Kampanjaffisch från 1800

De två kandidaterna kände varandra väl och hade samarbetat sedan många år, inte minst när det gällde ett av nationens viktigaste dokument. Dessutom hade de som ambassadörer i Paris och London gemensamt försökt främja det nya landets intressen. Nu stod de mot varandra i ett presidentval där en av dem var sittande president, utmanad av den andre. Det kan låta som ett avsnitt av House of Cards (eller ett av Shakespeares kungadramer). Men det var det tredje presidentvalet i USA, år 1800, mellan John Adams och Thomas Jefferson.

Amerikanska presidentval kan vara dramatiska och skapar ofta uppmärksamhet, något som vi inte minst har blivit varse i år. Historiker och statsvetare diskuterar ofta vilka val som har varit speciellt viktiga och inneburit vändpunkter i amerikansk historia. Vi kommer här på bloggen att uppmärksamma några av dessa.

Valet 1800 var det tredje presidentvalet enligt den nya konstitutionen som hade börjat gälla 1789. Det stod mellan den sittande presidenten John Adams och hans vicepresident Thomas  Jefferson. Adams hade valts till president 1796, då USA:s förste president och landsfader George Washington hade lämnat ämbetet och dragit sig tillbaka till sin gård Mount Vernon i norra Virginia. Ett partiväsende hade gradvis uppstått under 1790-talet med två partier, federalisterna  och demokrat-republikanerna, något som många av medlemmar i revolutionsgenerationen inte hade förutsett.

Federalisterna var först på plan och förespråkade bl.a. en stark nationell regeringsmakt, inte minst vad gällde ekonomisk politik, och fortsatta förbindelser med Storbritannien. Partiet leddes av USA:s förste finansminister, Alexander Hamilton. Demokrat-republikanerna ledda av Thomas Jefferson, självständighetsförklaringens författare och USA:s första utrikesminister, motsatte sig en stark centralmakt, såg landets styrka i de självständiga jordbrukarna och var mer orienterade mot Frankrike.

Från mitten av 1790-talet dominerade federalisterna amerikansk politik, både i kongressen och genom valet av president Adams. Allteftersom partisystemet konsoliderades blev också motsättningarna mellan de två partierna större och större. De kulminerade i valet 1800, då Jefferson vann efter en mycket hård kampanj. Årets valrörelse har ju beskrivits som full av  övertramp, men man skall komma ihåg att det finns en lång tradition av hårda ord och karaktärspåhopp i amerikansk politik. Valet 1800 var ett sådant.

Jefferson-anhängarna anklagade t.ex. president Adams för att ha en “hideous hermaphroditical character, which has neither the force and firmness of a man, nor the gentleness and sensibility of a woman”, medan Adams-förespråkarna hävdade att med Jefferson som president skulle “murder, robbery, rape, adultery, and incest be openly taught and practiced, the air will be rent with the cries of the distressed, the soil will be soaked with blood, and the nation black with crimes”.

John Adams, USA:s andra president

John Adams, USA:s andre president

Thomas Jefferson, USA:s tredje president

Thomas Jefferson, USA:s tredje president

 

 

 

 

 

 

 

 

The Revolution of 1800

Valet 1800 kallas ibland för ”the Revolution of 1800”.  Med detta menas inte bara att ett parti övertog makten från ett annat, utan också en mera långsiktig förändring, vad statsvetare ibland kallar ”realigning elections”. Så blev också fallet detta år, och under de kommande två årtiondena dominerade demokrat-republikanerna amerikansk politik. Det gamla federalistpartiet upplöstes gradvis och försvann helt 1824. Det betydde att den politiska tonvikten i USA försköts söderut, från New England och New York mot sydstaterna, och speciellt Virgina som var presidentens hemstat 1801-1825 (Thomas Jefferson, James Madison och James Monroe).  Detta underströk ytterligare de regionala skillnaderna mellan syd- och nordstater i USA, och pekar fram emot den stora konflikten som kulminerade under 1850-talet.

Även om valet 1800 var högljutt och ostyrigt visade det att det var möjligt att genomföra ett maktskifte på ett fredligt sätt i den nya republiken. Kontrasten till Europa var stor. Det amerikanska valet ägde rum under senhösten 1800, ett år efter Napoleon Bonapartes brumaire-kupp då utvecklingen i Frankrike, som ju spelat så stor roll för den amerikanska revolutionen, var på väg bort från republik, mot det napoleonska kejsardömet.

Maktskiftet var inte bara fredligt utan följde också det konstitutionella arrangemang som USA byggde på. Det illustrerade dessutom ett inbyggt problem i den nya konstitutionen. Enligt författningen kunde varje medlem av elektorskollegiet rösta på två kandidater, och den som fick flest röster blev president och den som  kom på andra plats blev  vicepresident. Detta betydde att presidenten kunde komma från ett parti och vicepresidenten från ett annat. Så blev fallet 1796 när Jefferson valdes tíll Adams vicepresident, den enda gången detta har skett i amerikansk historia. I valet 1800 fick ingen kandidat majoritet av rösterna i elektorskollegiet. Enligt konstitutionen avgjordes valet därför av representanthuset, där Jefferson valdes efter 36 omröstningar. (Den hittills andra gången detta har skett var 1824, då John Quincy Adams valdes.)

Röstningsproblematiken 1800 hade sina rötter i att grundlagsfäderna inte hade förutsett uppkomsten av ett partiväsende. Det löstes på det sätt som konstitutionen gjorde möjligt, nämligen genom ett tillägg. Det tolfte tillägget som ratificerades i juni 1804 förhindrade denna sorts röstning genom att föreskriva att elektorerna röstade på både president och vicepresident tillsammans. Tillägget tillämpades första gången i presidentvalet samma år, då president Jefferson omvaldes med överväldigande majoritet.

Nästa inlägg behandlar valet 1828, då Andrew Jackson tog hem segern och inledde en ny fas av expansion och befolkningsfördrivning.

Dag Blanck

Dela denna bloggpost