Amerikaanalys.se

För en breddad analys av amerikansk politik

”I alone can fix it”

Donald Trump och Mitt Romney dinerar i New York.

Donald Trump och Mitt Romney dinerar i New York.

Kommer ni ihåg hur det gick till när Barack Obama offentliggjorde sina förslag på ministrar efter valsegern 2008? Obama kallade då till regelbundna pressträffar där han metodiskt presenterade sina kommande medarbetare inom Vita huset-staben, inrikespolitiken, utrikes- och säkerhetspolitiken osv. De aktuella kandidaterna stod uppradade bakom honom på podiet och gavs en fullödig presentation med motiveringar till varför de hade utvalts. Summeringarna var ofta smärre retoriska mästerstycken som gav de utvalda en stund i rampljuset innan de sedvanliga mediegranskningarna och senatsförhören började.

Fortsätt läsa

Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Den ofärdiga demokratin

98f3831c586200fd34f147ff6f6f615a1_314151318

Presidentvalet 2000 var det första i vår livstid då den ene kandidaten vann (George W. Bush) trots att den andre fick fler röster (Al Gore). Men det var inte första gången i historien som det hände – även valen 1824, 1876 och 1888 slutade med att den som erhöll flest avgivna röster förlorade. Mest dramatiskt var det 1824, då John Quincy Adams vann efter omröstning i representanthuset trots att han hade fått färre röster än Andrew Jackson.

2016 sker det igen – enligt de senaste siffrorna (rösträkningen pågår ännu i Michigan) leder Hillary Clinton nu med över två miljoner röster över Donald Trump, eller i procent med 48,2-46,5 (Al Gore fick som jämförelse drygt 540 000 fler röster än Bush). Enligt en bedömare kommer skillnaden till slut att uppgå till ca 2,5 miljoner röster till Clintons förmån, i så fall nära den segermaginal som Bush hade 2004 och därmed det största övertag i antalet avgivna röster som en förlorande presidentkandidat någonsin haft.

Fortsätt läsa

Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Extraordinär valkampanj, ordinärt valresultat

Donald Trump möter Barack Obama i Vita huset efter valet.

Ett ansträngt möte i Vita huset efter valet.

Statsvetaren Larry Bartels vid Vanderbilt University har presenterat den hittills mest koncisa analysen av 2016 års presidentval. En extraordinär valkampanj resulterade i ett ordinärt valresultat som nära överensstämmer med de partipolitiska preferenser vi iakttagit i åtskilliga tidigare kampanjer, summerar han. Bartels sätter in valet i ett historiskt perspektiv och noterar att Clinton vann 89 procent av de demokratiska väljarna medan Trump tog hem 90 procent av de republikanska.

Partiidentifikationen spelade en större roll för väljarnas röstning än de omskrivna köns- och etnicitetsfaktorerna. Det många såg som Trumps akilleshäl – att en oväntat stor del av republikanernas politiska och intellektuella elit tog avstånd från honom – verkar tvärtom ha stärkt hans profil bland fotfolket som obekväm sanningssägare och antietablissemangskandidat.

Fortsätt läsa

Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

De deppiga demokraterna

De oerhört dystra minerna i Vita huset när Barack Obama trädde fram efter valdagen. Foto: Alex Wong/Getty Images

De oerhört dystra minerna i Vita huset när Barack Obama trädde fram efter valdagen. Foto: Alex Wong/Getty Images

MIAMI En maktkamp på alla nivåer pågår i det demokratiska partiet. Den högst uppsatta kvinnan i USA:s historia, förra talmannen Nancy Pelosi, utmanas i representanthuset och striden om vem som ska bli ordförande i DNC, Democratic National Committee, kan bli hård.

Före valet spekulerades det i hur det republikanska partiet skulle klara en förlust. Nu är det istället det demokratiska partiets framtid som synas. Ingen ledare när Barack Obama lämnar Vita huset i januari, fortsatt minoritetsställning i kongressen – och slitningar mellan vänsterfalangen som vill prata klasspolitik och centrister som vill ha mindre fokus på minoritetsintressen.

Fortsätt läsa

Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Röster från den splittrade amerikanska väljarkåren

Grand Junction, Colorado

Grand Junction, Colorado

En vecka har passerat och insikten om att Donald Trump nu ska bli USA:s näste president har börjat sjunka in bland amerikanerna. Såväl hos dem som välkomnar hans seger som bland dem som nu räds konsekvenserna av valresultatet. Med insikten har följt motsättningar och ett allt mer spänt läge på många håll i USA. I flera städer samlas människor för att protestera samtidigt som kritiken mot protesterna växer bland dem som anser att det tillhör spelreglerna att acceptera ett valresultat. Pastorn i metodistkyrkan i Boulder, Colorado som jag äter middag med en kväll, beskriver hur hans församling nu är uppsplittrad i två grupper och att han tvingats initiera samtal för konfliktlösning i sitt dagliga arbete till följd av de mycket starka känsloyttringar som kommit till ytan. Och när man pratar med människor här i USA blir splittringarna väldigt tydliga.

