ted-cruz

Utmanarna vann, och för en gångs skull prickade opinionsundersökarna rätt. Så kan man kort sammanfatta tisdagens primärval i Wisconsin. Såväl Ted Cruz som Bernie Sanders segrade med tvåsiffriga tal, vilket i republikanernas fall innebär att det verkar osannolikt att någon av deras kandidater kan nå en majoritet av delegaterna före sommarens partikonvent i Cleveland. Genom sin klara seger i Wisconsin, den sjunde av de åtta senaste valen, kan Sanders med rätta hävda att det är han som nu har momentum bland demokraterna. Men även efter nattens val har Hillary Clinton en klar ledning i antalet bundna delegater (ca 230 stycken enligt en preliminär uppskattning), och de kommande valen äger rum i stora delstater med många minoritetsväljare som New York, Pennsylvania och Maryland som är mera fördelaktiga för henne. (Barack Obama ledde vid motsvarande tidpunkt 2008 med ett hundratal delegater före Clinton.) Men Sanders framgångar hittills är ändå remarkabla, och vi återkommer till honom och hans kandidatur i ett senare inlägg.

Ted Cruz hävdade i sitt segertal att hans vinst i Wisconsin innebär en ”vändpunkt” i kampanjen och att det nu verkar givet att det är han, och inte Donald Trump, som kommer att få möta Hillary Clinton i höstens val. Det motiverar en närmare granskning av Cruz, hans bakgrund och karriär. Cruz föddes 1970 i Calgary, Kanada, ett faktum som gav upphov till viss debatt i valrörelsens inledning. Modern Eleanor är ursprungligen från Delaware och av irländsk-italiensk bakgrund. Fadern Rafael Cruz föddes på Kuba och lämnade ön 1957, två år innan Castros maktövertagande, för att studera vid University of Texas i Austin. Föräldrarna är numera skilda, men var vid sonens födelse verksamma inom oljeindustrin i Kanada. 1974 flyttade familjen till Texas, där Ted växte upp tillsammans med två äldre halvsyskon. Som Dag Blanck skrev i ett inlägg på bloggen började Cruz i tidiga tonåren kalla sig för ”Ted”, detta för att han blev retad för sitt kubanska namn.

En ärelysten jurist med politiska ambitioner

Likt många ambitiösa amerikaner har Cruz två universitetsexamina, en samhällsvetenskaplig från Princeton (1992) och en juridisk från Harvard (1995). Vid det förra lärosätet utmärkte han sig genom att vinna pris som bäste talare i en nationell pristävling. Vid Harvard var han under en period redaktör för prestigetidskriften Harvard Law Review, en av de få ting han har gemensamt med Barack Obama. Därefter följde en snabb juridisk karriär med en rad uppdrag i offentlig och privat tjänst. Bland annat arbetade han som notarie för William Rehnquist, den svenskättade chefsdomaren i Högsta domstolen, och i en advokatfirma där han försvarade vapenlobbyn National Rifle Association (NRA) och bidrog med underlag till riksrättsförhandlingarna mot president Bill Clinton.

Cruz hade tidigt stora ambitioner som sträckte sig långt bortom advokatkontoret och domstolarna. Därför föll det sig naturligt att kombinera juridiken med politiken. Han var en av George W. Bushs rådgivare i juridiska frågor i valkampanjen 2000 och fick efter valet jobb i justitiedepartementet. Åren 2003-08 var han Solicitor General (motsvarande biträdande justitieminister) i Texas, en post som bland annat innebar att han fick företräda delstaten i ett flertal mål i Högsta domstolen. När Kay Bailey Hutchinson 2011 meddelade att hon inte skulle söka omval till senaten, förklarade Cruz genast att han skulle kandidera. Med starkt stöd av Tea Party-rörelsen och flera republikanska uppbackare vann han en bekväm seger och tillträdde som senator i Washington i januari 2013.

Extremt konservativ och illa omtyckt

Två ting har särskilt utmärkt Cruz arbete i senaten. Det ena är att han är en även efter amerikanska förhållanden extremt konservativ politiker. Tidskriften Conservative Review har en så kallad ”Liberty Score”, en fortlöpande kartläggning av hur konservativt senatorerna röstar i olika frågor, och i den får Cruz 97 poäng av 100 möjliga. Det gör honom till senatens mest konservative ledamot, vid sidan av Mike Lee från Utah (Bernie Sanders har som jämförelse poängtalet 16). ”In his first two years in the Senate”, skriver redaktörerna berömmande om Cruz, ”[he] has not only amassed a near-perfect voting record, he has become the leading conservative voice on a number of policy issues, spanning the full-spectrum of influence from fiscal to social to foreign policy matters.”

