En av många kartor som visar hur det politiska USA ser ut proportionellt. Från University of Michigan efter valet 2012.

En av många kartor som visar hur det politiska USA ser ut proportionellt. Från University of Michigan, efter valet 2012.

WASHINGTON Valdag. Visserligen har över 40 miljoner amerikaner redan förtidsröstat men det är idag som vallokalerna är öppna – och rösterna ska räknas.

Det kommer att bli mycket tal om elektorsröster, vågmästarstater och blå och röda ”väggar”.

Och då i synnerhet om den blå, demokratiska väggen, som ska hjälpa Hillary Clinton att nå majoritet, 270 av de 538 elektorsrösterna. Att man talar mer om den blå väggen beror i första hand på att demokrater oftare röstar i presidentval och att de i högre utsträckning återfinns i folkrika delstater med ett stort antal elektorsröster. Det betyder att 242 elektorsröster går automatiskt till demokraterna.

Bakom denna blå vägg finns 18 delstater plus District of Columbia som röstat demokratiskt i alla presidentval sedan 1992. Det fattas därmed bara 28 och skulle teoretiskt räcka med att få Floridas 29 elektorsröster.

Bakom den röda väggen dolde sig 21 delstater med republikansk majoritet i sex presidentval, från 1968 till 1988 med 191 elektorsröster. Men mönstret bröts 1992 när demokraten Bill Clinton tog hem en del av dessa stater och ett par av dem förblev blå. Nate Silver i fivethirtyeight analyserade bakgrunden i ett längre inlägg på sin sajt förra året. Länk här. I de senaste valen är det bara 13 stater som röstat republikanskt och antalet elektorsröster stannar vid 102.

Oavsett om de här röda och blå väggarna, eller murarna med Donald Trumps språkbruk, verkligen existerar är det ett faktum att Hillary Clinton har det betydligt lättare att nå 270-strecket.

Donald Trump har ju, som bekant, överträffat alla förväntningar hittills. Men han väntas allmänt få det ännu svårare än föregångaren Mitt Romney att hösta in 270 elektorer. Racet är jämnare så här i slutskedet men såväl Cook Political Report som Larry Sabato med sin Crystal Ball tippar att Clinton vinner. Cook (här) ger henne 278 mot Trumps 214 och 46 ”tossups”. Sabatos slutsiffra (här) är 322 för Clinton och 216 för Trump. Och Sabato tror att det blir 50-50 i senaten med utslagsröst för nye vicepresidenten, men fortsatt majoritet för republikanerna i representanthuset.

Så här ser det ut i Larry Sabatos kristallkula.

Så här ser det ut i Larry Sabatos kristallkula.

Alla blickar kommer att riktas mot Florida, Florida, Florida. Som vanligt. Men också till de stater där bägge kandidaterna höll kampanjmöten de sista dagarna, bland dem Pennsylvania, Ohio, North Carolina, New Hampshire, Nevada, Michigan – och möjligen Virginia.

I övrigt har det spekulerats i om i synnerhet Arizona, och kanske Georgia, kommer att byta färg, från rött till blått, med tanke på den växande latinobefolkningen i sydväst och på att Atlanta i Georgia blivit något av det svarta Amerikas huvudstad.

Den allra viktigaste faktorn blir – valdeltagandet.

Trump har själv talat om en Brexit-parallell eftersom opinionsmätningarna inte fångat upp allt stöd för honom. Men det skulle lika gärna kunna finnas liknande effekter i andra lägret, tomma rutor överst på valsedlar där väljaren röstat republikanskt, eller republikaner som lägger sin röst på Hillary Clinton. Några sådana har trätt fram för övrigt, en av blankröstarna är Ari Fleischer, Vita huset-talesman hos George W. Bush, som berättade i en op-ed-artikel häromdagen att Trump personligen försökt att övertyga honom.

Det gick alltså inte. Men han sa också ”never Clinton”.

KARIN HENRIKSSON

Dela denna bloggpost