Amerikaanalys.se

För en breddad analys av amerikansk politik

Den demografiska revolutionen i USA (2)

Det talas mycket om latinogruppens betydelse i det amerikanska valet. Dagen efter partivalen i Iowa i början av februari där ju Ted Cruz vann bland Republikanerna hade tidningen La Opinión i Kalifornien rubriken: ”Ted Cruz, primer latino en ganar en Iowa ¿Por qué no estamos celebrando?” (Ted Cruz, den första latinokandidaten att vinna i Iowa. Varför firar vi inte?)

La Opinión är den största spanskspråkiga tidningen i USA och en viktig röst för latinogruppen. Det intressanta svaret på frågan om varför man inte firade den första latinovinsten i Iowa var att La Opinión inte ansåg att Cruz var en riktig latino.

Senator Cruz har en kubansk far och en amerikansk mor. Han heter Rafael Edward i förnamn  och kallades i sin barndom för ”Felito”, ett typiskt kubanskt smeknamn för Rafael. Vid 13 års ålder övergav han sitt kubanska namn, och började istället kalla sig Edward eller ”Ted”.  Enligt självbiografin A Time for Truth från 2015 berodde namnbytet på att han blev retad för sitt namn, eftersom Felito rimmade med Dorito eller Frito, populära majschips i USA.

fritos

Ted blev istället ett säkert ”amerikanskt” namn, vilket La Opinión tolkar som ett avståndstagande från hans latinska identitet. Dessutom understryker tidningen att han inte företräder åsikter som sammanfaller med latinogruppens. Ett exempel är hans inställning i invandringsfrågan, där han förespråkar ytterligare kontroller och hinder, och tar starkt avstånd från olika försök att hitta sätt att normalisera ställningen för de miljontals personer som saknar de nödvändiga tillstånden att bo och arbeta i USA.

Att bli latino

Vad är då en latino? Det vanligaste svaret kan hämtas från den statistik över befolkningen som den amerikanska folkräkningsbyrån (the Census Bureau) för. Möjligheten att identifiera sig som latino är ganska ny. När befolkningen grupperades på etnisk och raslig grund klassificerades länge mexikaner och mexikan-amerikaner som ”vita” och det var inte förrän i folkräkningen 1930 som census-funktionärerna uppmanades att skilja mellan vita av europeisk härkomst och personer av mexikansk bakgrund. ”Write ’W’ for White and ’Mex’ for Mexican” löd instruktionerna. 1,5 miljoner personer eller drygt 1 % av befolkningen ansågs då tillhöra denna kategori.

I nästa census, tio år senare, återgick man till den tidigare modellen. Nu klassificerades den mexikanskättade befolkningsgruppen ånyo som vit. Detta klassificeringsmönster fortsatte under de kommande fyrtio åren. Men eftersom man visste att det ändå fanns en grupp med mexikansk/latinamerikansk bakgrund som man gärna ville identifiera, blev istället både spanska språket (från 1940) och spanska efternamn (från 1960) faktorer som användes för att försöka uppskatta gruppens storlek. Dessa kriterier innebar att man vidgade begreppet bortom mexikaner och mexikan-amerikaner, allteftersom fler och fler Puerto Ricaner, kubaner eller centralamerikaner började invandra till USA. 1970 uppskattades gruppen till drygt 9 miljoner personer eller 4,5 % av USA:s befolkning.

Under 1970-talet ökade invandringen från Mexiko och övriga Latinamerika snabbt och 1980 behövdes en ny kategori för att mera precist beskriva befolkningsgruppen. Det var nu som begreppet ”hispanic” introducerades (idag också kallat latino eller latina), där definitionen talar om personer  med ursprung i Mexiko, Puerto Rico, Kuba, eller andra Mellan- och Sydamerikanska länder. Den undviker att tala om gruppen i rasliga termer, och betonar istället dess kulturella drag. 1980, den första gången som begreppet användes, identifierade sig 14 miljoner personer eller 6,4 % av befolkningen på detta sätt. 2014 hade latinos blivit den största minoritetsgruppen och utgjorde 55 miljoner personer eller 17,4 % av alla amerikaner.

