FILE - In this June 18, 2012, file photo RNC chairman Reince Priebus, right, Rep. Paul Ryan, R-Wis., Republican presidential candidate, former Massachusetts Gov. Mitt Romney, and Gov. Scott Walker, R-Wis., left, arrive at a campaign event in Janesville, Wis. Priebus said on a talk show Sunday Aug. 26, 2012, that Republican candidate Todd Akin's insistence on staying in the Missouri Senate race could cost the party its chance to win control of the Senate. (AP Photo/Evan Vucci, File)

Två ledande republikaner – partiordföranden Reince Priebus (t v) och talmannen i representanthuset Paul Ryan. (AP Photo/Evan Vucci, File)

Det var oundvikligt att det skulle ske. Redan innan det stod klart att Donald Trump skulle bli republikanernas kandidat började de första republikanska kappvändarna krypa till korset. Först bland de tyngre makthavarna inom partiet var guvernör Chris Christie, som trots sina kritiska uttalanden i valkampanjens inledning valde att offentligt stödja Trump och inta rollen som nyttig idiot, enligt elaka röster för att han hoppas få en plats på valsedeln.

Därefter har den ene republikanen efter den andre gjort liknande lappkast, varav åtskilliga som tidigare tagit skarpt avstånd från Trump. Förutom en växande grupp av folkvalda handlar det om en rad konservativa intellektuella, donatorer, lobbyister och intressegrupper. Talmannen Paul Ryan har ännu inte knäfallit framför den presumtive ledaren, men det är nog bara en tidsfråga innan så sker.

Kanske anser dessa opportunister, likt partiordföranden Reince Priebus, att människor i grunden inte bryr sig om de skymfningar som Trump gjort sig skyldig till och att det viktiga nu är att ena partiet för att förhindra något etter värre: att en demokrat väljs till president. Vad spelar det då för roll om kandidaten in spe inte alls är någon traditionell konservativ och verkar njuta av att kasta gamla republikanska principer om frihandel, Nato, kärnvapen och annat överbord?

Trumps oförskämdheter – en summering

Men principer och värderingar spelar roll, försåvitt man har ett seriöst syfte med sitt politiska värv. De kappvändare som nu stöder Trump kan inte undgå att ta ställning till hans extrema tirader utan måste förklara, som journalisten William Saletan påpekat, ”why they’re willing to suspend the fundamental values of the United States”. Här en kort påminnelse om några av Trumps mest bisarra förslag och uttalanden (en utförligare lista med citat finns hos Saletan):

  • När Trump annonserade sin kandidatur i juni 2015 liknande han papperslösa mexikanska invandrare vid våldtäktsmän som förde med sig droger och brottslighet till USA. Om det finns ett övergripande tema i Trumps valbudskap så är det anti-Hispanic-temat, symboliserat av löftena att deportera miljontals invandrare och bygga en mur längs gränsen mot Mexiko.
  • I december 2015 föreslog Trump ”a complete shutdown of Muslims entering the United States”. Det var ingen spontan sidokommentar utan ett formellt skriftligt uttalande som han läste upp vid ett valmöte.
  • Trump följde upp med påståendet att tusentals muslimer i New Jersey hade hurrat när World Trade Center-tornen fälldes 2001, en anklagelse som visade sig sakna grund. Han har också föreslagit att alla muslimer i USA ska registreras i en särskild databas.
  • Trump har upprepade gånger uttalat sig nedlåtande om kvinnor och skyllt sexuella övergrepp bland militären på integrationspolitiken. Som han skrev i en tweet: ”What did these geniuses expect when they put men & women together?”
  • Han förespråkar vidare förbjudna tortyrmetoder som skendränkning (waterboarding) och menar att även misstänkta terroristers familjer är legitima mål. ”There has to be retribution”, hette det i en intervju där han förordade en politik som skulle innebära direkta angrepp på civila.
  • Trump har flera gånger uppmanat till våld mot demonstranter vid sina valmöten. ”I’d like to punch him in the face”, hette det när en demonstrant störde honom i Las Vegas. Efter att en supporter slagit till en opponent vid ett annat valmöte lovade han betala mannens böter.
  • Trump har satt i system att sprida konspirationsteorier om personer han ogillar, från ogrundade rykten om Obamas födelseort och Rafael Cruz (Teds far) samröre med Lee Harvey Oswald till återanvändning av gamla högeranklagelser om att Vince Fosters död under Clintoneran var ”very fishy”. Smädelser som tidigare nästan enbart förekom i politikens utkanter görs nu till ett huvudnummer i den republikanska valkampanjen.

Detta är ställningstaganden som inte bara kan viftas bort, som irriterande flugor på kinden. Den som gör det och stöder Trump måste anse att främlings- och kvinnofientlighet, konspirationstrams och krigsbrott är acceptabla företeelser i ett demokratiskt samhälle. Eller så kan man välja att inte låtsas om dem och prata om annat. Den metoden använde den republikanske strategen Alex Castellanos i NBC:s Meet the Press (22/5). Han återkom gång efter annan till synpunkten att valet handlar om ”förändring” (Trump) kontra ”status quo” (Clinton), och då var det förra att föredra. Efter ett inslag som visade hur den nu avlidne republikanske senatorn Robert Bennett hade ägnat sin sista tid åt att be muslimer om ursäkt för Trumps alla förolämpningar, fick Castellanos en chans att replikera. Trump är en ”okonventionell kandidat”, hette det, och eftersom människor vill ha förändring var det förståeligt att de fattade ”okonventionella beslut”.

Tillvänjningens tysta tyranni

Se där den nya partibenämningen på Trump, en ”okonventionell” kandidat med, får man anta, lagom ”okonventionella” ståndpunkter. Fast långt ifrån alla har rättat in sig i ledet. En rad republikaner har tagit tydligt avstånd från Trump och förklarat att de inte kommer att rösta på honom i november. Hit hör flera medlemmar av Bushfamiljen liksom en inte obetydlig del av partiets utrikespolitiska elit, inklusive internationalister som Robert Kagan, Max Boot och Tom Nichols. De senare har gått längre och förklarat att de tänker rösta på Hillary Clinton. Detsamma gäller John McCains talskrivare Mark Salter, medan konservativa aktivister som Erick Erickson och William Kristol fortfarande hoppas på en tredjepartikandidat.

 Familjen Bush - inga Trumpfans. REUTERS/Kevin Lamarque /Landov.

Familjen Bush – inga Trumpfans. REUTERS/Kevin Lamarque /Landov.

Hur ska man beteckna den gradvisa anpassningen till Trump bland ledande republikaner – som bedrägeri, hyckleri eller rentav harakiri? Själv vill jag kalla det för den tysta tillvänjningens tyranni – en process där de ryggradslösa lågmält och med genant svaga argument väljer att blunda för fakta och stödja en kandidat som de tidigare utmålat som en potentiellt katastrofal president. I en dylik process legitimeras det tidigare onämnbara och marken bereds för en acceptans av än mer anstötliga utsagor.

Erik Åsard

Dela denna bloggpost