WASHINGTON Beröm öses över domaren Merrick Garland. Skarp hjärna, välmeriterad jurist, haft inflytande över rättstänkandet och dessutom omtyckt kollega.

Men, nu är det inte kvalifikationer som räknas. Garland kan istället bli ett oskyldigt offerlamm i en upptrappad maktkamp mellan president Barack Obama och den republikanska majoriteten i senaten om vakansen i Högsta domstolen efter den konservative Antonin Scalia . Vita husets sajt toppas just nu med videon Meet Merrick Garland, länk här.

Det är för tidigt att spå utgången i striden som lär rasa i månader och påverka, om inte presidentvalet, så i alla fall valen till senaten i november.

De numera tre republikanska presidentkandidaterna hävdar bestämt att Obama inte bör få utse efterträdare till Scalia som avled i februari – utan att ”folket måste få säga sitt”.

I första hand är det emellertid en annan person, den republikanske majoritetsledaren Mitch McConnell, som bestämmer. Han avgör vilka ärenden som ska tas upp i senaten och det krävs 60 röster för att tvinga McConnell att ändra sig – och demokraterna har 46, inklusive de två oberoende.

Obama tillkännagav på onsdagen att han nominerar Merrick Garland till HD-kandidat. Och McConnell meddelade på senatsgolvet att han står fast vid beslutet att inte hålla förhör eller låta nomineringen gå till omröstning – och anmärkte senare att Garland kunde ägna sig åt något annat än att bege sig till kongressen för att försöka få till stånd ett möte. Ett par partikamrater var inte lika kategoriska utan sa att de kunde tänka sig att träffa Garland. På frågor om de republikanska senatorerna verkligen skulle ha några invändningar mot en domare som godkändes med god marginal 1997 för sitt nuvarande uppdrag, i viktiga appellationsdomstolen i District of Columbia, svarade exempelvis Susan Collins (som tillhör det nästan utrotade släktet moderata republikaner) från Maine att det var 19 år sedan och att hon inte följt Garlands karriär sedan dess.

En häftig debatt böljar fram och tillbaka. I konservativa medier framhålls att Obama måste stoppas från att fortsätta styra HD mot vänster, medan röster i det lägret tyckte att den vite 63-årige Garland är en ”centrist” och att svikaren Obama försuttit chansen att utnämna en sann liberal som definitivt skulle riva upp det som Scalia lämnat efter sig.

En majoritet i folkopinionen uppger att de tycker att det är fel att vänta till efter valet, vilket skulle innebära att en ny HD-domare kan tillträda först om bortåt ett år. Obama har högre popularitetssiffror än kongressen och han och hans partikamrater kommer att göra sitt yttersta för att förstärka imagen av republikanerna som hopplösa motvallskäringar.

Kanske var det Arizonasenatorn Jeff Flake som stod för en av de mer häpnadsväckande kommentarerna i detta första skede av striden – nämligen att han kan tänka sig att godkänna Obamas kandidat ifall Hillary Clinton vinner valet. Det skulle i så fall ske under ”lame duck”-sessionen mellan valet och januari – och hindra att Clinton skulle välja en värre kandidat…

Forts. följer.

Och den som vill läsa författningen som HD uttolkar i svensk översättning har numera den möjligheten i min nya lilla skrift Vi, folket…

o

Det är för övrigt dags att städa undan lite minnen av valrörelsen hittills. Som de här dekalerna som får ta plats i en redan stor samling från tidigare kandidater:

photo 2En hel del krut kommer att gå åt framöver på analyser av den till synes så lovande politikern Marco Rubios fall. Här en av dem, av Tim Alberta i National Review, med konstaterandet att Floridasenatorn var ”republikanernas dröm- och demokraternas mardrömskandidat” på pappret, men att det inte räckte och att han inte kampanjade tillräckligt intensivt – och positionerade sig för att som andrahandsval framstå som den slutlige kompromisskandidaten. Inte någon lyckad strategi alltså.

Dela denna bloggpost