Intresset är oväntat avmätt i Mellanöstern för den amerikanska presidentvalskampanjen. Troligtvis är den skakiga vapenvilan i Syrien, en eventuell turkisk markoffensiv i samma land och det eskalerande våldet mellan kurder och turkar hetare ämnen. Men det finns förstås ett undantag, nämligen USA:s speciella allierade i Mellanöstern – Israel. Och när det gäller den israeliska debatten om de olika kandidaterna kan det hela beskrivas som ”komplicerat”. Det går inte att bortse från, och det gör inte israelerna, att valet av ny amerikansk president kommer att påverka hur starkt Israel står militärt och säkerhetsmässigt.

HaaretzMed Supertisdagen överstånden konstaterar vänstertidningen Haaretz att israelerna inte borde stirra sig blinda på kandidaternas partitillhörighet. Historien visar, enligt skribenten, att USA:s relation till Israel aldrig följt någon partilinje. Det var, till exempel, Dwight Eisenhower, en republikansk president, som krävde att Israel skulle dra sig tillbaka från Sinai 1957, ett föga populärt beslut i Israel. Lika kritiserat blev det svaga och sena stödet under sexdagarskriget, som ägde rum när demokraten Lyndon Johnson var vid makten. Skribenten noterar vidare att republikanen Richard Nixons stöd under Oktoberkriget 1973 räddade Israel, medan det var Jimmy Carter, en demokrat, som lyckades medla fram avtalet mellan Egypten och Israel, som varit viktig för Israels säkerhet ända sedan dess. Det enda som alla amerikanska presidenter varit överens om är att expansionen av de illegala bosättningarna i Palestina måste stoppas. Från Nixon och åtta presidenter framåt, fem republikaner och tre demokrater, har alla kritiserat utbyggnaden av bosättningarna, inklusive östra Jerusalem. Även den hos israelerna mest populäre presidenten i modern tid, Bill Clinton, var emot bosättarpolitiken.

 

Clintons relation till Israel

I den här artikeln, den första av två, resonerar jag kring demokraternas två toppkandidater, Hillary Clinton och Bernie Sanders, och vad deras eventuella maktövertagande skulle innebära för den nuvarande israeliska ledningen. Även om Hillary Clinton ser ut att kamma hem segern efter Supertisdagen, är Bernie Sanders ännu inte helt uträknad som presidentkandidat. Dessutom är det fullt möjligt att han kommer att spela en roll i den amerikanska administrationen även om Hillary Clinton blir vald.

Hillary Clinton har under hela sin politiska karriär och under sin tid som First Lady tydligt visat sin kärlek till Israel och i flera fall även till den sittande israeliska regeringen. Hon har varit talare många gånger när en av världens rikaste lobbyorganisationer, AIPAC (The American Israel Public Affairs Committee), har hållit sina årliga kongresser. AIPAC verkar för att stärka relationen mellan Israel och USA. Från att i många år ha fokuserat på hotet från det iranska kärntekniska programmet, beslutade ledningen för något år sedan att BDS-rörelsen, Bojkott, desinvesteringar och sanktioner, också utgör ett strategiskt hot mot Israel. Sedan dess har miljarder investerats i att motarbeta aktivisterna inom den globala rörelsen som vill pressa Israel, ekonomiskt, att avsluta ockupationen av Palestina.

Saban.HillaryEn av de rikaste pro-israeliska lobbyisterna i USA är Haim Saban. Han är också en gammal vän till paret Clinton och en av deras generösaste bidragsgivare. I en e-post till Haim Saban, som The Guardian tagit del av, försäkrar Hillary Clinton att hon kommer att motarbeta BDS om hon skulle bli president och att Israels säkerhet kommer att vara högt prioriterat. Offentligt har hon vid ett flertal tillfällen försäkrat att hon är Israels bästa vän och att Israels säkerhet är i goda händer om hon blir vald.

 

Det som skulle tala emot en varm relation mellan Israel och Hillary Clinton är egentligen bara hennes partitillhörighet. Under de senaste åren har den israeliska högerregeringen och premiärminister Benjamin Netanyahu brutit med den israeliska traditionen av att inte ge uttryck för sina preferenser när det gäller valet mellan demokrater och republikaner. Han har det senaste året öppet visat att han står närmare republikanerna.

