Bernie Sanders och Hillary Clinton i en av deras många tv-debatter.

Bernie Sanders och Hillary Clinton i en av deras många tv-debatter.

Efter primärvalet i Wisconsin den 5 april inträdde en tillfällig paus i den långa primärvalssäsongen, avbruten endast av demokraternas föga uppmärksammade partival i Wyoming fyra dagar senare. Inför det viktiga primärvalet i New York på tisdag finns det anledning att summera resultaten så här långt. Demokraterna har hittills hållit 37 val, 22 primärval och 15 partival (caucuses). Hillary Clinton har enligt RealClearPolitics beräkning vunnit totalt 1 758 delegater (varav 469 är superdelegater), medan Bernie Sanders har samlat 1 076 (31). För att vinna nomineringen behövs 2 382 delegater. Ser vi enbart till antalet bundna delegater leder Clinton med 244 stycken, och detta trots Sanders svit av vinster på sistone (han har vunnit sju av de åtta senaste valen). I absoluta tal har Clinton hittills vunnit 9 350 572 röster mot Sanders 6 946 913. Hon har med andra ord fått drygt 2,4 miljoner fler röster än konkurrenten, och därtill flest röster än någon annan kandidat.

Demokratiska kandidaternas väljarstöd

Clinton har byggt upp sin ledning efter att ha vunnit primärvalen i stora delstater med många delegater som Texas, Florida, Virginia, North Carolina och Ohio. Notabelt är att hon bara vunnit tre partival hittills, medan Sanders tagit merparten av sina segrar i sådana val. Mönstret känns igen från valkampanjen 2008, då Clinton också hade stora svårigheter att hävda sig i partivalen mot Obama. Sanders har haft sitt främsta stöd bland yngre väljare (ofta över 70 procent), men han har även gjort bra ifrån sig bland vita arbetarväljare i Mellanvästern. Faktum är att han vunnit de vita väljarna i alla delstater i den regionen utom i Iowa och Ohio. Särskilt bra har det gått för Sanders i ”vita” delstater med öppna partival, där inte bara demokrater kunnat delta. Clinton har å andra sidan vunnit de vita i södern, särskilt medelålders och äldre väljare, och dessutom haft starkt stöd av afroamerikaner och andra minoriteter. I South Carolina vann hon t ex hela 86 procent av de svartas röster, och i Georgia 85 procent. Intressant är att Sanders har klarat sig betydligt bättre bland svarta väljare i Mellanvästern – cirka 30 procent av de svarta röstade på honom i Illinois, Michigan och Ohio. Och bland svarta väljare 30 år och yngre har över 40 procent röstat på honom hittills, som Collier Meyerson noterar i en intressant artikel i The New Yorker. Kvinnorna röstar i övervägande grad på Clinton, men även i den kategorin har Sanders budskap visat sig överraskande konkurrenskraftigt, särskilt bland yngre kvinnor.

Republikanska kandidaternas väljarstöd

Republikanerna har också haft 37 val hittills, fördelade på 23 primärval och 14 partival (vartill kommer tre konvent där delegater har fördelats utan formella val). Här leder Donald Trump med 755 delegater mot 559 för Ted Cruz och 144 för John Kasich (Marco Rubio, som avslutat sin kampanj, samlade ihop 171). För seger på konventet fordras 1 237 delegater. Trump har för närvarande ett övertag inte bara i antalet delegater utan också i faktiskt avgivna röster – hittills har han fått 8 197 535 röster mot 6 263 349 för Cruz (Kasich har 2 960 411). Som jämförelse kan nämnas att Mitt Romney fick 9 809 662 röster totalt under primärvalssäsongen 2012. Striden om nomineringen står alltså mellan Trump och Cruz, två outsiders som hade varit otänkbara som ledande kandidater för bara ett antal år sedan. Cruz har framför allt fått stöd av kristna högerväljare, men i Wisconsin lyckades han göra inbrytningar även i andra grupper vilket räckte till en bekväm seger. Det återstår att se om den trenden bryts eller förstärks i de val som stundar. Opinionsmätningar inför valen i New York och Pennsylvania ser mer gynnsamma ut för Trump. Trumps mest trogna anhängare har varit vita manliga arbetare utan högskoleexamen – han vann den gruppen överlägset i 17 av de 20 inledande delstatsvalen. Tvärtemot vad Trump själv ofta brukar hävda har han dock inte lyckats bredda republikanernas väljarbas. Som Ron Brownstein påpekat har Trump tills nu förmått locka få demokrater och oberoende väljare. Valresultaten för samtliga kandidater hittills kan ses här.

Lättare sätta agendan än vinna nomineringen

Som Frida Stranne framhöll här på bloggen har Bernie Sanders genom sin energiska kampanj tvingat Clinton att ta flera kliv åt vänster. I flera frågor har hon reviderat sin uppfattning och närmat sig Sanders, som exempelvis ifråga om den federala minimilönen. Clinton har förespråkat en höjning till 12 dollar i timmen, men i den senaste tv-debatten inför New York-valet hette det plötsligt att hon inte skulle ha något emot om den höjdes till 15 dollar, vilket Sanders länge krävt (den är nu 7,25 dollar). Genom sin envetna kritik av ojämlikheten och excesserna på Wall Street har Sanders dominerat demokraternas valdebatt, men trots detta ser det inte ut som om han på allvar ska kunna utmana Clinton. Kalenderbitaren Nate Silver visar i en genomgång hur svårt det kommer att bli för Sanders att nå erforderligt antal delegater. Sanders akilleshäl är att han inte har lyckats finna något sätt att knäcka Clintons grepp över minoritetsväljarna. Alla stora delstater som hållit val hittills har haft mängder av minoritetsväljare, och Clinton har vunnit alla utom en (Michigan). De kommande valen i New York, Pennsylvania, New Jersey och Kalifornien har en högst blandad befolkning, och det mesta talar för att Clinton kommer att utöka sin ledning där. Och även om valvinden skulle vända gör den proportionella valmetoden att det blir nästan omöjligt för Sanders att hinna ifatt.

Donald Trump och Ted Cruz i en av de republikanska tv-debatterna.

Donald Trump och Ted Cruz i en av de republikanska tv-debatterna.

Striden på den republikanska kanten är än mer dramatisk. I dagsläget ser det inte ut som om någon av kandidaterna kommer att kunna nå 1 237 delegater när partikonventet samlas i Cleveland den 18-21 juli. För att nå upp till det antalet måste exempelvis Trump vinna omkring 60 procent av de återstående delegaterna, och det verkar inte troligt i nuläget. Det borgar för ett högintressant och kanske kaotiskt konvent.

Om Sanders satt sin prägel på demokraternas valdebatt har Trump gjort så i än högre grad bland republikanerna. Partiets kandidater skulle ha argumenterat för konservativa förslag rörande invandring, aborter, vapenkontroll och terroristbekämpning även om Trump inte hade ställt upp. Men det är föga troligt att någon av dem då skulle ha förespråkat inreseförbud för muslimer eller byggande av en mur längs gränsen mot Mexiko. Trumps organisation har emellertid visat sig närmast amatörmässig och stått handfallen när Cruz och hans knipsluga torpeder plockat delegat efter delegat även i delstater som redan vunnits av fastighetsmiljardären. Trump vinner förmodligen hemstaten New York enkelt, men om det räcker för att besegra Cruz eller någon annan potentiell utmanare är ovisst.

Det allra sista valet hålls den 14 juni. Vid det laget kanske både Sanders och Trump har fått erfara att det är en sak att sätta agendan för valdebatten och en helt annan att vinna nomineringen.

Erik Åsard

Dela denna bloggpost