Donald Trump accepterar nomineringen som republikanernas presidentkandidat.

Donald Trump accepterar nomineringen som republikanernas presidentkandidat.

Hur ska man summera det republikanska partikonventet i Cleveland? Kanske genom att beskriva det som en tillställning vars like vi inte sett maken till i modern tid. Man kan också försöka begripliggöra det genom att överföra veckans händelser till vad som väntar i Philadelphia kommande vecka. Föreställ er att följande skulle inträffa på demokraternas partikonvent:

  • Före konventet kritiserar Hillary Clintons kampanjchef John Podesta Pennsylvanias demokratiske guvernör Tom Wolfe för att han inte vill delta på konventet och kallar honom för ”grinig” och ”dum”.
  • Ett betydande antal av demokraternas ledande politiker i kongressen vägrar att vara med på konventet förebärande att de är alltför upptagna med resor, eget kampanjande och viktiga fritidsaktiviteter som skogsvandringar och fiske.
  • I konventets inledning cirkulerar ett formulär initierat av Clintons motståndare som försöker samla ihop så många underskrifter som möjligt i syfte att stoppa konventet. Två hundra delegater hinner skriva på formuläret innan försöket kväses av demokraternas partiledning. Resultatet blir protester på konventgolvet och en dålig stämning som speglas i mediernas nonstopbevakning.
  • Under ett viktigt tal på konventet ringer Clinton upp ett populärt tv-program i direktsändning, vilket får bolaget ifråga att avbryta utsändningen av talet.
  • Efter att Bill Clinton hållit sitt stora tal till stöd för hustrun twittrar en arbetslös journalist i Kalifornien att delar av talet har kopierats från det tal som Mitt Romneys fru Ann höll på republikanernas konvent 2012. Partiledningen förnekar först ihärdigt att det rör sig om ett plagiat innan en talskrivare övertalas att ta på sig skulden. Avslöjandet dominerar mediernas rapportering i närmare två dygn.
  • Dagen innan hon ska hålla sitt accepteringstal kommer Hillary Clinton inflygande till arenan i sin egen helikopter med efternamnet målat i gigantiska bokstäver på farkosten.
  • Kort innan Clintons vicepresidentkandidat ska framträda och presentera sig  inför en mångmiljonpublik uppmanar Bernie Sanders i sitt tal delegaterna att rösta i enlighet med sitt samvete (”vote your conscience”). Han vägrar uttryckligen att uttala sitt stöd för Clinton, något som leder till att åtskilliga delegater buar ut honom och till att VP-kandidaten helt hamnar i medieskugga.
  • Samma morgon som hon själv ska hålla sitt stora tal twittrar Clinton om indicenten: ”I saw his speech two hours early but let him speak anyway. No big deal!”
  • Vid lunchtid framträder en bitter Hillary Clinton inför hundratals supportrar och donatorer. Hon skäller på nytt ut den frånvarande guvernören och Bernie Sanders samt uttalar sig nedlåtande om sin egen partiledning. DNC (Democratic National Committee) ”had better do a good job” när det gäller att få ut de egna väljarna, säger hon med en hotfull underton.

Detta är alltså några av de mer eller mindre absurda händelser vi kunde bevittna under republikanernas konvent (den vakne läsaren kan själv byta ut namnen i punkterna ovan: Donald Trump i stället för Hillary Clinton, Paul Manafort i st f John Podesta, John Kasich i st f Tom Wolfe, Melania Trump i st f Bill Clinton, RNC i st f DNC osv). Det är ännu för tidigt att avge bestämda omdömen, men det troliga är att konventets bestående intryck inte blir Trumps bombastiska tal, som i mycket var en rekapitulation av redan kända ståndpunkter, utan de många kontroverser och det periodvisa kaos som i så hög grad präglade överläggningarna från första stund. Den hatfyllda och dystopiska stämningen står i skarp kontrast till de slagord som förknippas med företrädare som Ronald Reagan (”Morning in America”), George H.W. Bush (”a kinder, gentler nation”) och George W. Bush (”compassionate conservatism”).

Missöden kommer säkert att förekomma även på konventet i Philadelphia, men demokraterna har fördelen av att som maktägande parti ha sitt konvent sist och bör åtminstone ha lärt sig hur man gör för att inte skapa oenighet och negativa rubriker. Först efter det konventet och de tre tv-debatterna i höst är det meningsfullt att ta fram kristallkulan och försöka förutsäga utgången.

Men en sak står klar redan nu: Trumps tema i valkampanjens slutfas blir lag och ordning plus fortsatt vildsinta angrepp på motkandidaten. Vilket blir Clintons motdrag?

Erik Åsard

Dela denna bloggpost