Relationen mellan Demokratiska partiet och Israel har fått flera hårda törnar under president Barack Obama och premiärminister Benjamin Netanyahu. Inte minst när Netanyahu tackade ja till inbjudan från republikanen och talmannen John Boehner att tala om det iranska kärnvapenhotet inför den amerikanska kongressen. Något som sågs som en enorm förolämpning mot Barack Obama. Flera av de israeliska politikerna har också uttalat sig negativt om utrikesminister John Kerry och förklenande om de amerikanska försöken till medling mellan israeler och palestinier. Men allt detta hände långt innan någon visste, eller ens kunde drömma om, att Donald Trump skulle gå så långt som republikanernas kandidat. Så om Hillary Clinton som amerikansk president skulle innebära ”business as usual” för Israel blir det mycket mer komplicerat när det kommer till Bernie Sanders.

Sanders relation till Israel

Bernie Sanders har judisk bakgrund, något som israeliska medier skrivit utförligt om. En reporter letade till och med upp den Kibbutz i Israel som Bernie Sanders jobbat på som ung. Bernie Sanders själv svarar på frågorna om hans eventuella band till Israel med en högst relevant motfråga: “Well no, I do not have dual citizenship with Israel. I’m an American. I don’t know where that question came from. I am an American citizen, and I have visited Israel on a couple of occasions. No, I’m an American citizen, period.”

På en fråga av journalisten Ezra Klein huruvida han är sionist gav han ett liknande svar: “A Zionist? What does that mean? Want to define what the word is? Do I think Israel has the right to exist? Yeah, I do. Do I believe that the United States should be playing an even-handed role in terms of its dealings with the Palestinian community in Israel? Absolutely I do. (…) The United States has got to work with other countries around the world to fight for Israel’s security and existence at the same time as we fight for a Palestinian state where the people in that country can enjoy a decent standard of living, which is certainly not the case right now. My long-term hope is that instead of pouring so much military aid into Israel, into Egypt, we can provide more economic aid to help improve the standard of living of the people in that area.

I det amerikanska debattlandskapet där argument om palestiniers rättigheter ofta lyser med sin frånvaro är det ett anmärkningsvärt citat, för att komma från en kandidat till presidentämbetet. Att Bernie Sanders är för ett starkt Israel är helt klart, men han är också emot ökat amerikanskt militärt stöd till Israel. I stället vill Bernie Sanders se utvecklingsbistånd till Mellanöstern, lite enligt skandinavisk modell. I dag stöttar USA Israel med runt tre miljarder dollar varje år, militärt. Med Bernie Sanders vid makten kan tänkas att han kommer att verka för att den summan sänks. “We are pouring billions of dollars in arms into Arab countries. We have the clout to demand they and Israel, who we’re also heavily financing, to begin to sit down and work out a sensible solution to the problem which would guarantee the existence of the State of Israel and which would also protect Palestinian rights”, säger Bernie Sanders.

Så vilka scenarios kan man tänka sig i ett skarpt läge? Vad skulle Sanders säga om Israel attackeras? Låt oss se på vad han har sagt vid tidigare tillfällen. Under den senaste militära operationen i Gaza i augusti 2014 sade han: ”Has Israel overreacted? Have they bombed U.N. facilities? The answer is yes, and that is terribly, terribly wrong”. Däremot kritiserade han också Hamas hårt för att attackera Israel med raketer och för att göra det från bebyggda områden. Hillary Clinton, däremot, lade stora delar av skulden på Hamas under det senaste kriget. I flera läckta brev och i många intervjuer stöttade hon Israels ageranden och fördömde Hamas attacker. Så Bernie Sanders vid makten torde vara något av en mardröm för sittande högerregeringen under Benjamin Netanyahu, och för alla dem som röstade fram hans bosättarvänliga ledning.  Och valet mellan Bernie Sanders och Hillary Clinton torde valet vara lätt för den israeliska regeringen, trots eventuella religiösa identiteter.

Netanyahu i en rävsax

NetanyahuDet kan vara så att Netanyahu ångrar att han så öppet utmanade det Demokratiska partiet för ett år sedan, under sitt tal i kongressen. För det verkar stå klart att någon starkare kärlek inte uppstått mellan Benjamin Netanyahu och republikanen Donald Trump. Tvärtom. Trump har till och med lyckats med konststycket få Netanyahu att framstå som muslimkramare, efter Trumps uttalande om att muslimer borde förbjudas att ta sig in i USA. Ett uttalande som Netanyahu kritiserade offentligt.

Låt mig få återkomma med ännu en text om Israel och det amerikanska presidentvalet inom kort. Då blir fokus Donald Trump.

Nathalie Besèr

Dela denna bloggpost