kön

Utbildning var en annan viktig skiljelinje. Clinton dominerade klart bland väljare med universitetsutbildning, medan Trump var starkast bland dem med gymnasieutbildning. Kombinerar man dessutom ras och utbildning framträder en mycket klar bild. Donald Trumps starkaste väljargrupp utgörs av vita personer med gymnasieutbildning eller lägre, där nästan tre fjärdedelar röstade på honom. Motsvarande siffra för Hillary Clinton var 23 %.

Hillary Clinton var den första kvinnliga presidentkandidaten för ett av de två stora partierna. Kön var också en viktig faktor i valet. Clinton fick också 54 % av de kvinnliga rösterna mot Trumps 42 %, medan Trump vann bland männen med 53 % mot 41 % för Clinton. Om man lägger till ras även här visar siffrorna  att Trump vann bland  vita kvinnor med 53 % mot 43 % och bland vita män med 63 % mot 41 % för Clinton.

Det står alltså klart att stödet från den vita gruppen, speciellt männen,  spelade en betydande roll för Trumps seger. De vita är en minskade grupp i det amerikanska samhället. I valet 1980 utgjorde den  88 % av  väljarkåren medan siffran i år var nere på 70 %. Trumps kärnstöd utgörs alltså av en krympande grupp, vilket är ett viktigt memento för framtiden. Det betyder också att den har mobiliserats extra starkt inför detta val.

En annan intressant iakttagelse har att göra med inkomster. I diskussionerna om Trumps stödtrupper talas det ibland om dem som globaliseringens förlorare som har förlorat sina arbeten och fotfäste i samhället allteftersom fabriker stänger i USA och jobben flyttar utomlands. Den bilden vidimeras inte av vallokalsundersökningarna. Tvärtom röstade en majoritet av personer i de lägre inkomstskikten på Hillary Clinton. Drygt 50 % av väljare med årsinkomster under $50 000 stödde henne, medan samma siffra för Trump var drygt 40 %.  På samma sätt hade Trump ett betydande stöd bland väljare med högre inkomster. Omkring 50 % av väljare som tjänade över $50 000 per år stödde honom.

Ålder och  religion

Även ålder spelade en viktig roll. De yngre väljarna röstade på Clinton, som fick över hälften av rösterna bland personer under 45 år, medan Trump dominerade bland de över 45. Även detta resultat kan stämma till eftertanke när den nyvalde presidenten och hans rådgivare funderar över framtiden. En tweet som har gått runt på internet under dagen anknyter till åldersdiskussionen, och hävdar att om man bara räknar ungdomsrösterna skulle Clinton ha vunnit en storseger med 504 mot 23 elektorsröster.

Religion, slutligen, var också en skiljande faktor. Trump gjorde mycket väl ifrån sig bland både protestanter och katoliker (58 resp. 52 %), men sämre bland den judiska gruppen (24 %).  Bland den snabbt växande gruppen av framför allt yngre väljare som inte identifierar sig med någon religion, dominerade Clinton starkt, med över två tredjedelar. Man skall också notera Trumps mycket starka ställning bland vita evangeliska amerikaner—inte mindre än 81 % av denna grupp röstade på honom. Detta är anmärkningsvärt, både med tanke på att Trump aldrig visat någon religiositet och  på de skandaler runt hans privatliv som kringgärdat hans kampanj.

1845 publicerade den engelska statsmannen Benjamin Disraeli romanen  Sybil or the Two Nations som handlade om de alltmer växande klyftorna i industrialismens Storbritannien. Man kan idag tala om USA som ett ”two nation society”,  där olika etniska, sociala och  kulturella grupper befinner sig långt ifrån varandra. När president Obama idag träffade sin efterträdare i Vita huset talade bägge om behovet av nationell enighet och om att minska splittringarna i det amerikanska samhället. Detta blir en mycket stor utmaning för både president Trump och den nyvalda kongressen under det kommande året.

Dag Blanck

Dela denna bloggpost