Ted Cruz presenterar Carly Fiorina som sin vicepresidentkandidat.

Ted Cruz presenterar Carly Fiorina som sin vicepresidentkandidat.

Amerikanska presidentval innehåller mängder av återkommande ritualer, från kandidaternas annonseringstal till de sedvanliga utspelen och trätorna, tv-debatterna, reklamsnuttarna och partikonventen fram till de obligatoriska seger- och förlusttalen timmarna efter valet. Men ibland händer något oväntat, något som avviker från det invanda manuskriptet som nu senast när Ted Cruz meddelade att han hade valt Carly Fiorina som sin vicepresidentkandidat. Och detta långt innan nomineringsstriden är avgjord och en enda delegat röstat på republikanernas partikonvent. Något liknande har inte hänt sedan 1976, då Ronald Reagan utmanade president Gerald Ford om den republikanska nomineringen.

Ett desperat drag

Det normala är att de utsedda kandidaterna annonserar sina vicepresidentkandidater alldeles före partikonventen, för att få maximal uppmärksamhet i medierna. (Det enda undantaget i modern tid inträffade 1960, då John Kennedy valde Lyndon Johnson efter dramatiska förhandlingar mitt under demokraternas konvent.) Ted Cruz schackdrag är ett tecken på desperation, en insikt att han själv har minimal möjlighet att få ihop de 1 237 delegater som fordras för seger och att han därför måste göra något drastiskt för att försöka stoppa Trumps marsch mot nomineringen. Efter att ha förlorat en rad val mot Trump, däribland tunga delstater som New York, Pennsylvania och Maryland, annonserade Cruz att han och John Kasich hade ingått en ”pakt” som de hoppas ska leda till att Trumps momentum ska hejdas, med början i tisdagens val i Indiana. Det tidiga valet av Fiorina, som var en av 17 republikanska kandidater innan hon hoppade av, är det andra steget i Cruz motoffensiv. Men om pakten med Kasich var too little too late, framstår valet av Fiorina som too little too early.

Ronald Reagan och Richard Schweiker 1976. Foto: Michael Evans/ZUMAPRESS.com

Ronald Reagan och Richard Schweiker 1976. Foto: Michael Evans/ZUMAPRESS.com

När Ronald Reagan utmanade president Ford 1976 var han i en starkare position än vad Cruz är idag. Reagan hade året innan avslutat en andra valperiod som guvernör i Kalifornien och var allt populärare inom sitt parti. Särskilt partiets konservativa falang såg Reagan som sin talesman. Ford hade försvagats efter benådningen av Richard Nixon, och det förestående konventet artade sig till en öppen affär. Reagan överraskade med att i förtid utse Richard Schweiker, en liberal republikansk senator (det fanns sådana på den tiden) från Pennsylvania, till sin vicepresidentkandidat. Syftet var att framstå som en enande kraft och att få stöd från Pennsylvanias obundna delegater. Men det hjälpte inte. De konservativa inom partiet rasade över att Reagan hade valt en liberal kandidat, och de mer liberala stödde Ford som till sist vann nomineringen.

Matematik snarare än taktik

Att Cruz nu gör som Reagan har troligen dels att göra med att Carly Fiorina gjort sig känd som en effektiv attack dog som med vällust kommer att ta sig an den gemensamma rivalen Trump, dels att hon förväntas kunna locka röster i det avslutande primärvalet i Kalifornien den 7 juni genom sin tidigare anknytning till delstaten. Att hon därtill är kvinna och en skarp kritiker av Hillary Clinton spelade säkert också in. Men Fiorina förlorade stort mot demokraten Barbara Boxer i senatsvalet 2010, och hennes period som företagsledare (hon har varit VD för Hewlett-Packard) var allt annat än framgångsrik.

Olyckligtvis för Cruz handlar kampanjen nu mera om matematik än om taktik. I nuläget har Trump enligt CNN 991 delegater mot 568 för Cruz, en ledning med hela 423 delegater som förmodligen kommer att vara ännu större när konventet inleds i sommar. När samma partis konvent samlades för 40 år sedan var Reagan bara ett hundratal delegater efter Ford. Det säger en del om vilken utmaning som paret Cruz-Fiorina står inför.

Erik Åsard

Dela denna bloggpost