Fortsätt läsa

Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Till mediers och andras försvar

WASHINGTON En vecka senare… Mea culpa-ursäkterna har avtagit en smula när valresultatet analyserats närmare. Det var ingen jätteseger för Donald Trump i de avgörande swingstaterna och en majoritet vita kvinnor röstade även på Mitt Romney 2012.

I ett inlägg här på bloggen i slutet av sommaren tog jag upp fenomenet Trump-tillvänjningen. Nu sker det på högsta tänkbara nivå – den hyllade traditionen med ”peaceful transfer of power” pågår, utan erkännande från näste president i ett alltmer multietniskt samhälle att hans stöd är litet bland minoritetsgrupperna.

Och, visserligen var Trumps seger i elektorskollegiet betydligt större än George W. Bushs, men det kan rimligtvis inte vara sunt i en demokrati att presidenter väljs av elektorerna och inte av folkmajoriteten. Två gånger och två republikaner på 16 år. Namnunderskrifter samlas in just nu för att frigöra elektorerna (lär inte lyckas).

Fortsätt läsa

Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Mike Pence, mannen ett hjärtslag från presidentposten

Redan innan valkampanjen  börjat dök det upp skyltar som manade väljarna i Indiana att byta guvernör.

Redan innan valkampanjen börjat dök det upp skyltar som manade väljarna i Indiana att byta guvernör.

Den blivande videpresidenten Mike Pence var inte ett särskilt välkänt namn, utom möjligtvis i konservativa kretsar, när Donald Trump meddelade att den sittande Indiana-guvernören utvalts till hans kumpan på den republikanska valsedeln. Trenden bland mediakommentatorer var att se valet som ett försök att försäkra sig om stöd från tepartister och högerkristna, och det verkade ganska troligt. Pences åsikter är nämligen helt i linje med tepartiet, och under sin tid i kongressen var han en av de första som gav sitt stöd åt Tea Party Caucus, en grupp konservativa ledamöter.

Fortsätt läsa

Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Vi bör begrunda den nationalistiska vågen

Demonstrater i Los Angeles protesterar mot valutslaget.

Demonstranter i Los Angeles protesterar mot valutslaget.

Valet fick ett märkligt utfall. Donald Trump segrade, så vitt vi kan se, på grund av valsystemet. Hillary Clinton fick flest röster nationellt. Sådana tveeggade resultat kan det bli då och då i USA. Nu liksom tidigare när så skett var det knappa marginaler i några få stater som fällde utslaget.

Fortsätt läsa

Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Ett splittrat USA

Den otippade segraren.

Den otippade segraren.

WASHINGTON.  Två dygn har gått sedan en av de största överraskningarna i amerikansk valhistoria. Själv följde jag dramat i Sveriges Radios direktsändning i P1 tillsammans med Inger Arenander, Johar Bendjelloul, Helena Groll och många gäster. Allteftersom resultaten rullade in började det stå klart att de många förutsägelserna om valutgången kom på skam. Det stora försprång som Clinton ansågs ha från början försvann bit för bit allteftersom nyckelstat efter nyckelstat gick Trumps väg.

Fortsätt läsa

Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

En personlig betraktelse

Time Square New York, valnatten 2016

Time Square New York, valnatten 2016

Bilden av den amerikanska drömmen

Jag har under hösten åkt runt på olika platser i Sverige och pratat om hur den amerikanska drömmen för många amerikaner uppfattats ha glidit dem ur händerna, om hur det som varit en nerv i amerikansk identitet – att alla har en chans att lyckas om de bara jobbar hårt nog – har vänt till en osäkerhet om vad USA har blivit och vart landet och deras möjligheter att påverka sin framtid är på väg. För första gången i amerikansk historia har människor ifrågasatt den idékärna som varit motorn i dess framgångssaga (och som har hållit liv i entreprenörsandan och fått människor att kämpa hårt) och känt att den inte längre är verklig ”för mig” utan bara för en del. Samtidigt har de som tidigare utgjort den starkaste gruppen här (vita) sett sin makt minska i relation till andra. Globaliseringen har också gjort det tydligt att USA konkurrerar på nya villkor med omvärlden och skapat känslan att man håller på att tappa initiativförmågan i världspolitiken till förmån för andra. Amerikansk exceptionalism och dominans har uppfattats vara på väg att bli ett minne blott. I en sådan kontext har en kandidat lovat att göra USA till vad det en gång varit, att göra det stort och mäktigt igen och se till ingen annan ska sätta villkoren för USA. Han har med ett mycket effektivt kampanjbudskap levererat en känslosam och romantiserad bild av svunna tider som han lovat återskapa. Vad som är rätt och fel (faktamässigt) är underordnat vad människor känt.

Fortsätt läsa

Email this to someoneShare on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn
« Äldre inlägg