Gridlock Obama

Barack Obama har åtta månader kvar som president och SVT sammanfattar under fyra söndagar i maj  ”Åtta år med Obama” med hjälp av en ambitiös brittisk dokumentärserie.  Även om Obama verkar ha ett ovanligt livaktigt sista ämbetsår, är det inte orimligt att börja summera.

I jämförelse med den pågående valrörelsen blir det här uppfriskande söndagskvällar. Efter två avsnitt är det fortfarande ett hjälteporträtt. Vi möter en president med stora förändringsambitioner, både självsäker, eftertänksam och taktisk skicklig.

Framgångsåren 2009-2010

I det första avsnittet skildras finanskrisen och det räddnings- och stimulansprogram för ekonomin, som presidenten tvingas ägna all kraft medan hans långsiktiga ambitioner får vänta. Vi påminns om ödesstämningen hästen 2008 och hur Obamas nya medarbetare i Vita huset och i departementen till och med övervägde en tillfällig nationalisering av bankerna,  Nu blev det inte så utan ett massivt stöd till banker och bilindustri. Det fungerade för att förhindra industridöd och massarbetslöshet.  Men här finns ironiskt nog också fröet för den kritik mot demokraterna för att ha gött Wall Street som både Donald Trump och Bernie Sanders på sina olika sätt vinner väljare på  denna primärvalsvår.

ObamacareDet andra avsnittet handlar om sjukförsäkringsreformen Obamacare som kommer att bli presidentens för framtiden viktigaste insats. Också här är TV-dokumentären en hjältesaga. Reformarbetet kör fast i flera omgångar men Obama ger sig inte, spelar ut både sin kända retoriska skicklighet och på slutet också en taktisk fingerfärdighet som man inte annars förknippat honom med. Till slut får han igenom en reform våren 2010. Den blir inte riktigt som han tänkt sig men ändå historisk.

Det politiska priset för Obamacare blev som bekant också förödande högt. Motståndet mot reformen blev en märklig, aggressiv folkrörelse och en höjdpunkt för tea partyrörelsen. Den mobiliserade en ilska mot Obama som leder till en katastrof för demokraterna vid mellanårsvalet hösten 2010. Republikanerna vinner kontroll över representanthuset, vilket ingen  kunnat drömma om två år tidigare.  Presidentens handlingsfrihet är efter två år kraftigt begränsad. Det blir bara värre framöver, trots att Obama klarar att bli omvald 2012 och republikanerna då än en gång räknas ut.  2014 vinner republikanerna majoriteten också i senaten och stärker ytterligare sin ställning i representanthuset så att den nu framstår som närmast orubblig.

Det är därför ingen tillfällighet att en TV-serie som verkar vilja lyfta fram Obamas framgångar ägnar hälften av programtiden åt de två första av de åtta åren.  Avsnitt tre ska handla om utrikespolitiken. Förhoppningsvis vågar sig programmakarna på att i det sista avsnittet avhandla det som måste anses vara hans största misslyckande som president – att den optimistiska opinionsvåg som förde honom till Vita huset ersatts av ett rädslans och vredens opinionsklimat. Och detta trots att Obama över lag blivit en ganska framgångsrik president – inte bara med det finansiella räddningspaketet och sjukförsäkringsreformen.

Till sitt historiska pluskonto kan han framöver bland annat också föra utnämningar av  framstående kvinnor och minoritetsföreträdare till ledande positioner i förvaltning och domstolar,  en i samtidshistorisk jämförelse häpnadsväckande avsaknad av skandaler och korruption i ämbetsutövningen, utrikespolitiskt en kärnenergiuppgörelse med Iran och till slut en första övergripande internationell klimatuppgörelse. ( Att klimatmötet i Köpenhamn hans första ämbetsår 2009 inte enbart var det misslyckande som det vanligtvis utmålas som,  påminns vi för övrigt intressant om i det första avsnittet av dokumentärserien.)

Missnöjet med Obama är stort

Ändå anser bara knappt hälften av amerikanerna att presidenten gör ett bra jobb. Två tredjedelar av medborgarna anser att landet utvecklats åt fel håll. Politiken och opinionen framstår som mer polariserad än någonsin, trots att Barack Obama lanserade sig som kandidat till presidentposten med att han med sin bakgrund och bristande erfarenhet av etablissemangets maktspel  skulle kunna ena och entusiasmera nationen. (Temat känns igen hos årets outsider Donald Trump.)

west wingI sin hjälteskildring av Barack Obama har TV-serien blivit väl mycket av ”West Wing” med en fascination för spelet i politiken. Där framhålls något överraskande presidentens skicklighet i detta. Den allmänna bilden av honom har ju annars varit att han egentligen ogillar personumgänget och manglandet i vardagspolitiken.  För sådant  har Obama beskrivits som väl sval, undflyende och arrogant. Det framhålls ofta som en förklaring till presidentens oförmåga att driva och få igenom sin politik i kongressen.

Betoningen  i TV-serien av maktspelet skjuter också sakinnehållet i politiken åt sidan. Vi får inte redovisat vare sig huvudinnehållet och de konkreta konfliktpunkterna i stimulanspaketet eller huvudtanken med sjukvårdsförsäkringen och vad som högst konkret var kontroversiellt med den. Kanske är den här fascinationen för politiken som spel – i dagsjournalistik och fiktion -i stället för förmedling och analys av sakpolitik i sig också ett skäl  både till varför misstron mot politiken växer och till  varför vi inte riktigt lyckas förklara  vad som händer i folkdjupen.

Mysteriet med Barack Obama och hans år vid makten förblir hur en så stor omsvängning i folkopinionen kunde ske så snabbt. Vad och hur kunde han  själv gjort annorlunda?  Gömmer sig i  Obamakritiken en underliggande rasism som få vill tala om?  Är allt republikanernas fel? Eller fanns här framför allt en underliggande maktförskjutning i världen som bestämmer förutsättningarna för amerikansk politik och ekonomi?

Detta återstår att begrunda och förklara när ”Åtta år med Obama”  om åtta månader är historia.

Anders Mellbourn

Åtta år med Obama. Återstående avsnitt i SVT2, 22 och 29 maj kl 22.00 (alla avsnitt finns i SVT Play).

Dela denna bloggpost