VP

Donald Trump följer, som vi alla vet vid det här laget, inga mönster avseende hur kandidater som aspirerar på presidentposten brukar driva sina kampanjer eller vad som är kutym att göra i kampen om Vita huset. Därför är det inte heller säkert, om ens troligt, att han kommer att följa några mönster i sitt val av vicepresidentkandidat (VP). Men för honom, liksom för andra presidentkandidater före honom i modern tid, så kan valet av VP spela, om inte en avgörande, så tämligen stor roll i utgången av valet. John McCains val av Sara Palin är ett känt exempel på en ”VP-pick” som många anser undergrävde hans möjligheter att vinna över Barack Obama 2008. Någon motsvarighet på en VP som spelat en avgörande positiv roll är inte lika enkel att hitta. Funktionen som vicepresident är inte heller någon som genom historien uppfattats som särskilt viktig eller eftersträvansvärd. En av grundfäderna till den amerikanska självständighetsförklaringen och konstitutionen och tillika landets första vicepresident, John Adams, beskrev det faktiskt till och med som “the most insignificant office that ever the invention of man contrived.”

Men Adams var inte ensam om att uppfatta vicepresidentrollen som något som katten släpat in. John Nance Garner (USA:s 32:a VP under F. D. Roosevelt) hävdade i ett berömt utspel att VP-uppdraget inte var värt mer än;  ”a bucket of warm piss” och Thomas Marshall (USA:s 28:e VP under Woodrow Wilson) beskrev betydelsen av en VP som;  “Once there were two brothers. One ran away to sea; the other was elected vice president of the United States. And nothing was heard of either of them again.” När Harry Truman (USA:s 34:e VP också han under F.D.R) fick frågan om hur han såg på rollen svarade han med eftertryck;  “look at all the vice presidents in history. Where are they? They were about as useful as a cow’s fifth teat”. Men faktum är att Truman samtidigt med hjälp av just sin position som VP senare erövrade presidentposten och blev USA:s 33:e president. En politisk karriärutveckling han delar med åtta andra vicepresidenter varpå det kan vara klokt att tacka ja till erbjudandet om det kommer och om man bär en dröm om att bli president.  Även om risken att uppfattas som intetsägande och profillös också är stor och kan omintetgöra just sådana ambitioner.

Biden

Nuvarande vicepresidenten Joe Biden

Vem en presidentkandidat traditionellt väljer som sin ”högra hand” handlar primärt om att balansera upp sina egna svagheter för att man tillsammans med sin VP ska tilltala en bredare del av väljarkåren. Demografiskt vill man att vicepresidentkandidaten ska attrahera en annan grupp än den man själv härrör ur, såsom kanske latinos, kvinnor eller unga väljare. Geografiskt får VP:n gärna komma från en delstat som representerar och innefattas av andra saker än där man själv är ifrån, exempelvis en delstat som har en annan basnäring, historisk roll eller ’profil’ i specifika frågor. Vicepresidentkandidaten har med fördel en framgångsrik bakgrund  inom en profession där presidentkandidaten inte själv har varit framträdande , det kan röra sig om lagstiftande församlingar, företagsvärlden eller utrikespolitiskt. Möjligen har det blivit viktigare nu än tidigare att överväga könsfaktorn då kvinnor utgör mer än hälften av valmanskåren och under senare decennier har fått både kvinnliga politiska förebilder att blicka mot och också krav på direkt kvinnligt inflytande (inte bara ”att talas om och till”). Men enkelt uttryckt kan man säga att det viktigaste handlar om att välja någon som uppfattas kan iklä sig presidentkostymen om det skulle bli nödvändigt och kanske framför allt – någon som inte skadar din kandidatur som president!

Lite historik

Vid USA:s bildande var det den person som fick näst flest röster av elektorerna i presidentvalet som blev vicepresident men detta ändrades redan efter valet 1800. Numer väljer presidentkandidaterna sina vicepresidenter som sedan godkänns genom val på partikonventen av delegaterna. Den nu sittande vicepresidenten Joe Biden är USA:s 47:e VP.  Som vicepresident har man formellt sett ganska få maktbefogenheter så på det sättet är många tidigare vicepresidenters frustrerade kommentarer (ovan) begripliga. Men inflytandet har varierat beroende på vilken relation man har till ’sin’ president och vilket handlingsutrymme denne gett sin VP.  Som nämnts har rollen också förändrats över tid – från att ha varit ett tämligen intetsägande ämbete – till något som kan innefatta ett förhållandevis stort maktutrymme. Vicepresident Dick Cheney är den som uppfattats ha varit en av de mäktigaste när han tjänstgjorde under George W. Bush, men även Al Gore hade en framskjuten position bredvid Bill Clinton. Primärt är det dock vicepresidentens roll att efterträda presidenten vid händelse av att denne dör, säger upp sig eller ställs inför riksrätt och genom det fråntas sitt ämbete. Åtta av de vicepresidenter som genom historien blivit presidenter har alltså blivit det till följd av att den sittande presidenten avlidit och en, Gerald Ford, efter att presidenten avgått (Richard Nixon den 9 augusti 1974, till följd av Watergateskandalen). Den mest kände vicepresidenten som blivit president är troligen Lyndon B. Johnson som på ett dramatiskt sätt svor presidenteden i Air Force One, strax efter att det bekräftats att John F. Kennedy hade avlidit i Dallas 1963.