Ted Cruz som latino

I ett tidigare inlägg underströk jag att det är individen själv som väljer sin etniska tillhörighet i USA, varför det kan tyckas märkligt att den största latinotidnigen i USA skulle ifrågasätta att senator Cruz var en ”äkta” latino. Detta visar att även politiska hänsyn spelar roll när det gäller vem som är latino. Valstatistik visar att latinogruppen i stor utsträckning röstar demokratiskt. Under de senaste trettio åren har den demokratiska presidentkandidaten fått mellan 60 och 70 % av latinoväljarna, och då president Obama omvaldes 2012 röstade 71 % av latinogruppen på honom.

Cruz

 

Ted Cruz avviker som djupt konservativ republikan från detta mönster, och när han valts till senator i Texas 2012 sa han till media att ”I’m something that’s not supposed to exist—a Hispanic Republican.” Frågan blir då om Cruz (och Rubios) hittills relativt framgångsrika kandidaturer tyder på att den tidigare så starka knytningen mellan latinos och det demokratiska partiet håller på att brytas. Även om gruppen fortfarande främst röstar demokratiskt, finns sådana tecken. I kongressvalet 2014 fick republikanerna omkring 40 % av rösterna bland latinos i några delstater och i senatsvalet i Texas röstade hälften av latinogruppen på den sittande (konservative) republikanen John Cornyn. Kanske är Cruz eller Rubio inte längre så ovanliga som republikanska latinos.

Ökande klyftor bland latinos

En förklaring till denna förskjutning har att göra med att den växande gruppen blir alltmer heterogen. Den USA-födda delen har ökat betydligt under de senaste årtiondena och är sedan 2000 större än andelen invandrade latinos. Gruppen förändras, t.ex. vad gäller den mycket omdiskuterade språkfrågan. Förmågan att tala engelska har sedan 1980 ökat från 59 % till 67 % inom hela gruppen, och bland de USA-födda var andelen 2013 nästan 90 %. Tvåspråkighet håller snabbt på att bli normen, och det finns exempel på latinos med svaga eller inga spanskkunskaper. (Marco Rubio anklagade Ted Cruz för detta i den senaste republikanska debatten, men Cruz svarade honom då på spanska).

En annan konsekvens är tecken på en framväxande medelklass bland latinos. En betydande andel lever under svåra ekonomiska och sociala omständigheter, inte minst bland jordbruksarbetare i Kalifornien (och andra delar av USA), där många säsongarbetar under minimilöner och utan nödvändiga tillstånd. Samtidigt finns en begynnande medelklass, framför allt bland de USA-födda, som ofta har högre medelinkomster är afro-amerikanerna, och börjar närma sig inkomstnivåerna bland de vita. De sociala och ekonomiska skillnaderna inom gruppen ökar alltså, inte olikt den utveckling som vi har sett bland afro-amerikaner under de senaste årtiondena. Det är inte självklart att det demokratiska inflytandet över den växande medelklassen bland latinos består.

Invandringsfrågan spelar en alldeles speciell roll för latinogrupppen. Närmare tre fjärdedelar anser att det är viktigt eller mycket viktigt att den nuvarande invandringslagstiftningen reformeras, och över 90 % stödde president Obamas aldrig genomförda s.k. Dream Act genom vilken barn som hade kommit olagligt med sina föräldrar till USA skulle erbjudas en möjlighet till amerikanskt medborgarskap. Republikanernas mycket invandringsrestriktiva förslag, inte bara från Donald Trump utan också från Cruz och Rubio (ingen av dem stödde the Dream Act), framstår därför som minst sagt problematiska om partiet ska kunna förbättra sin ställning i den viktiga latinogruppen.

Dag Blanck

Dela denna bloggpost

2 kommentarer

  1. Intressant! Jag tycker dock att det är viktigt att påpeka att en majoritet av latinos identifierar sig som katoliker, och ytterligare en del som icke praktiserande katoliker. Bland dessa är det en relativt stor grupp som betraktar sig som konservativa, speciellt i traditionella frågor som tex abort. Just abortfrågan är en viktig valfråga för konservativa där demokraterna traditionellt har en mycket mer liberal syn. Då latinos är en nyckelgrupp för demokraterna är det värt att nämna att det är just religiösa värderingar som påverkar många att rösta republikanskt.

    • Dag Blanck

      21 februari 2016 at 21.34

      Det är helt riktigt att katolicismen spelar roll där. Just ”value questions”, som abort, blir en faktor som också kan förklara deras rörelse mot republikanerna. Tack för kommentaren!
      Dag

Kommentarer inaktiverade.

© 2020 Amerikaanalys.se

Tema av Anders NorenUpp ↑