Amerikaanalys.se

För en breddad analys av amerikansk politik

Ett primalskrik från Rostbältet

USA:s 45:e president.

USA:s 45:e president.

Donald Trumps valvinst är den kanske största överraskningen i amerikansk politisk historia. Mot alla odds, och mot en i stort sett enig expertkår, hittade han en väg till seger genom att bryta demokraternas dominans i Mellanvästerns industristater. Det var framför allt via inbrytningarna i Hillary Clintons ”brandvägg” i Mellanvästern – främst Michigan, Wisconsin och Pennsylvania – som Trump kunde vinna. Clintonlägret tog de delstaterna för givna eftersom de röstat demokratiskt i presidentvalen ända sedan 1980-talet. Men den starka backlashvåg som utgick från arga vita missnöjesväljare i Rostbältet blev för mycket för Clintons valmaskin.

Republikanerna behöll också majoriteten i senaten och fortsätter därmed att kontrollera kongressen. Därmed är vi tillbaka till enpartistyre i både Vita huset och på Kapitolium. Men det är inget problemfritt parti som nu gör sig redo att styra landet. Vad står det egentligen för i dag och hur har dess företrädare agerat under de år som Barack Obama varit president?

En insiktsfull bok

Thomas Mann och Norman Ornstein har varit verksamma som politiska analytiker i flera decennier. De arbetar på två inflytelserika tankesmedjor i Washington, Brookings Institution och American Enterprise Institute. De har specialiserat sig på hur kongressen fungerar (eller numera inte fungerar) och varit rådgivare åt kandidater för de båda dominerande partierna. Vad som särskilt har utmärkt Mann och Ornstein är en strävan efter saklighet och opartiskhet, en raritet i dagens politiska Washington där polariseringen nu nått en nivå som vi inte sett maken till i modern tid.

Men för några år sedan hände något. Då publicerade Mann och Ornstein en kritisk bok kallad It’s Even Worse Than It Looks (Basic Books), som rönte stor uppmärksamhet för sin skarpa tes och för att författarna tog bladet från munnen om en samhällsförändring som länge hade bekymrat dem. Boken, som i år utgivits i en nyutgåva, skrevs innan Donald Trump var påtänkt som presidentkandidat och hävdar att det republikanska partiet gradvis har förvandlats till ett ideologiskt extremt parti, fokuserat på sin egen ytterkantsagenda och ointresserat av att åstadkomma lösningar för landets bästa.

51dvy3qriyl__ac_ul320_sr214320_

Partiets företrädare har i åratal odlat ett förakt för ”Washington”, inklusive den politiska elit de själva tillhör, förtalat kompromissen som arbetsmetod och avfärdat evidensbaserade fakta och rationella argument med en föraktfull fnysning. Genom att systematiskt baktala motståndarna och politiken som profession har de inte bara undergrävt sin egen maktbas utan också odlat ett missnöje bland de egna vars naturliga konsekvens är Donald Trump.

Republikanernas omvandling är den största förändringen i amerikansk politik under de senaste trettio åren. Medierna har enligt Mann och Ornstein inte klarat av att skildra denna förvandling och heller inte den fortgående utvecklingen mot en alltmer korrupt politisk kultur med enorma penningdonationer, partifanatism och växande väljarcynism. I etablerade medier har tendensen varit att måla bägge partierna i samma grälla färger trots att republikanernas ständiga nejsägeri och avståndstagande från vetenskap och beprövad erfarenhet inte har någon motsvarighet bland demokraterna.

Ett parti som inte velat regera

Det finns mängder av exempel på att dagens republikaner är betydligt mer intresserade av att obstruera än av att regera. Ett sådant är senatsledaren Mitch McConnells uttalande i samband med kongressvalen 2010, då republikanerna återtog majoriteten i senaten. McConnell förklarade att partiets främsta mål var att se till att president Obama inte omvaldes 2012. Att genomdriva de egna vallöftena kom längre ner på listan. Ett annat exempel är partiets agerande i fråga om höjningen av skuldtaket sommaren 2011, då ledningen av partipolitiska skäl var villig att spela roulett med landets ekonomi och internationella kreditvärdighet. Ett tredje rör president Obamas nominering av Merrick Garland till ny domare i Högsta domstolen, ett förslag som skickades till senaten i mars men som republikanerna mot all konstitutionell praxis har vägrat att ta upp till behandling.