Trumps tänkbara VP-pick

En av alla listor över tänkbara VP för Trump

En av alla listor över tänkbara VP för Trump

Det är svårt att veta vad som avgör vem Donald Trump kommer att utse som sin VP även om han gjort en del uttalanden i frågan kring vad han vill se för egenskaper hos denne. Han lyfte bl.a i en intervju i Morning Joe i maj några saker som sannolikt i slutändan kommer att vara aspekter som han behöver i  sin medkandidat (men han kan ju alltid ändra sig); ”I have the business — let’s call it talents, [….] and I think I’ll probably go the political route, somebody that can help me with legislation and somebody that can get things passed and somebody who has been friends with the senators and the congressman, so we don’t have to go the executive order route.” (MSNBC Morning Joe den 4 maj 2016). Han har i andra sammanhang samtidigt nämnt sina tidigare motståndare Ted Cruz, John Kasich eller Marco Rubio som namn han överväger.  En annan person som nämns av politiska experter är Chris Christie, som när han hoppade av sin egen kampanj var snabbt ute med att (och därmed som en av de första från ”etablissemanget”) stödja Trump. Vill han däremot ha någon med tyngre erfarenhet från kongressen än Cruz och Rubio, är det högst troligt att han väljer Bob Corker (ordförande i senatens utrikeskommitté). Enligt kontakter jag har i Washington som känner Corker väl, så vill dessutom både Corker själv och andra i partiet se honom i rollen som VP för att balansera upp (alla) Trumps svagheter. Om Trump däremot ser en poäng med att välja en kvinna, nämns Joni Ernst som ett hett namn som dessutom fångar in tepartyanhängarna och den kristna konservativa falangen eller Mary Fallin som också hon är starkt konservativ, guvernör och tidigare kongressledamot.

Clintons tänkbara VP-pick 

Cory Booker och Julian Castro - två heta namn för Clintons VP-pick

Cory Booker och Julian Castro – två heta namn för Clintons VP-pick

För Hillary Clinton handlar det kanske primärt om att välja någon som inte lika tydligt som hon själv tillhör etablissemanget eftersom detta val har visat sig vara det stora ”anti-etablissemangsvalet”. Hon kommer sannolikt även vilja visa att hon lyssnat in Bernie Sanders supportrar och välja någon som står längre till vänster än hon själv. I det sammanhanget nämns ofta Elizabeth Warren som blivit allt populärare i det demokratiska partiet och som varit väldigt tuff mot Trump på sociala medier. Svagheten med Warren är emellertid att hon både är äldre och vit när det Clinton troligen behöver är någon som inte minst  de yngre väljarna kan identifiera sig med liksom någon som kan få olika minoritetsgrupper att gå man ur huse och utnyttja sin röst i november. Några kandidater som erbjuder detta är Cory Booker, en ung afro-amerikansk senator som dessutom är lysande i sociala medier eller Julian Castro som med sin latinamerikanska bakgrund och förhållandevis unga ålder (41 år) kan tilltala målgrupper som Clinton behöver nå ut till.  Andra starka namn som nämns av olika etablerade politiska experter är Tim Kaine, Tom Perez och Xavier Becerra.

I vissa tidningar spekuleras även i om hon kommer utse sin egen man Bill Clinton som har höga förtroendesiffror och uppfattas som en mycket skicklig politiker. Teoretiskt skulle hon möjligen kunna välja honom.  Konstitutionen kan tolkas så (det råder delade meningar) att en person under särskilda omständigheter kan vara president i sammanlagt 10 år (vilket Bill skulle bli om Hillary avlider eller avsätts) . Men en sådan spektakulär utnämning händer nog fortfarande bara i TV-serien House of Cards – även om detta valet inte liknar något annat vi tidigare sett.

Frida Stranne

Dela denna bloggpost