Cruz vill exempelvis avskaffa Obamas sjukvårdsreform och var den som gick längst i motståndet mot den i senaten. Han vill delprivatisera pensionssystemet, höja pensionsåldern och minska förmånerna. Han är för dödsstraffet men mot abort, samkönade äktenskap och ökad vapenkontroll. Han tvivlar på att människan har något att göra med klimatförändringarna och vill stimulera ekonomin genom att införa en ”flat tax”, lika för alla oavsett inkomst. Cruz vill vidare begränsa invandringen och är helt emot att ge ”illegala” immigranter ”a path to citizenship”, en chans att få medborgarstatus efter en prövoperiod. I det avseendet går han nästan lika långt som Donald Trump och förespråkar liksom denne att det byggs en mur längs gränsen mot Mexiko. Han motsätter sig också att USA tar emot flyktingar från Syrien (utom de som är bekännande kristna). Det är dessa ställningstaganden som gjort att Cruz har skaffat sig ett starkt stöd bland de mest konservativa och religiösa republikanska väljarna.

En annan sak som karaktäriserat Cruz är att han under sina hittills tre år i senaten lyckats göra sig till ovän med snart sagt alla kolleger, från vänster till höger. Stor uppmärksamhet väckte det när han i ett tal i senaten i fjol kallade sin egen majoritetsledare Mitch McConnell för ”lögnare”, ett unikt etikettsbrott som inte har förekommit i modern tid. Många av kollegerna avskyr Cruz, hans arrogans och självupptagenhet, även om få varit villiga att säga det öppet. John Feehery, tidigare verksam i toppen av den republikanska kongresstaben, tillhör dem som tagit bladet från munnen: ”Cruz is an army of one, alienating anybody who is in his path. He advocates losing strategies purely to further his own career at the expense of the party” – en karaktärisering som man kan tycka väl beskiver en annan ledande republikansk kandidat. Craig Mazin, som bodde tillsammans med Cruz vid Princeton och känner honom väl, har förklarat att han hellre vill se någon annan, vem som helst, bli USA:s näste president: ”Anyone. I would rather pick somebody from the phone book.”

En islamofob som rådgivare

Utrikespolitiskt intar Cruz en tuff linje mot USA:s fiender och har sagt att han skulle förgöra IS genom att ”carpet bomb them into oblivion”, en taktik som ledande militärer avfärdat som ineffektiv och ämnad att orsaka stora civila förluster. Nyligen väckte det uppseende när det rapporterades att Cruz hade valt en viss Frank Gaffney att ingå som rådgivare i sitt utrikespolitiska lag. Gaffney är grundare av Center for Security Policy och har gjort sig känd för en hatisk inställning till muslimer. Bland mycket annat har han påstått att Saddam Husseins Irak var inblandat i den första terrorattacken mot World Trade Center 1993 och spridit konspirationsteorier om att president Obama är muslim. Han har också beskyllt Hillary Clintons rådgivare Huma Abedin för att vara hemlig agent för Muslimska brödraskapet.

Cruz har envist försvarat Gaffney och kallat honom för ”a serious thinker who has been focused on fighting… jihadism across the globe”. Utifrån ett europeiskt perspektiv kan mycket av detta framstå som direkt diskvalificerande med tanke på att det gäller en kandidatur till världens mäktigaste post. Men man ska inte glömma att Cruz är en briljant debattör och att han hittills genomfört en skicklig valkampanj. Ingen av konkurrenterna har ett bättre ”ground game”, det visade han redan när han tog hem segern i Iowa och hans kampanjstab kan reglerna för hur man lokalt förvärvar delegater utan och innan. Om det sedan räcker för att bli republikanernas kandidat återstår att se.

Det säger åtskilligt om dagens republikanska parti – dess ledning, medlemmar och sympatisörer – att huvudkonkurrenterna om nomineringen 2016 heter Donald John Trump och Rafael Edward Cruz. Lindsey Graham, den jovialiske senatorn från South Carolina och själv kandidat innan han hoppade av, beskrev tidigare valet mellan de båda som ”like being shot or poisoned”. Trots det stöder han nu Cruz, motvilligt och med fingrarna för näsan. Hur republikanerna försatte sig i denna prekära situation finns det anledning att återkomma till.

Erik Åsard

Dela denna bloggpost