En annan aktivitet som republikanerna med frenesi ägnat sig åt på senare år är s k ”gerrymandering”, som de styrande politikerna i en delstat kan använda för att manipulera valdistrikten i syfte att maximera det egna partiets inflytande. Metoden har namn efter Elbridge Gerry, en guvernör i Massachusetts som 1812 lät konstruera ett valdistrikt i Bostonområdet som liknade en salamander (Jonas Björk skrev om fenomenet i ett tidigare inlägg). Med stöd av delstatsförsamlingens majoritet kan ett parti ändra valdistrikten i en delstat så att rösträtten begränsas för utvalda grupper och utmanare får svårare att vinna över etablerade kandidater. Historiskt har båda partierna praktiserat metoden, men republikanerna betydligt mer systematiskt och offensivt än demokraterna.

Ökad polarisering

Efter republikanerna storseger 2010 sjösatte partiet ett stort nationellt projekt med namnet REDMAP (Redistricting Majority Project), som avsåg att säkra dess majoritet i representanthuset under resten av decenniet. Det har lyckats över förväntan. I kongressvalet 2012 fick demokraterna 1,5 miljoner fler röster än republikanerna, men vann trots det bara åtta nya platser i representanthuset. Med hjälp av manipulerade valdistrikt och ett lågt valdeltagande kunde republikanerna behålla kongressmajoriteten, en trend som förstärktes efter mellanårsvalet 2014. Partiet har härigenom kunnat bygga upp en skyddsvall som gjort att endast 37 av representanthusets 435 platser i årets val var utsatta för verklig konkurrens.

Resultatet av manipulationerna är att polariseringen ökat och att kongressen i många frågor inte längre speglar folkviljan. Tidigare fanns det tongivande moderata representanter inom båda partierna, men genom att allt fler valdistrikt gjorts säkra för innehavarna har mindre ideologiskt präglade politiker som sökt samarbete över partigränserna nästan helt försvunnit. Demokratiska presidenter från Lyndon Johnson till Bill Clinton kunde räkna med att få åtminstone några republikanska röster i kongressen, men så har inte varit fallet under Barack Obama. En majoritet av amerikanerna är för aborträtten, vill ha ökad vapenkontroll och åtgärder mot klimatkrisen, men deras åsikter är dåligt representerade i den splittrade kongressen. Snedbalansen har snarast förstärkts efter årets val.

Ett annat sätt för republikanerna att skaffa sig fördelar har varit att medvetet göra det svårare att rösta i de delstater de kontrollerar, antingen genom hårdare id-regler, kortare tid för förhandsröstning eller begränsning av exempelvis ex-fångars rätt att delta i valen. I praktiken har det inneburit att svarta, fattiga och studenter – grupper som i övervägande grad brukar rösta på demokraterna – fått det allt svårare att utnyttja sin grundlagsfästa rösträtt.

Donald Trumps parti

Det var detta parti – avvisande gentemot minoriteter, statsfientligt trots att det ser sig som statsbärande och makthungrigt trots att det inte vill regera – som valåret 2016 föll som en mogen frukt i Donald Trumps händer. Partiföreträdarnas mångåriga och envetna retorik skapade en grogrund för en pseudopopulist som Trump och gjorde det svårt för vanliga partigängare som Jeb Bush, John Kasich och Marco Rubio att konkurrera om nomineringen. Talet om att Trump skulle ha ”kidnappat” partiet är sålunda fel. Manegen var krattad för en cynisk missnöjespolitiker redan innan Trump inledde sin valkampanj i juni i fjol.

Det återstår att se om Trump och republikanerna efter tisdagens oväntade seger lägger om kurs, tar regerandet på allvar och sträcker ut en hand till motståndarna. Själv är jag skeptisk till att det kommer att ske. Nu kommer fokus att ligga på valen 2018 och 2020, och då tar de partipolitiska övervägandena överhanden. Den genuine Trump såg vi under den långa valkampanjen, inte under valnattens nedtonade segertal.

Erik Åsard

Dela denna bloggpost

1 kommentar

  1. Till manövrar som kan misstänkas syfta till hålla nere valdeltagandet lades en till här i Indiana igår: skolorna fick ledigt på valdagen för första gången sedan jag först röstade här för 12 år sedan.

    Först angavs säkerhetsskäl eftersom skolor ofta används som vallokaler, men det visade sig vara något som planerats och lagts in i läsårskalendern långt i förväg.

    En kollega påpekade att arrangemanget kunde ställa till besvär för låginkomsttagare som inte har råd med barnpassning att plötsligt ha barnen hemma hela dagen och samtidigt ta sig till vallokalen.

Kommentarer inaktiverade.

© 2019 Amerikaanalys.se

Tema av Anders NorenUpp ↑